Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Bilder som tar tid att smälta

Landskrona museum. t o m 31.3.
Dawids fotografier är inte färdigtuggade som snabba tidningsbilder eller vykortsvackra landskap, skriver Per Lindström.

"Blueprints".Bild: Dawid
Dawid 3D på Landskrona museum är en generös utställning som tar sats tre gånger. Först fyra rum med det just avslutade projektet ”Blueprints”, så ”Jobb/Work” med ett urval kommersiella bilder och till sist en tillbakablick med fotografens klassiska silverprints.
Det känns lite hotfullt att kliva över tröskeln till de sparsamt upplysta rummen med rader av meterstora vapen, men känslan av obehag går snabbt över i fascination. Den extrema förstoringen suddar ut gränsen mellan det verkliga och overkliga. Delarna blir synliga som i en sprängskiss.
Frågan infinner sig om vi skulle se på bilderna på samma sätt om vi visste att det till exempel var Magnumrevolvern som dödade Olof Palme?
Det är inget eget trauma som fotografen bearbetat. Dawid har ett ganska okomplicerat förhållande till de föremål han fotograferar. Som barn gick han på söndagsmatinéer och lekte efteråt cowboy och indian och när det var dags att göra lumpen blev det vapenfri tjänst, men det var inget stort beslut i hans liv.
Ytan är det viktiga. Dawid är en estet och perfektionist som i fyrtio år tänjt på fotografins gränser. Han har hela tiden skapat sina egna motiv och försökt nå dit fotografin tidigare inte haft tillträde. Han har satt en ära i att göra ”onyttig fotografi”, men finns det något nyttigare – angelägnare – än bilder som får oss att stanna upp och tänka efter. Vad är det egentligen vi ser? Rostiga spikar, gamla verktyg, en knallpulverpistol …
Dawid retade en gång de rättrogna, har fått utstå en och annan gliring för att inte vara någon ”riktig” fotograf, men också hyllats som en stor förnyare och förvaltare av den stolta fotografiska traditionen.
Det är reklamfotografen Björn Dawidssons uppdragsbilder som gjort det möjligt för bildkonstnären Dawid – han kallades så i skolan en gång – att utforska fotografins ingenmansland. Vad som är vad är omöjligt att säga om man inte vet. Många uppdragsbilder är minst lika spännande, konstnärliga och nyskapande som hans egna projekt.
Fotografen vet naturligtvis. Det handlar om vems historia som han berättar. Men i båda fallen vill han att vi ska göra vår egen tolkning av vad vi ser. Inga mångordiga bildtexter som förstör upplevelsen. Dawids fotografier är inte färdigtuggade som snabba tidningsbilder eller vykortsvackra landskap.
”Med bilderna har jag inga särskilda ambitioner”, sa han en gång och tyckte att vi inte skulle skriva för mycket om honom och hans bildkonst. Han har rätt. Tittar vi bara, så ser vi förvandlingen av det enkla till något mångtydigt vi aldrig sett.
Gå till toppen