– Allt förändras. Titta inte bakåt och bli ledsen för det som inte längre finns, utan gläds åt det som var bra. Och åt allt det som kan bli bättre.

Livet har varit gott och är gott, tycker hon.

Den passion hon hade för sitt arbete som kemiingenjör inom oljeindustrin har efter pensioneringen för fem år sedan flyttats över till den hobby som numera är hennes verksamhet: maskinstickning.

En oinsatt kan lätt undslippa sig ett leende. Men stickning är stort och den som söker på ord som ”stickning” och ”knitting” på nätet översköljs av träffar.

– Det är stort. Men det är framför allt handstickning som är inne och det är något som jag bara på sistone börjat med när barnbarnen skall ha kläder till Barbiedockorna. Det är maskinstickning som är min stora passion.

Passionen har lockat fram ett intresse för teknik och i ateljén i Genarp finns nu inte mindre än tolv stickmaskiner av olika slag, flera av dem närmast antika.

Vi tar det från början.

Det började med ett skyltfönster i Stockholm där hon blev förälskad i de stickade koftorna …

Nej, det började 1990 när hon träffade och förälskade sig i den vävande svenske stridspiloten …

Nej, allt började egentligen i juni 1942 i byn Stoholm nära Viborg i Jylland där Ingrid Bisgaard föddes.

Pappan var elektriker med egen firma där mamman också jobbade.

Ingrid hade, som det heter, läshuvud och en håg åt det naturvetenskapliga. Efter gymnasiet utbildade hon sig till kemiingenjör och fick jobb på danska BP, oljebolaget.

I jobbet träffade hon en dag den svenske flygofficeren Hans-Olof Olsson och 1990 gick flyttlasset från Köpenhamn till Stockholm där Ingrid fick jobb på laboratoriet på oljebolaget Q8 som produktspecialist och fem år senare på Castrol (som så småningom gick upp i BP) där hon jobbade med säkerhet, miljöfrågor och hälsa.

– Jag älskade verkligen mitt arbete och vi trivdes bra i Stockholm och i Tyresö där vi bodde.

I villan i Tyresö stod hennes stickmaskin och dammade. Den hade hon skaffat 1992 efter att ha sett en vacker stickad kofta i ett skyltfönster.

– Jag blev gripen direkt av stickningen. Men det blev allt mindre tid för stickning i takt med att det blev mer och mer att göra på jobbet.

I huset stod även Hans-Olofs tre vävstolar.

Ursäkta den fördomsfulla frågan, men en flygofficer som väver … på tre vävstolar?

– Ja, min man blev intresserad och började väva, han är till och med utlärd vävare, när vi bodde i Stockholm. Det är inte så konstigt, det finns konstnärlig talang i hans familj och Hans-Olof målar också akvareller. Men han har nu vid 81 års ålder börjat trappa ner.

När Ingrid pensionerades 2007 tänkte de ”det finns inget som binder oss i Stockholm längre”.

– Hans-Olof har jobbat här nere och gillar Skåne och jag var glad åt att komma närmare släktingar och vänner i Danmark.

Tio skånska objekt hade de identifierat på nätet och efter fem dagars visningar fastnade de för Genarp.

– Det var ett fantastiskt hus. Men det var dimma när vi bestämde oss. Dagen när vi flyttade in var vädret klart och då så vi hur vackert huset låg, så det blev bara plus, plus, plus.

Passionen för maskinstickning krävde efter hand allt mer utrymme. Hans-Olof erbjöd sitt stora vävstolsrum där Ingrid har flyttat in stickmaskinerna. Det har blivit tolv stycken.

– Speciellt förtjust är jag i de gamla strumpstickmaskinerna. Men jag är helt fascinerad av de nya, elektroniska. Om du visste vad mycket spännande man kan göra med en stickmaskin. Ja, jag tro till och med att jag med mycket, mycket tunt garn skulle kunna sticka en fluga åt dig.

Ålder: 70 år.

Bor: Genarp.

Familj: Maken Hans-Olof Olsson och hans barn och barnbarn, syskon och syskonbarn i Danmark.

Gör: Är pensionerad kemiingenjör och numera egenföretagare (I-B Strik) som stickar på stickmaskin, utbildar i maskinstickning och säljer stickmaskiner, ordförande i konst- och konsthantverkarföreningen LundaCraft.

När hon inte jobbar: Gymmar två gånger i veckan, läser (och lyssnar till talböcker när hon jobbar), promenerar i Risen i Genarp och går på opera i Köpenhamn och Malmö med ett vängäng.