Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Vilse bakom muren

Trots allt – Livet bakom muren. Waterglobe.
Marko Wramén valde fel plats för att göra de snabba nedslagen, skriver Per Lindström.

Den fint fångade omslagsbilden skapar förväntningar liksom bokens titel – ”Trots allt – Livet bakom muren”. Malmöförfattaren/fotografen Marko Wramén inleder med att konstatera att man i en så infekterad konflikt som den israelisk-palestinska måste vara försiktig och noggrann: ”Tillmälen som antisemit och arabhatare slungas snabbt och vårdslöst mot dem som försöker tala om konflikten och dess många problem.” För att förstå hur illa det är måste man tillbringa tid på plats: ”Utan egna intryck av den faktiska verkligheten på marken är det lätt att gå vilse i de många känslosamma och partiska inlagor som fyller bokdiskar, tidningar och internet.” Och ändå är det just det jag tror att han gjort, gått vilse i sin iver att inte ta ställning. Utan fördjupande förklaringar riskerar också läsaren/betraktaren av denna rapportbok att gå vilse. Bilderna räcker helt enkelt inte. Fina porträtt blandas med snabbt fångade vyer.
Marko Wramén noterar att kvinnan med 21 graviditeter utstrålar energi och glädje, att männen på kaféet i Ramallah spelar kort ”som de alltid gjort” och att Åsa Hydén ingick i den internationella och obeväpnade observationsgruppen TIPH i Hebron, men inget om hur de ser på ”livet bakom muren”. Också den gamle mannen på omslaget är anonym. Många flyktingar lever i det förflutna, får vi veta. Hans blick är allvarsam, ögonen är trötta, kanske på dessa fotografer som stannar upp, tar en bild och drar vidare …
För snabba nedslag är platsen mindre väl vald. Det krävs en tanke bakom det som berättas – och kanske också ett ställningstagande – för att vi ska se något mer än det som sedan länge symboliserar en till synes hopplös konflikt.
Hur ska man veta vem som är ”the good guy” i en konflikt? Marko Wramén har fått frågan många gånger och skriver att det finns en praktisk tumregel som han lärt sig i fält – att räkna kropparna. Han avslutar sin korta introduktion med att konstatera att ”de uppgifter som ändå finns visar att fyra till fem gånger fler palestinier än israeler har dödats i konflikten”. Men också det är en siffra som kan ifrågasättas.
Gå till toppen