När Akiko Frid plockade undan frukosten häromdagen stod termometern på elva grader i köket. Det var ändå varmare än rummen i norrläge, där det var åtta grader. Men Akiko Frid varken huttrar eller beklagar sig.– Jag har halsduk, långkalsonger och tre lager sockor. Man får vara beredd på att ta på sig lite mer och välja material som håller värmen, säger Akiko Frid.Om jordens resurser ska räcka och temperaturökningarna hejdas finns det bara utrymme att släppa ut ett till två ton växthusgaser per person och år, enligt klimatexperterna. Siffran förutsätter att klimatbelastningen skulle fördelas jämnt över världens invånare. Det innebär i så fall att de flesta i västvärlden behöver ändra livsstil.Akiko Frid har redan gjort det. Hon ligger strax under ett ton växthusgaser om året.– Det är inte jobbigt att leva så här, jag har gjort det så länge att det sker automatiskt. Om jag vill köpa något tänker jag först på hur det har framställts. Det handlar om hur vi behandlar varandra, djuren och miljön. Vi har ju en jord tillsammans. Jag är så glad att jag har det som jag har det.Akiko Frid är 47 år. Hon delar hus med en vän och fyra katter i Osby. Huset värmer de med vedpanna och vedspis i köket. Hon går, cyklar eller tar sparkstötting i byn. För längre resor åker hon tåg. Hon tänder stearinljus, handlar second hand och har varken kyl- eller frysskåp.– På vintern kan man ha mat i en metallåda utomhus. Jag har källare, men den mesta maten går bra att förvara inomhus även på sommaren. Jag äter mycket grönsaker och handlar ofta.Miljöintresset väcktes i mitten av 1990-talet då Akiko Frid fick upp ögonen för genmodifierade grödor. Hon flyttade från Japan, där hon arbetat på en modellagentur, till Sverige och blev kampanjansvarig på Greenpeace.Nu startar hon eget för att arbeta med ekoturism och evenemang med miljöanknytning.Akiko Frid tycker att människor ska ändra sina liv för att de själva vill – inte för att följa politiker eller experter.– Du måste först skapa en vision för vilket ansvar du vill ta för klimat och miljö. Då kan du följa den. Tänk inte att allt måste vara perfekt. Jag är inte heller perfekt, säger hon.I torsdags kom Akiko Frid hem från Japan, där hon har träffat affärskontakter, släktingar och vänner. Om flygresan räknas in klarar hon inte målet på ett ton i år.– Jag reser inte varje år. Jag hade velat ta transsibiriska järnvägen, men det skulle ta tjugo dagar att komma fram. Det går tyvärr inte.