Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

”Jag visste att det var rätt beslut”

Ikväll läggs ännu ett år till handlingarna. Ett avslut kan vara sorgesamt, känsloladdat eller befriande. Vi har mött tre personer som gjort avslut under det gångna året.

Solen bryter just igenom det massiva molntäcket och kastar några klara eftermiddagsstrålar över Ribersborgsstranden.
– Precis såhär var det också den där dagen. Det regnade hela vägen hit, men när jag klev ur bilen på parkeringen öppnade sig molnen och solen strålade. Jag är inte religiös, men det kändes som om någon högre makt förstod att den där stunden var speciell.
Sex månader har gått sedan Rei Trulsson, 37 år, kom hit för att ta farväl av Tassen, den älskade katt som han delat vardagen med i åtta år. Tassen var inte bara hans första katt, han var annorlunda på många andra sätt.
– Han var så otroligt tillgiven och beroende av min närhet. Varje gång jag kom hem mötte han mig vid dörren och varje kväll lade han sig tätt intill mig med huvudet på min arm.
Men det senaste året hade Tassen gått ner i vikt och blivit mager. Veterinären slog fast att katten hade problem med ämnesomsättningen. På detta följde många besök och behandlingar på djursjukhuset.
– Från det att han blev sjuk, började jag förbereda mig mentalt för det beslut jag kanske skulle behöva ta. Därför tog jag vara på vår tid tillsammans som om det vore den sista, säger Rei Trulsson.
Vid ett kontrollbesök på djursjukhuset i början av juni, konstaterade veterinären att Tassens kropp inte orkade mer och att fortsatt behandling bara skulle förlänga lidandet. Han rekommenderade att låta Tassen somna in.
Där och då fattade Rei beslutet. Tassen var helt lugn och la sitt huvud i hans handflata, medan veterinären stack sprutan i nackskinnet.
– Jag visste att det var rätt beslut; samtidigt var detta det värsta jag någonsin varit med om. Jag pratade med honom, strök honom över bröstkorgen, medan jag såg i hans ögon hur livet lämnade honom.
Rei Trulsson ville att Tassen skulle få individuell kremering, och tio dagar senare kunde han hämta urnan som innehöll en handfull aska. Han åkte till hundrastplatsen vid Ribban, gick ut bland stenarna vid strandkanten och tände ett gravljus. Sedan satt han en stund vid vattenbrynet och tänkte på sin katt.
– Det kändes viktigt att ha en liten ceremoni för Tassen, på en plats som var honom värdig. Detta fick bli ett ställe att komma till för att minnas honom, men det är också en glädjefylld plats, där andra husdjur springer runt och leker. Därför förknippar jag den också med alla glada stunder vi fick tillsammans.
Ett halvår har gått och Rei Trulsson kan fortfarande sakna Tassens mjuka huvud mot halsen när han lagt sig i sängen.
– Man kan inte mäta sorgen i dagar; tankarna kommer av sig själva, då och då. Samtidigt lever han vidare i mina två andra katter, Vera och Tindra. Jag lägger min tid, kärlek och vänskap hos dem.
– Men Tassen var ändå väldigt speciell. Ingen kan ersätta honom.
Gå till toppen