Koreografen Rani Nair sitter i skräddarställning ovanpå en tjock-tv. I rutan flimrar den indiskbördiga dansaren Lilavati, som i tomteröd sparkdräkt och midjelångt hår dansar Kurt Jooss stycke ”Dixit Dominus”, skapat särskilt för henne. Händels körverk pressas genom tv:ns trånga högtalarsystem; den raspiga ljudbilden illustrerar avståndet i tid och rum. Så berättar Rani Nair vad hon ser inne i sitt huvud när hon hör musiken. Hur hon arkiverat dansens rörelser i sitt kroppsminne. Ibland som poetiska bilder, ibland i form av detaljer: ”Här brukar jag tänka på Lilavatis handleder.” ”Här kan man se hennes långa hår sticka fram bakom ryggen.”