Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Tror inte lukten är farlig

Julskinka hör julen till och det är lätt att tro att svinproducenterna har extra mycket att göra inför högtiderna. Men på Kingelstad Gris utanför Vallåkra är det inte slitigare än vanligt under julruschen – här knotar personalen på i samma takt trots grislukt och kyla.

Grisfarmen Kringelstad AB i Vallåkra.Bild: Foto: Hussein El-Alawi
Det börjar redan innan vi stiger ur bilen. En svag doft av ammoniak smyger in genom ventilationsanläggningen, in i näsan och upp i huvudet som har bestämt sig för att det här inte luktar särskilt gott. Väl ute i kylan mildras lukten, för att med full kraft återkomma så fort dörren till ett av svinhusen på Kingelstad Gris i Kingelstad öppnas.
Några som inte är riktigt lika lättgolvade av grislukt är Ann-Oliv och Bengt Bengtsson, som äger gården. Efter drygt fyrtio år som producenter ryggar de inte för svinlukt även om Ann-Oliv Bengtsson menar att det kan lukta lite mer när det är kallt ute, som i dag.
– Det luktar sämre när det är kallt ute eftersom luftfuktigheten inne i stallarna blir högre då, säger hon.
– För oss är lukten inga problem. Vi har byggt om vissa stallar för att skapa en optimal miljö för svinproduktion och vi har installerat en gårdspanna som vi eldar med halm och som delvis tar bort lukten, säger Bengt Bengtsson.
I grisningsstallet, eller bb-stallet som Ann-Oliv och Bengt Bengtsson kallar det, är det tyst och stilla och här luktar inte lika starkt som i de övriga svinhusen. En sugga ligger ner och diar sina dagsgamla kultingar samtidigt som en sugga i boxen bredvid är i full gång att grisa. Suggan kikar på oss med sina ljusblåa ögon, inte helt nöjd med att bli störd i detta utsatta läge.
För en utomstående kan detta livets mirakel verka enastående, men för de anställda på gården är det vardagsmat. Här finns drygt 500 suggor tillsammans med ett stort antal kultingar och några galtar och det föds nya grisar var tredje vecka. Inte konstigt att det även luktar lite ibland. Men att svinlukten skulle ha negativa effekter på hälsan är något både Ann-Oliv och Bengt Bengtsson skakar på huvudet åt.
Bengt Bengtsson minns inte att han någonsin har behövt ta någon medicin under den tid han har arbetat som svinproducent och Ann-Oliv, som innan hon började arbeta med grisar led av allergier, har med tiden blivit av med besvären.
– Vissa säger att ammoniak kan vara gynnsamt vid en förkylning, men det är nog bara en skröna. Men jag har svårt att tänka mig att man skulle må dåligt i ett grisstall. Är det en gynnsam miljö för grisarna så är det en gynnsam miljö för oss, säger Bengt Bengtsson.
Inte heller grannarna har något dåligt att säga om den periodvis påtagliga grislukten.
– Ibland luktar det, men det kan man ju inte göra något åt. Det är inte så att jag har något problem med det, säger Lars Ingvarsson, ägare till Kingelstad Häst och närmaste granne till grisfarmen.
Några hundra meter bort längs vägen bor Thomas Halby. När vinden ligger på från öst känner även han av lukten från grisfarmen, men oroar sig inte över hur grislukten påverkar hans hälsa.
– Jag är inte orolig. Jag känner det kanske tio gånger per år och det luktar aldrig inomhus. Men det är nog värre för dem som bor närmare gården.
Även Per-Olof Liljedahl håller med. Trots att han bor cirka hundra meter från grisgården har han inte märkt av några negativa hälsoeffekter som kan härledas till den dåliga lukten.
– Visst händer det att det luktar när vinden ligger på, men flyttar du ut på landet så hör det till att det stinker ibland. Det är inget jag stör mig på – det är så det är här ute.
Gå till toppen