Att göra poesi av fotboll är svårt. Bengt Cidden Andersson, som dog i förra veckan, kunde. Diktsamlingen ”Hela bollen ska ligga still” från 1991 kretsar kring ett sent 1950-tal och plockar på ett träffsäkert sätt fram en ung pojkes drömmar om Det vackra spelet: ”Det var alltid oavgjort / när vi fick straff / Jag la bollen på straffpunkten / tog lång ansats / kanonhårt i krysset. / En eftermiddag / blev jag världsmästare / sjutton gånger.”
Fotbollsdrömmar handlar inte bara om oförställd lycka. Glädjen över att se sitt namn på den handskrivna laguppställningen dagen före matchen förbyts i oro över att namnet ska suddas ut under natten. Högeryttertröjan måste lämnas över till Rune som har kommit hem från en resa. Men när man nästa dag räddar Gunnar Grens listiga straff känns allt bra igen.
Diktsamlingen har sina tydliga tidsmarkörer: ”Tre poäng för skönheten / en Pommac för strategin”. Och säkert har den en speciell betydelse för en viss generation läsare. Men det finns ett universellt anslag som förklarar varför den redan har återutgivits två gånger, senast 2008. För vilken fotbollsälskare kan inte känna igen sig i ”Premiärmatchen”?
Sol.
Lärkdrill.
En perfekt crossboll.
Kioskluckan öppen
Sprucken fotbollskorv
med senap
och en kall dricka.
Ibland är livet
stolpe in
och tre poäng.