Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: "Trossamfund bör inte förrätta juridiskt bindande vigslar."

Det är populärt att gifta sig. Idag anordnas en bröllopsmässa på Malmö börshus.
Christer Sturmark, ordförande för Humanisterna, anser att inga trossamfund bör ha rätt att förrätta juridiskt bindande vigslar, endast myndigheter.

Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Alla livsåskådningar bör behandlas lika. Religiösa organisationer ska inte ha juridiska uppdrag, varken vigsel eller begravningsväsende bör hanteras av Svenska kyrkan.
I Norge föreslår nu livsåskådningsrådet, en kommitté tillsatt av kulturdepartementet, att kyrkan inte längre ska ha det juridiska uppdraget att viga personer. Den uppgiften ska utföras av staten.
Kyrkan kan genomföra vilka religiösa ceremonier den vill för vigda par, men det är inte kyrkan som i juridisk mening viger paren.
Detta är den väg Sverige också borde gå. I praktiken betyder det två saker:
Att kyrkan inte agerar som en statlig myndighet.
Att staten inte lägger sig i vilka personer de olika samfunden vill eller inte vill genomföra religiösa äktenskapsritualer för.
Äktenskapet är en urgammal överenskommelse mellan två personer eller släkter, ägnad att skapa ordning i samhället, reglera barnafödandet, säkra arvsrätt och faderskap.
Som institution har äktenskapet levt kvar trots att de ursprungliga skälen luckrats upp. Människor gifter sig och vill i hög utsträckning fortsätta med det eftersom äktenskapet för de flesta inte är en fråga om juridik utan om livspoesi.
Med äktenskapet bekräftar kärleksparet att de har valt varandra, att förhållandet är seriöst och att det är varaktigt. Vigselceremonin och bröllopsfesten markerar ett viktigt beslut och en ny livsfas.
Numera är det också tillåtet med samkönad vigsel i Svenska kyrkan. Äktenskapsutredningen från 2008 föreslog det, men vågade inte gå hela vägen till att separera den juridiska uppgiften från den ceremoniella.
De samfund som så önskar måste få neka att hålla vigselceremonier för homosexuella, för personer från ett annat samfund eller med en annan livsåskådning, såväl som för personer som avviker från vad just detta samfund kan acceptera: frånskilda, infertila, kvinnor som inte är oskulder eller vad det nu kan vara för exkluderande skäl man vill upprätthålla i sin religiösa tolkningstradition.
Religiösa traditioner och samfund är ofta exkluderande. Just därför är det oacceptabelt av staten att lägga myndighetsutövning, i detta fall vigselförrättning, i samfundens händer.
Inga trossamfund bör ha rätt att förrätta juridiskt bindande vigslar, endast myndigheter.
Många länder har redan civiläktenskap. Till exempel införde Spanien, trots katolska kyrkans starka inflytande, könsneutrala civiläktenskap 2005.
Obligatoriskt civiläktenskap tydliggör att äktenskapet i sig inte är en religiös företeelse. Var och en måste fatta ett medvetet beslut om hen, utöver den civila vigselakten, vill knyta sitt äktenskap till en viss livsåskådning.
Äktenskapet är inte enbart en känslomässig företeelse utan också en juridisk institution där staten agerar mot den enskilde. För att utveckla Sverige i sekulär riktning - önskvärt för varje modernt, pluralistiskt land - bör den enda juridiskt bindande vigselakten vara den civila.
Norge har en lång tradition av att behandla olika livsåskådningar likvärdigt. I Norge uppbär till exempel den norska humaniströrelsen statligt stöd på samma villkor som andra livsåskådningsorganisationer. Den sekulära humanismen är ur statens synvinkel i funktionell och ekonomisk mening likvärdig med andra livsåskådningar som kristendom, islam med flera.
I Sverige erkänns inte sekulärhumanismen av staten. Den ansvarige ministern Stefan Attefall (KD), själv aktiv pingstvän, vägrar erkänna andra livsåskådningar som likvärdiga hans egen. Hans statssekreterare Ulf Perbo går till och med så långt som att i ett seminarium under politikerveckan i Almedalen kalla den sekulära humanismen för fundamentalistisk och jämföra humaniströrelsen med en joggingförening.
Sverige har mycket att lära av Norge. Sveriges regering behöver vakna upp ur sitt hemmablinda och kulturkristna perspektiv. Vi lever i en global och mångkulturell värld.
Christer Sturmark
Christer Sturmark är ordförande för Humanisterna.
Gå till toppen