Kultur & Nöjen

Lyckad jättesatsning

Victoriateatern, Malmö, 12.1

Absolut fullproppat i salongen. Och Jazz i Malmös Thomas Olsson konstaterade med glimtar i bägge ögonen att ”det är tydligt att det här är musiken som går hem i stugorna”.
Riktigt så är det förstås inte (än?), men detta var ett helt speciellt tillfälle: 25 namnkunniga musiker, från olika stilar, i samma kartong, och med alldeles ny musik, dirigerad på det mest fysiska och stämningsskapande sätt av Mats Gustafsson, som i sitt kroppsspråk liknar en mera elastisk Springsteen.
Kärnan i den långa musikkedjan ”Fire – Exit” är spänningen mellan det enkla och handfasta och det yviga och fria. De tre basisterna var den bärande balken, med sina korthuggna, envist malande gångar, i samarbete med de fyra trumslagarna som spelade lika samstämmigt och systematiskt. De nio blåsarna riffade emellanåt på kommando, med fria eller spontant påhittade toner, och tog däremellan solon helt utifrån sina privata fantasier. Sten Sandell vid sitt keyboard placerade färgstarka effekter.
Allt startade med en ”inledningsfanfar”, en ”A Day in the Life”-mässig stegring från ingenting till fritt ös från alla, innan en tretonig basgång rullade igång det hela på allvar. Att därifrån försöka beskriva händelseförloppet mera i detalj blir poänglöst, upplevelsen handlade om hela den stora atmosfärrika målningen och bitvis kändes det som om bandet och lyssnarna hamnade i samma trans. Det är inte ofta man ser musiker så uppslukade av och koncentrerade på det de håller på med.
Några problem fanns. Den som inte på förhand hade läst Arnold de Boers långa dikt ”Fire – Exit” måste ha haft mycket svårt att få grepp om den nu, en presentation av textinnehållet före konserten skulle ha gjort susen. Och i början hade sången och texten svårt att hävda sig mot bandets volymtryck och klang, alla frekvenser var liksom redan upptagna. Det rättade till sig och sångarna, framför allt Mariam Wallentin och Loney Dears Emil Svanängen, nådde fram med sina starka uttryck.
Christer Bothén förde till slut den exceptionella jättesatsningen i hamn med sin nordafrikanska luta. Och det kändes som om man fått en exklusiv present.
Gå till toppen