Uthängningarna på Instagram i Göteborg som nu diskuteras är grymma. Vanliga profilbilder, kopierade från användarkonton på Facebook, ackompanjeras av brutala omdömen:
”Tjock & har knullat halva GBG”
”Känd för att vara otrogen och knulla runt som om hon livnär sig på att ha kuk i fittan”
”Ger blow till killar på varje fest och springer efter somalier”.
Språket är grovt och används för att såra. Men det är viktigt att alla vågar läsa och uttala det, för att förstå djupet av kränkningarna de uthängda drabbas av.
Att bli upprörd är både lätt och sunt. Kommentarerna ger uttryck för en systematisk och illa dold sexism blandad med en skopa rasism. Vuxna ska självklart diskutera det med unga; Hur känns det att bli kränkt? Hur känns det att kränka? Vad kan man göra när man blir utsatt? Vad är det som får andra runt omkring att hänga på, kommentera, sprida det vidare?
Det finns många svar på varför nätet används till hat och kränkningar. Men också annat än det som hittills sagts måste diskuteras: Att barn gör som vuxna.
Några axplock från de senaste veckornas näthets:
”Hoppas du blir våldtagen, jävla äckel.”
”Tjooooockiiis, hoppas 2pac våldtar dina barn.”
”Gå och dränk dig själv din jävla no life bryr du dig verkligen om det eller är du ute efter att få uppmärksamhet eller likes här på Facebook helt meningslös är du ta skjut dig själv tack.”
Citaten är inte skrivna av gymnasieelever i Göteborg. De är från Hennes & Mauritz Facebooksida för en tid sedan. Upprinnelsen var en fråga från en kvinna som undrade varför H&M säljer tröjor med tryck på den våldtäktsdömde amerikanske artisten Tupac Amaro Shakur. Det du just läst är reaktionerna som mötte henne. Av andra vuxna Facebookare.
Ett annat exempel är Arbetarbladets politiska redaktör Jenny Wennberg, som förra veckan på ledarplats berättade om läsarreaktioner hon fått på en krönika om en film om snöröjning. En läsare såg en tydlig koppling mellan hennes text och hur ofta hon har samlag. En annan skrev: ”Jag förstår att du är arg på oss män. Du kan inte ha haft det lätt i livet när du ser ut som en trafikolycka i hela ansiktet. Måste vara jobbigt att vara så otroligt ful att folk blir illamående bara av att se din byline-bild. Inte ens ett utseende en mor kan tycka om.”
I torsdagens Aftonbladet skriver tidningens kulturchef Åsa Linderborg om efterskalven till hennes granskning av den rasistiska nyhetsbloggen Avpixlat och andra liknande sajter. Hon lever nu under dödshot och tvingas vidta långtgående åtgärder för att känna sig trygg.
Åsa Linderborg ger i sin text exempel på sådant hon fått sig tillskickat:
”Ärligt gumman, när var det sist du pullade dig själv i fittan?”
”Din äckliga lilla fitta hoppas en kongoneger våldtar och mördar dig omgående. Du är värd mindre en silverfisk på toalettgolvet.”
”Jag antar att det är ett tag sedan du sist fick en kuk i dig med tanke på din ålder. Säg gärna till så kommer jag och knullar dig ordentligt.”
Klädkollektioner, snöröjning och civilkurage har följts av lögner, hat och sexistiska kommentarer med stor och snabb spridning. Som i Göteborg.
Föräldrar måste prata med sina barn om hur man beter sig mot varandra, såväl på som bortom internet. Men minst lika viktigt är att vuxna människor vågar möta roten till det som finns på nätet. Vi kommer att tänka på Bjästa, där en våldtagen fjortonåring utsattes för grova kränkningar av bygdens vuxna som gaddade ihop sig mot henne.
Det grövsta hatet på internet står inte kidsen för. Det gör vuxna. Kanske är det en av de viktigaste förklaringarna till hatet och kränkningarna. Barnen och ungdomarna gör som de ser att vuxna gör.
Marcin de Kaminski
Katia Wagner
Marcin de Kaminski är nätforskare och doktorand i rättssociologi vid Lunds universitet.
Katia Wagner är frilansjournalist och föreläsare kring ungas vardag på nätet.