Att göra poesi av fotboll är svårt. Bengt Cidden Andersson, som dog i förra veckan, kunde. Diktsamlingen ”Hela bollen ska ligga still” från 1991 kretsar kring ett sent 1950-tal och plockar på ett träffsäkert sätt fram en ung pojkes drömmar om Det vackra spelet: ”Det var alltid oavgjort / när vi fick straff / Jag la bollen på straffpunkten / tog lång ansats / kanonhårt i krysset. / En eftermiddag / blev jag världsmästare / sjutton gånger.”