– Vår slutsats är att det i allt väsentligt har blivit som lagstiftaren tänkt sig.
Det säger Nils-Petter Ekdahl, chefsrådman vid Lunds tingsrätt och ansvarig för utredningen som utvärderat lagändringen från 2005.
– När vi pratade med åklagare runt om i landet kom det fram att det finns en tumregel för de frivilliga fallen. Om flickan är 14 och pojken 16, 17 åtalar man inte. Däremot om hon är 13 eller yngre.
Det är en rimlig praxis, menar han. Undantaget från att dömas är tänkt att användas restriktivt.
– Om bilden Bodström ger är riktig finns skäl att vara orolig. Fast jag känner inte igen hans beskrivning.
Men i utredningen är det domar från 2008 som granskats. Därefter har ingen samlad granskning gjorts. Hur många fall som rör frivilligt sex där åldersskillnaden inte är så stor, har ingen koll på.
– Frågan är relevant. Men det mesta vi bedriver är regeringsuppdrag och hittills har vi inte fått ett sådant uppdrag. Eftersom det handlar om gråzoner kan jag tänka mig att bedömningarna spretar en del, säger Klara Hradilova-Selin, utredare på Brottsförebyggande rådet, som samlar brottsstatistiken.
Petter Asp, professor i straffrätt vid Stockholms universitet, menar att det finns en ambivalens i lagstiftningen. Å ena sidan kan barn under 15 inte samtycka till sex, å andra är samtycke en avgörande faktor för att frias eller få en lindrigare dom.
– Möjligheten är också beroende av normativa bedömningar om exempelvis åldersskillnad och mognad. Det borde finnas tydligare riktlinjer för att förhindra oklarheter, säger han.
På justitiedepartementet ser man just nu över sexualbrottslagstiftningen.
– Förändringar som rör åldersgränser och frivillighet tror jag inte är att vänta. Det vi har föreslagit som rör sexualbrott mot barn är att höja minimistraffet för sexuellt utnyttjande, säger Nils-Petter Ekdahl.