Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: "En ovärdig svensk asylpolitik kräver människor som gör motstånd."

Det skriver Hanin Shakrah, juridikstuderande och asylrättsaktivist.

En ung ensamkommande flykting från Afghanistan hotas av avvisning till Italien. Kampen mot den svenska asylpolitiken förs i det tysta, genom ett nätverk av människor som kostnadsfritt erbjuder bostäder, juridisk rådgivning, sjukvård, skola och fritidsaktiviteter, skriver Hanin Shakrah.Bild: Thomas Löfqvist
Mod förknippas ofta med människor som gör nästan övernaturliga saker, trotsar sin rädsla och gränserna för vad som är möjligt.
Mod är också en egenskap som krävs för att en människa ska våga söka sig en fristad i Europa idag. Flykten förutsätter att du är beredd att sätta ditt liv på spel, offra år av din framtid, dina besparingar, dina band till din familj i hemlandet, ditt eventuella politiska engagemang, din utbildning och allt annat du dittills kämpat dig till. Du kan aldrig veta var på vägen din resa kommer att ta slut, eller på vilket sätt.
Malmö är en stad med osynliga skiljelinjer och gränser. Här finns en värld som vi, du som läser detta och jag, aldrig behöver erkänna om vi inte vill. Där papperslösa utlämnas till människor som vill dem illa, till avtrubbade handläggare, till oengagerade jurister, till pengahungriga landsmän som utnyttjar dem som har det svårast, till människor som tycker att papperslösas blotta närvaro är ett tecken på att det här landet gått åt helvete och anger dem till polisen.
Jag har träffat människor vars gummibåtar beskjutits av kustbevakningsstyrkor och Frontec-styrkor utanför Grekland. En del har vittnat om reskamrater som sjönk mot Medelhavets botten, om uppsamlingsläger där sjukdomar grasserade och där de behandlades som kriminella.
En del får avslag på sin ansökan i Sverige och avvisas till första anhaltsland, tillbaka till de förhållanden som mötte dem i Italien och Grekland. Detta i enlighet med EU:s Dublinförordnings regler om att man måste söka asyl i det första europeiska land man kommer till. Vad som händer med flyktingarna där tycks ingen från Migrationsverket kunna svara på. Ingen i den svenska asylprocessen verkar modig nog att på allvar ställa frågan.
En ovärdig svensk asylpolitik kräver människor som gör motstånd. Denna kamp förs i det tysta, genom ett nätverk av vanliga svenska studenter, läkare, socionomer, lärare, pensionärer, småbarnsfamiljer eller sköterskor som kostnadsfritt erbjuder trygga bostäder, juridisk rådgivning, sjukvård, skola, fickpengar och fritidsaktiviteter. De människor som hjälper till upprätthåller ideal om humanism och solidaritet som annars går förlorade i byråkraternas process.
En kall vårdag för fyra år sedan smög sig en grupp människor på grusvägar fram till fönstret på Migrationsverkets förvar i Örkelljunga och slog sönder det. Efter att de i många minuter bankat med stora släggor gav det skottsäkra fönstret till slut med sig. Den lilla, lilla sprickan i glaset blev större med det slutliga gemensamma slaget mot rutan.
Innan de hoppade ner på marken skar sig några av de fritagna flyktingarna på glaset. Därefter började en flykt undan polisen, väktare och Migrationsverkets personal. Först över en iskall forsande bäck – flyktingarna kunde inte simma – sedan på frusna åkrar.
Ett par av flyktingarna har berättat att de under några ögonblick trodde att de befriats från förvaret bara för att förblöda mitt i ett frostigt skånskt landskap.
Efteråt verkade tiden inlåst på flyktingförvar avlägsen och overklig. Verkligheten var nu ett liv i frihet, som vem som helst i Malmö.
Det alternativa slutet på denna lilla grupp flyktingars liv i Sverige hade varit en utvisning som skulle ha ägt rum dagen därpå. Istället hävdes beslutet några månader senare. De som skulle utvisats lever idag i Sverige lagligt, arbetar och läser svenska.
De som fritog flyktingarna hade inga personliga band, inga ekonomiska intressen för att göra så. De gjorde det för att det var det enda sättet för flyktingarna att få stanna i Sverige.
Under den debatt om papperslösa som arrangerades på Moriskan den 12 januari ville inte gränspolisens chef Petra Stenkula berätta om vilka metoder som Malmöpolisen använder för att öka antalet utvisningar av papperslösa, metoder som snart ska införas i resten av landet.
En upptrappning av kriget mot de papperslösa innebär ett samhälle där de som inte ser ut att höra hemma här ifrågasätts, jagas och skräms ut i samhällets yttersta marginaler.
Jag tror att vi alla är skyldiga att handla modigt. Oavsett om vi upptäckt vårt mod på flykt genom Europa eller hemma i vår vardag.
Ett samtal om mod och om att förändra världen kan lätt bli intetsägande och fullt av självklarheter. Som om den värld vi lever i är en värld fylld av samexistens och konsensus – när den i själva verket är fylld av människor som gör motstånd och kämpar för något de tror på, kämpar för sin överlevnad och värdighet och för sina liv.
Hanin Shakrah
Hanin Shakrah är juridikstuderande i Lund, frilansskribent och asylrättsaktivist med palestinsk bakgrund. Hennes föräldrar flydde från Syrien till Sverige på 1980-talet.
I morgon, den 24 januari kl 18, arrangeras ett samtal om mod på Moriskan i Malmö där Hanin Shakrah deltar tillsammans med filmaren Erik Gandini. Arrangemanget sker i samarbete med Speak Truth to Power, ett projekt av Robert F. Kennedy Center for Justice and Human Rights.
Gå till toppen