Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Dålig kunskap om växande dödsorsak

Antalet bröstcancerfall har ökat stadigt i Japan under de senaste decennierna. I dag är sjukdomen den vanligaste dödsorsaken för kvinnor mellan 25 och 55 år i landet.
Men kunskapen om sjukdomen är fortfarande låg och många kvinnor bryr sig inte om att undersöka sina bröst regelbundet.

Före andra världskriget var bröstcancer en ovanlig sjukdom i Japan. Men i takt med att livsstilen och matvanorna i landet har förändrats har även sjukdomen blivit allt vanligare. De senaste trettio åren har antalet fall fördubblats.
Naomi Sakurai tillhör en växande skara japanska kvinnor som drabbats av sjukdomen.
– När jag fick diagnosen kändes det som att någon tryckt på stoppknappen till mitt liv. Jag var övertygad om att jag skulle dö, berättar Naomi Sakurai, som var 37 år gammal när hon fick diagnosen.
Eftersom hon behövde vara borta från arbetet en längre tid så skickade hon ut e-post till sina kollegor. I brevet berättade hon att hon drabbats av bröstcancer och att hon inte visste när, eller om, hon kunde komma tillbaka. Ingen av kollegorna svarade.
– Jag tror inte någon visste vad de skulle säga, så de valde att hålla tyst i stället. Att gå ut med att man drabbats av en så allvarlig sjukdom är fortfarande ganska ovanligt här.
Naomi Sakurais värsta farhågor besannades dock inte. Efter sex månaders behandling friskförklarades hon, och kunde återvända till arbetet på arkitektkontoret.
Hon behövde fortfarande uppsöka sjukhuset varje månad för uppföljande kontroller. Detta visade sig vara någonting som stack i ögonen på kollegorna, som inte förstod varför hon var tvungen att gå dit gång på gång om hon nu var frisk.
När även hennes chef började kritisera henne för de ständigt återkommande sjukhusbesöken valde hon till slut att säga upp sig från posten som chefsdesigner.
– Jag fick höra att jag inte levererade tillräckligt och att jag var en börda för företaget, så jag sa upp mig. Det var tufft, jag oroade mig mycket över min ekonomi och hur jag skulle ha råd att fortsätta behandlingen, minns Naomi Sakurai.
Det japanska sjukförsökringssystemet står för 70 procent av alla vårdkostnader i landet, resten måste bekostas av patienten själv. För Naomi Sakurai innebar det att hon under tre års tid tvingades betala maxbeloppet på motsvarande 6 700 kronor varje månad.
– Många av dem som förlorar sitt jobb i sviterna av sjukdomen har inte råd att betala så mycket, istället måste de byta till en billigare behandlingsform, eller avbryta innan de är färdigbehandlade.
Naomi Sakurai säger att hon inte visste någonting om bröstcancer innan hon fick sin diagnos. Hon hade aldrig hört om någon i hennes närhet som drabbats och hon hade aldrig en tanke på att hon själv kunde vara riskzonen.
– Folk här pratar inte om cancer, många ser det som ett steg mot döden, och inte som en behandlingsbar sjukdom som det går att återhämta sig ifrån, berättar hon.
På det lilla kontoret i ett anspråkslöst sjuvåningshus i Shinagawa råder febril aktivitet. Härifrån driver Vickie Paradise Green inte bara sin lilla reklambyrå, utan även organisationen Run For the Cure som hon startade efter att hon själv drabbades av bröstcancer.
– Jag märkte att kunskapsnivån var väldigt låg. Även mina japanska väninnor, de flesta av dem är välutbildade och kloka i övrigt, är inte medvetna om hur vanlig sjukdomen är eller ens hur de kan undersöka sina bröst själva, berättar Vickie Paradise Green, som är född i USA men Tokyobo sedan drygt trettio år.
Målet för organisationen är att sprida kunskap om sjukdomen, samt att sticka hål på många av de myter som omger den.
– Det finns många fördomar runt bröstcancer här i Japan, som att japanska kvinnor inte kan drabbas eftersom deras bröst är mindre än västerländska kvinnors, eller att det är en sjukdom som bara drabbar gamla.
Men det största problemet, menar hon, är att för lite görs på myndighetsnivå för att förbättra situationen.
Sedan 2003 är den officiella linjen att kvinnor äldre än 40 år rekommenderas mammografiscreening vartannat år. Något nationellt program för undersökningar finns dock inte, utan det är upp till var och en att avgöra om de faktiskt vill boka tid för undersökning.
– Innan 2003 fanns det inga riktlinjer över huvud taget. Eftersom den nuvarande bara är en rekommendation så struntar de flesta i den.
Genom kontakter lyckades Vickie Paradise Green få till stånd ett möte med Tokyos viceguvernör för att lägga fram sina förslag på vad som kunde göras från myndighetshåll för att få ner dödligheten. Hon menade att genom att få fler kvinnor att undersöka sig regelbundet så skulle antalet sena upptäckter av sjukdomen minska, vilket i sin tur skulle få ner antalet dödsfall.
Mötet visade sig dock inte bära frukt. Guvernörens svar var att utrustningen som skulle krävas för att kunna genomföra fler kontroller var för dyr, och att det inte fanns tillräckligt med utbildad personal kapabel att utföra kontrollerna.
– Jag blev rosenrasande. Antalet onödiga dödsfall skulle kunna minskas drastiskt om de bara satsade mer pengar på det här, men det var han alltså ovillig att göra. Då bestämde jag mig för att på egen hand ta tag i problemet, säger Vickie Paradise Green.
På japanska företag är det vanligt att de anställda uppmanas att gå på årliga hälsokontroller. Några standardrutiner för att tidigt hitta bröstcancer förekommer dock inte på dessa kontroller. Mammografiundersökningar täcks inte av det japanska sjukförsäkringssystemet, i stället måste de kvinnor som vill undersöka sig stå för kostnaden själva.
Personalen är dessutom inte tillräckligt utbildad, vilket ofta leder till att undersökningen blir smärtsam, säger Vickie Paradise Green.
– När undersökningen inte bara orsakar ett kännbart hål i plånboken utan även gör onödigt ont är det kanske inte så konstigt att kvinnor drar sig för att boka en tid.

Bröstcancer i Japan

En mammografiscreening i Tokyo kostar motsvarande 1 200 kronor. I mindre städer är priset ofta lägre.
Förekomsten av bröstcancer i Japan är fortfarande låg internationellt sett med 10,5 fall per 100 000 invånare, vilket motsvarar omkring hälften av OECD-genomsnittet.
Sedan mitten av 1990-talet är bröstcancer den vanligast förekommande cancerformen hos japanska kvinnor.
Gå till toppen