Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

Därför säger domstolen nej

Åklagarna Jan Pervi och Bo Birgersson har drivit flera fall
där de tyckt att det varit uppenbart att det funnits ett hatbrottsmotiv.

– Ibland har vi blivit förvånade över att domstolen skrivit bort hatbrottsmotivet. Det som vi menar är ett hatbrott kallar domstolen ett tvättstugebråk. Straffskärpningsregeln är bra men den är inte alldeles lätt att hantera i verkligheten, säger Bo Birgersson.
Samma skillnad är det mellan polisens och åklagarnas bedömningar:
– Polisen är mer generös att klassa det som hatbrott än vad lagstiftarna tänkt sig. Och det är så ska det vara. Nästa nålsöga är när vi väcker åtal, går det att bevisa att av motiven har varit att kränka någon annan. Där är lagstiftaren försiktig, säger Bo Birgersson.
– Ett exempel på hur svår bedömningen kan vara är om en invandrare säger din "jävla svenne" till svensk är det inte ett hatbrott men om svensken svarar med "ska du säga din jävla blatte" då blir det plötsligt ett hatbrott därför att invandraren tillhör en minoritet.
Jan Pervi anser att en stor del av anmälningarna handlar om osämja och inte om hatbrott:
– Många av de kränkande uttrycken har blivit allmänna skällsord. Någon skriker "jävla bög" och så blir det mest en slags pajkastning. Min uppfattning är att de verkligt allvarliga hatbrotten är svårbevisade helt enkelt därför att gärningsmannen är okänd. Det går inte att få kläm på vem som ligger bakom.
Åklagarna skriver i de flesta fall av två av de vanligaste brottsrubriceringarna där det kan handla om hatbrott; förolämpning och förtal eftersom de inte faller under allmänt åtal annat än i speciella fall. En annan vanlig brottsrubricering är hets mot folkgrupp. Där skrivs de flesta anmälningarna av eftersom det så kallade spridningsrekvisitet inte uppfylls:
– För att det ska vara hets mot folkgrupp måste tillräckligt många ha hört hetsen och så är det för det mesta inte, säger Bo Birgersson.
Att antalet domar är lika med noll är en överraskning för de båda hatbrottsåklagarna. Eftersom det inte görs några sammanställningar är det omöjligt för dem att få en överblick över vad som händer med alla hatbrottsfall:
– Och det är ett jättestort problem inte minst när det gäller att försöka göra en analys och uppföljning av exempelvis hatbrotten, säger Bo Birgersson.
En orsak till problemen är att hatbrottsmarkeringarna inte förs över från polisens till åklagarnas diariesystem.
– Vi kan inte identifiera hatbrott i vårt datasystem vilket innebär att vi inte kan ta fram statistik eller göra uppföljningar för att se hur ärendena hanteras i olika instanser och vilka brister som kan finnas, säger Göran Hellström, överåklagare på Utvecklingscentrum.
Utvecklingscentrum har nyligen lämnat ett förslag om hur överföringen av information mellan polisen och åklagarmyndigheten skulle kunna förbättras.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Läs alla artiklar om: Hatbrotten i Malmö
Gå till toppen