Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Alliansen 2.0 kan nå 50 procent”

Krister Thelin, domare och före detta statssekreterare (M), tycker att Alliansen borde registreras som ett parti.

Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
År 2013 är uppmarschens år. Nästa år är valår. Partierna håller i år sina interna möten, antar program, sluter leden och vässar argumenten.
Opinionsläget är tämligen stabilt: bakom de stora M och S tävlar MP och SD om tredjeplatsen, medan två av Alliansens små partier, C och KD, oftast ligger under fyraprocentspärren. FP och V är parkerade runt fem procent.
I mätningarna presenteras regelmässigt blocken, det vill säga den borgerliga Alliansen mot den rödgröna oppositionen S+MP+V, och små förändringar noteras allvarligt. Det är en skev bild.
Alliansen är ett trovärdigt regeringsalternativ. Den föddes inför valet 2006 och fick förnyat förtroende 2010. Härigenom bröts staven över ett av S återkommande argument genom åren: den borgerliga splittringen.
De borgerliga väljarna gillar Alliansen. En Demoskopmätning före jul visade att 42 procent avser att stödja Alliansen nästa år. Av dessa väljare sätter tre av fyra Alliansen före något av dess fyra partier. Helheten är större än delarna.
På den rödgröna sidan finns nu splittringen. Inget tyder på att S vill samordna sig med MP och V före valet. Och inom S, vilket kongressen i april kommer att visa, finns en ideologisk spännvidd som är större än den inom Alliansen. Tänk vinst i vården.
Men viktigare än positionering och procent är politikens innehåll. Och här råder allmän samling i mitten. Ekonomin kommer att stå i fokus, medan SD hittills ensam tillåtits primitivexploatera de oundvikliga kortsiktiga samhällproblem som en generös invandringspolitik medför.
Partierna på ömse sidor om blockgränsen kritiseras för idétorka, och DN:s och Sydsvenskans ledarsidor vill se Alliansen upplöst och blockpolitiken dödförklarad. Tanken på FP eller MP som kungamakare i en mera vänsterbetonad regering 2014 hägrar.
De små partierna i Alliansen har behov av att profilera sig för att klara riksdagsspärren och komma ur Moderaternas slagskugga. Centern är först ut med ett idéprogram med bland annat fri invandring som vision. Visionärerna beskjuts dock av pragmatiker i partiet. Partiledarbyte är ett beprövat profileringsknep, men KD:s harakiribetonade uppvisning i den genren för ett år sedan manar inte till efterföljd.
Ett tänkt valresultat 2014 skulle kunna vara Alliansen 45, S 30, MP 10, SD 10 och V 5 procent. Vad gör MP? Stödjer Alliansen eller S+V? Kan SD tänkas bort?
En annan möjlighet är M 30, S 30, MP 10, SD 10, FP 5, V 5, C 3,9 och KD 3,9 procent (de borgerliga taktikrösterna räckte inte). Kan S+MP+FP släppas fram eller, högst osannolikt, en stor koalition bildas mellan M+S? I det alternativet är dock Alliansen körd – och de som vill se blockpolitikens död och politiken förflyttas ett steg till vänster har anledning att jubla.
Men vad med de ca 45 procent borgerliga väljare som vill se en fortsatt Alliansregering?
Lösningen, som också gillas i Demoskopundersökningen, heter Alliansen 2.0. Alliansen registreras som parti och inga borgerliga röster går förlorade. Taktikröster blir överflödiga.
Valteknik skall och får inte överskugga politikens innehåll. Alliansen har därför under detta år möjlighet att vitalisera sig och visa att den är mer än en valkonstruktion. Men vad hjälper aldrig så goda idéer, om man inte har möjlighet att genomföra dem?
Att avstå från Alliansen 2.0 är att spela hasard med regeringsmakten och att offra det allmänna goda för det snäva partiintresset. De borgerliga väljarna väntar på besked. Alliansmötet hos Annie Lööf i Maramö nästa månad är ett bra tillfälle att visa att partiegoismen inte segrat över förnuftet.
Helheten är större än delarna och Alliansen 2.0 har potential att nå 50 procent 2014.
Krister Thelin
Krister Thelin är domare och före detta statssekreterare (M).
Gå till toppen