Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Bil & Trafik

Tankar i vintermörkret

Vad sitter du och tänker på bakom ratten?
Här är några av mina tankar under många mörka mil.

Så kom då snön även till oss. Vackert, vackert, men farligt, farligt ...
För med vintern och minusgraderna kom också halkan, snön, isen och modden på vägar, cykelbanor och trottoarer.
Hur tänker till exempel mannen i den vita, dyra stadsjeepen tätt, tätt bakom mig att han ska kunna bromsa om något oförutsett inträffar, kanske ett barn som springer ut i gatan?
Och hur tänker de som bara kliver rakt ut på övergångsstället? Eller cyklisterna i snömodden som trampar fram som vanligt, utan en tanke på att bilar, bussar och andra behöver lite mer marginal när det är halt, även om vi tar det lugnare?
Hur många där ute kör fortfarande omkring på sommardäcken på vintervägen?
Många tyvärr, visar tidigare undersökningar. Inte minst de första vinterdagarna.
Snön kommer ju alltid lika överraskande.
Enligt lagen måste man ha vinterdäcken på från 1 december när det är vinterväglag. Och det blev det förra helgen. Det var det där vita som föll från himlen och gjorde vägarna snöiga, moddiga och hala.
Det går ett cykelstråk i kvarteret där jag bor. På kvällen är det väl hälften av cyklisterna som har ljuset tänt, även om det ofta är svagt och knappt syns.
På morgonen, när mörkret fortfarande är tungt, är det bara ett fåtal som är upplysta.
Är det skillnad mellan kvälls- och morgonmörker? Tror de att de syns bättre utan ljus på väg till skolan eller jobbet än på väg hem?
På vägen ut ur stan passerar jag flera obevakade övergångsställen med många som ska gå över på åt båda hållen.
Jag stannar alltid för att släppa över dem som jag ska, men varför tappar så många farten när de klivit ut på övergångsstället? Och varför måste så många stanna upp och svara direkt när de får ett sms?
I morgon- och kvällsrusningen känns det som att det kommer bussar från alla håll, gula bussar, gröna bussar.
Jag vet att de är störst, men smidigast är de inte. Och varför stannar så många bussar inte och släpper över gående på övergångsställena? Är turlistorna verkligen så tajta?
Ute på motorvägen börjar racet. Först till stan, men där brukar man oftast hinna ifatt bilen som tryckt tätt bakom eller kastat sig mellan körfälten.
Inte sällan är det små firmabilar, hantverkarbilar som ofta saknar antisladdsystem. Är de lika stressade på jobbet?
Vad tänker du själv på när du är ute och kör? Mejla – helst kort – vad du funderar på bakom ratten så ska jag försöka samla upp era tankar i en krönika framöver.
Gå till toppen