Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Nair formulerar en ovanlig danshistorisk dialog.

Mer än reproduktion.

Rani Nair i ”Future Memory”.Bild: Julia Lindemalm
Koreografen Rani Nair sitter i skräddarställning ovanpå en tjock-tv. I rutan flimrar den indiskbördiga dansaren Lilavati, som i tomteröd sparkdräkt och midjelångt hår dansar Kurt Jooss stycke ”Dixit Dominus”, skapat särskilt för henne. Händels körverk pressas genom tv:ns trånga högtalarsystem; den raspiga ljudbilden illustrerar avståndet i tid och rum. Så berättar Rani Nair vad hon ser inne i sitt huvud när hon hör musiken. Hur hon arkiverat dansens rörelser i sitt kroppsminne. Ibland som poetiska bilder, ibland i form av detaljer: ”Här brukar jag tänka på Lilavatis handleder.” ”Här kan man se hennes långa hår sticka fram bakom ryggen.”

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen