Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Tidsracet skapar nya klassklyftor

24 timmar. Allt ska hinnas med. I ett ständigt pågående tidsrace där jobb och fritid ofta vävs samman. Så ser det ut för många i dag, men inte för alla. Ojämlikheten – i tid – ökar.

Med industrialiseringen och klockan blev vi tidsmedvetna på ett helt nytt sätt. Stämpelklockan lärde arbetaren att hålla tider, men också att tid är pengar.Bild: Hussein El-Alawi
Mätt i tid växer klyftorna i vårt land. Vi delar långt ifrån lika på antalet arbetsbefriade timmar. Vissa lyfter bra löner, men känner konstant tidsbrist. Andra har för lite att göra på jobbet och en växande grupp saknar både jobb och lön, men har ett överflöd av tid. Det menar Roland Paulsen, som i dagarna disputerar i sociologi vid Uppsala universitet.
Många är gångerna då han lekt med tanken: Vad skulle hända om alla i arbetsför ålder kunde dela jobb och antalet arbetstimmar lika? Om ingen behövde vara arbetslös och ingen arbeta så mycket att de kände att varken de själva eller tiden någonsin räckte till.
– Det är ju bara hypotetiskt och långt från den politik som förs. Men med tanke på hur mycket vi ökat produktiviteten borde vi egentligen kunna jobba betydligt mindre överlag, säger Roland Paulsen.
På senare år är det oftast den ökande stressen och pressen inom arbetslivet som uppmärksammats. Och den stämmer, menar Roland Paulsen. Gruppen som jobbar över, som tar med sig jobbet hem på kvällarna och aldrig känner sig lediga, ökar.
– Men det är inte hela bilden. Det finns också grupper som känner sig låsta vid sina åtta timmar på jobbet, men som egentligen skulle ha kunnat utföra sitt jobb på kortare tid.
Och så finns det en växande grupp arbetslösa, som ser människor runt dem jäkta fram i vardagen, medan de själva står utanför med gott om tid, ont om pengar och en helt annan typ av inre stress.
– Men hur det här hänger ihop, att vissa får mer att göra och andra tvärtom, vet vi faktiskt inte så mycket om.
Roland Paulsens avhandling handlar om tom arbetstid. Med tom menar han timmar på arbetsplatsen då den anställde egentligen inte jobbar utan läser tidningen, är ute på sociala medier, ringer privata samtal eller helt enkelt sover en stund. Internationella studier har visat att anställda i genomsnitt har cirka två timmar tom arbetstid per dag. Roland Paulsen har intervjuat dem som inte ägnar mer än hälften av arbetsdagen åt arbete i faktisk mening.
– För vissa var det ett sätt att ta från företaget. För andra innebar det mest tristess. Men att säga ifrån, att påpeka att de kunde göra betydligt mer, blev svårare allt eftersom tiden gick. Det hade ju inneburit att de erkände att jobbet hela tiden hade kunnat göras på färre timmar. Dessutom var de rädda att tjänsterna då skulle skäras ned.
Men, poängterar han, det här gäller bara vissa. Fortfarande är det så att en stor grupp svenskar får allt mer att göra på jobbet.
– Bilden är helt enkelt mer diversifierad än vad som oftast kommer fram.

8

timmar om dagen arbetar vuxna i Sverige, inräknat både betalt förvärvsarbete och obetald hemarbetstid. Det här är en genomsnittlig siffra, räknad på ett urval av landets 20- till 64-åringar, där även de som exempelvis är arbetslösa ingår.
Män utför betalt arbete i genomsnitt 90 minuter längre än kvinnor en vanlig vardag.
Kvinnor ägnar mer tid åt obetalt hemarbete än männen, och av kvinnors totala arbetstid är nästan hälften arbete i hemmet.
Kvinnor har, i genomsnitt, minskat sitt hemarbete. Männen har ökat sitt något, men inte alls i den omfattning som kvinnornas minskat.
Källa: Statistiska centralbyrån.
Gå till toppen