Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Lööf i demokratins tjänst

Centern gör just nu en strålande insats för demokratin och för det politiska systemet. Fast priset kan bli att partiet går under.

En fråga är om Centern vågar fortsätta färden under Annie Lööf.Bild: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX
Annie Lööf avbröt sin semester i Thailand och kom igår hem till ett Center-Sverige som kokar av upprördhet och indignation.
På torsdagseftermiddagen hade partiledare Lööf en telefonkonferens med partikamrater runt om i Sverige. Därefter mötte hon medierna med besked om att det kommer ett ”förädlat” förslag till idéprogram.
Det var i december, när en arbetsgrupp lade fram sina högst okonventionella förslag, som Centern försatte sig i en hopplös situation.
Det är skillnad på taktik och strategi.
Och det är skillnad på kortsiktig partifokusering och långsiktig politikutveckling.
Å ena sidan är det äventyrligt – gränsande till dumdristigt – att lansera tankar om fri invandring, månggifte och ändrad arvsrätt i ett så litet och i grunden konservativt parti. Det är att leka med elden. C har inte marginaler att förlora fler väljare inför 2014.
Å andra sidan gör Centern demokratin en tjänst.
Politiken fordrar debatt, och debattens livsluft är visionära idéer. Vad ska Sverige med politiska partier till om de inte får lufta nya tankar som kräver tankemöda hos väljarna?
Idag tenderar partierna att gröta ihop sig i mitten och vilja förvalta, förvalta, förvalta. Men dagens Sverige kan inte vara det fulländade samhälle som aldrig mer behöver en rejäl förändring. Världen förändras – det ställer krav på politiken. Det är illavarslande om enbart Sverigedemokraterna och halvhjärtat reformerade kommunister vågar sticka ut och tänka radikalt.
Så det är uppfriskande att Centern vågar komma med utmanande förslag. Däremot är det något förvånande vilka förslag – och fullt begripligt att C-medlemmar reser ragg.
Att Centern strävar efter ”ett plattare skattesystem” borde inte vålla rabalder. En avskaffad värnskatt skulle vara ett bra sätt att platta till systemet.
Månggifte kan låta lika provokativt som fri rörlighet är praktiskt svårgenomförbart. Men som visioner, som långsiktiga mål i syfte att öka individens självbestämmande, kan frågorna visst duga. Liksom en arvsrätt som ger individen hela makten över de egna pengarna.
Samtidigt:
När Centern i programförslaget skriver att ”staten bör vara så liten som möjligt” och att det offentliga inte ska syssla med det som enskilda, föreningar eller företag ”kan göra” – då skissar C på ett ultraliberalt samhälle en bra bit från den svenska modellen.
Det kan inte uteslutas att turbulensen fortsätter tills Annie Lööf byts ut som partiordförande.
Då kan det talas om bondeoffer.
Det spekuleras vilt om att Lööf åter kan utmanas av Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson. Skulle en ny personstrid blossa upp vore det dock inte otänkbart att – när röken och dammet har lagt sig – en annan, framkompromissad person står där. Som Eskil Erlandsson, idag landsbygdsminister.
Skulle morgondagens Centern ledas av Erlandsson eller någon med hans framtoning kanske gräsrötter på landet åter känner igen sitt parti. Mer av landsbygdsromantik, grisbidrag och nejsägeri? Ett parti som aldrig tänker modigt eller bidrar till en spänstig idédebatt?
Ingen plattare skatt, i så fall. Bara plattare politik.
Gå till toppen