Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Världen

Medicinfabrik ska bromsa hiv-våg i Afrikas Havanna

I dag är det internationella aids-dagen. Trettio år efter att sjukdomen fick sitt namn har Afrika fått sin första fabrik som tillverkar bromsmediciner mot aids. Det kan behövas. Längs prostitutionsstråket i Moçambiques hiv-drabbade huvudstad betalar kunderna extra för att ha sex utan kondom.

Det röda skenet från Gypsys Bar på Rua do Bagamoyo i Maputo får motorhuven på den silvriga jeepen att blänka. Nummerplåtarna från Johannesburg avslöjar den farliga förbindelsen mellan Moçambiques huvudstad och den vita minoriteten i Sydafrika.
Under apartheidregimen var det förbjudit för vita att ha sex med svarta. För att roa sig över rasgränserna reste vita män och kvinnor till Moçambique. På Maputos restauranger och barer kunde vita och svarta prata, dansa och hångla utan att någon tittade snett. Stämningen är ungefär densamma idag. Det är därför Maputo kallas Afrikas Havanna.
Den vita chauffören i jeepen trycker ned rutan och vinkar till sig en av kvinnorna på trottoaren. Torsken vill försäkra sig om att hon inte är smittad. Det är en onödig fråga. Var fjärde person i miljonstaden Maputo bär på hivviruset. Längs Rua do Bagamoyo är nästan hundra procent smittade. Kvinnan backar några steg tillbaka. Torsken hissar upp rutan och kör vidare.
– Han ville betala extra för att köra oskyddat, säger hon.
Efter det femtonåriga inbördeskriget som tog slut 1992 hade medelåldern i Moçambique sjunkit till under fyrtio år. Situationen försämrades när hiv-viruset drabbade landet vid samma period. Än idag har inte medellivslängden hämtat sig. Fortfarande blir kvinnor i genomsnitt inte äldre än 42 år i Moçambique. Män dör vid 40 år. Trots reklamkampanjer på tv och gratis utdelning av kondomer har det inte gått att stoppa spridningen av hiv.
– Folk är inte rädda för aids i samma utsträckning som i Europa. Många vet att de ändå ska dö unga. Varför då inte ha kul och ha sex utan kondom när man är ung, säger Shelia som är 28 år och hivsmittad.
Hon har sålt sex i fyra år längs Rua do Bagamoyo i Maputos gamla hamnkvarter. Hon berättar att andelen smittade är som störst bland de rika och högutbildade.
– Ju mer pengar du har, desto fler möjligheter till fler sexuella kontakter. Det är inte sant att aids har med fattigdom eller okunskap att göra. Tvärtom, säger hon.
Trots att torskarna vet att nästan alla de prostituerade i Maputo bär på viruset kan de inte hålla fingrarna borta. Sydafrikanen parkerar sin jeep en bit bort. Det är fredagskväll och ont om tid. På söndag ska han vara hemma igen och pussa sin fru godnatt i villan i utkanten av Johannesburg.
– Maputo is nice. Isn’t it? säger han när han går förbi mig och in på Gypsys Bar.
När Brasiliens före detta president, Luiz Inácio Lula da Silva, kom på sitt första statsbesök till Moçambique för tio år sedan kände han till att Maputos nattliv var en av motorerna i hiv-spridandet på kontinenten. Han erbjöd Moçambiques regering att kopiera Brasiliens framgångsrika aidsprogram.
Tack vare politiskt mod och duktiga forskare hade det brasilianska läkemedelsinstitutet Fiocruz utmanat världens största läkemedelsbolag och tillverkat egna kopior av de dyra patentbelagda bromsmedicinerna. Det gjorde att Brasilien blev första utvecklingsland som kunde dela ut gratis bromsmediciner till sina hiv-patienter. På kort tid halverades antalet dödsfall av aids i landet. 2008 överförde Brasiliens hälsodepartement kunskapen till Moçambiques regering.
– Våra folk har djupa rötter tillsammans. Det är dags att sträcka ut en hand och ge något tillbaka, sa Lula da Silva när han invigde Fiocruz lokalkontor i Maputo.
Men byggandet av läkemedelsfabriken drog ut på tiden. Det saknades pengar och maskinerna blev ståendes i hamnen på grund av byråkrati. För att få fabriken godkänd för export var den tvungen att uppfylla Världshälsoorganisationens krav. Det enda byggbolag som kunde hålla den standarden var en dyr entreprenör i Sydafrika. Projektet med att ge Afrika dess första bromsmedicinfabrik stod och vägde. Till slut gick det brasilianska gruvbolaget Vale, världens andra största järnmalmsproducent, in med de 36 miljoner kronor som byggandet av fabriken skulle kosta.
Den 21 juli i år invigdes fabriken som ligger i industristaden Matola, tio kilometer utanför Maputo. Två medlemmar ur vaktstyrkan hissar upp bommen. Framför oss reser sig 1 800 kvadratmeter afrikansk lycka. Här står fabriken som ska höja kontinentens medellivslängd. Produktionen av de åtta bromsmedicinerna som ingår i cocktailen mot hiv-viruset är redan igång. Om två år, när barnsjukdomarna i produktionen beräknas vara över, kommer fabriken att lämnas över till det moçambikiska hälsodepartementet som ska driva fabriken och distribuera medicinen gratis över landet. Den brasilianska fabrikschefen ställer sig på lastbryggan.
– Lula sa att ’Vi ska inte bara ge fisken. Vi ska också lära ut hur man fiskar’, säger Lícia de Oliveira.
Tidigare importerades alla bromsmediciner till Afrika från Indien eller USA. Västerländska biståndsorgan stod för notan. Ibland hände det att det blev avbrott i tillgången.
Det är inte bra för en hiv-patient. Om den inte tar sin medicin regelbundet kan kroppen bli immun mot behandlingen.
– Med denna fabrik säkrar vi tillgången i hela Afrika, säger fabrikschefen Lícia de Oliveira.
Förutom bromsmediciner tillverkar fabriken billiga kopior av medicin mot högt blodtryck, diabetes och huvudvärk.
– Vi gör en läkemedelsrevolution i Afrika. Det här är den första statliga medicinfabriken i hela Afrika. Alla andra är i privat ägo och har aldrig brytt sig om att tillverka billiga mediciner, säger Lícia de Oliveira.
Den svenska biståndsorganisationen Kooperation utan gränser gläds över den brasilianska satsningen. Anders Bergqvist, som i fyra år var organisationens ekonomichef i Moçambique, menar att de dyra kondomkampanjerna inte lett någon vart.
Familjekulturen gör det svårt att ha skyddat sex. Han berättat att en av hans kollegor på jobbet visste att hennes man var otrogen. Hon var orolig för att han skulle smitta henne. Men hon kunde varken tvinga honom att använda kondom eller att de skulle testa sig.
– Hade det visat sig att de hade hiv hade hon anklagats för att vara otrogen i stället för tvärtom. Det hade kunnat resultera i misshandel. Kultur och traditioner ställer till det mycket. Då är bromsmediciner mycket bättre, säger han.

Medicinfabriken

Fabriken producerar 21 olika mediciner, bland annat bromsmedicinerna Lamivudine, Zidovudine och Nevirapine, och har en kapacitet att tillverka 280 miljoner tabletter om året.
I första hand ska medicinerna täcka behovet i Moçambique, ett av världens tio länder som drabbats värst av aids.
2014 beräknas fabriken producera tillräckligt för att täcka behovet i hela Afrika söder om Sahara.
Moçambique tillhör en av lejonekonomierna i Afrika. Men även om ekonomin växt med sju procent om året sedan 2005 är Moçambique fortfarande världens fjärde fattigaste land.
Fabriken är Brasiliens största biståndsprojekt i Afrika och har kostat 663 miljoner kronor.
Det årliga svenska kontantstödet till Moçambiques statsbudget var förra året 795 miljoner kronor. Det svenska biståndet är kritiserat för att inte nå befolkningen utan i stället göda den politiska elitens lyxkonsumtion.
30 miljoner har dött i aids
Humant immunbristvirus (hiv) leder utan bromsmediciner till det dödliga sjukdomen aids. 30 miljoner personer har dött i aids.
Ungefär lika många lever i dag med hiv, över hälften är kvinnor, och de flesta av dem har fått sjukdomen genom att ha haft oskyddad sex med hiv-smittade män, ofta ofrivilligt. Värst drabbat är Afrika.
Utan bromsmedicin insjuknar hälften av hiv-smittade i aids inom tio år.
Gå till toppen