Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Händelser med twist och skruv

Hur gick det för mannen som satt fast i hissen. Övers Jonas Thelander. Tranan.
Kim Young-Ha berättar rappt och ekonomiskt, med fingertoppskänsla för varje historias egen tonart, skriver Oline Stig.

En av mina första stora läsupplevelser som tonåring var Nikolaj Gogols novell ”Näsan”. En major vaknar en morgon och saknar sin näsa, jaha, och så går han ut och letar efter den på stan. ”Näsan” fick mig att upptäcka litteraturens förmåga att göra det omöjliga möjligt.
Den sydkoreanske författaren Kim Young-Has noveller i samlingen ”Hur gick det för mannen som satt fast i hissen” har samma blandning av saga och verklighet och samma höga anspråk på trovärdighet.
I en av novellerna avslöjas en författare som vampyr, i en annan blir en förälskad man bokstavligt talat osynlig, men det är inget konstigt med det, det bara händer.
Young-Ha debuterade 1996 med romanen ”Jag har rätt att förstöra mig själv” och har sedan dess utkommit med fem romaner och fyra novellsamlingar.
Flera av hans verk har blivit film och han är också verksam som manusförfattare, vilket märks i hans känsla för dramaturgi. Det här är inga stämningsskapande tillståndsnoveller – här är det tydlig handling med twist och skruv.
De drastiska händelseförloppen är det enda som sammanbinder de nio novellerna, annars är de sinsemellan ganska olika.
Flera är helt realistiska, som den första, ”Mordet i fotoaffären”, med en drömmande men oengagerad poliskommissarie i huvudrollen, som försöker reda ut ett mord men istället blir indragen i en komplicerad kärlekshistoria.
Titelnovellen ”Hur gick det för mannen som satt fast i hissen” handlar också om vardagen, om än i uppskruvad, mardrömslik tappning. En man på väg till jobbet rusar ner från femtonde våningen i skyskrapan eftersom hissen är trasig, och på vägen nerför trapporna ser han varför: någon har fastnat i hissen och dinglar hjälplöst med benen utanför de stängda hissdörrarna, men mannen hinner inte stanna och hjälpa utan rusar vidare.
Och sen spinner dagen vidare i ett hiskeligt tempo, kantad av vardagliga katastrofer som hindrar honom att ringa larmcentralen.
Kim Young-Ha skriver rappt och ekonomiskt, med fingertoppskänsla för varje berättelses egen tonart. Rösten och tempot förändras med de olika personernas perspektiv.
Min favoritnovell i samlingen är ”Åskledare”, om en ung kvinna som ansluter sig till en förening för människor som blivit träffade av blixten.
Hon längtar efter gemenskap och är mest nyfiken, men det visar sig snart att föreningen är en sekt med stränga regler och ett religiöst förhållande till himmelsk elektricitet.
Young-Has noveller har många bottnar, några är mer lättolkade än andra. Tematiken är existentiell, många gånger handlar det om att själsliga tillstånd manifesterar sig fysiskt, som med den osynlige mannen. Andra är mer svårfångade och tål att grunnas på några varv.
Men novellerna kan också läsas rakt av utan analyser, som ren underhållning. Båda läsarterna rekommenderas. Jag blir upprymd av Young-Has berättelser. Det är bara att hoppas på fler översättningar.
Gå till toppen