Bass har levt som gömd i mer än tre år. Han beskriver det som en eländig tillvaro. Han jobbar svart för en slavlön. Han har ständig tandvärk och benklåda.
– Jag söker inte vård. Jag utsätter mig inte för den risken. Man vet aldrig hur folk reagerar. Ett telefonsamtal, så är allt förlorat, säger han.
Han är rädd för polisen. En gång ringde de på hans dörr när han stod naken i duschen. Bass slet åt sig byxor och tröja och rusade ut på balkongen. Han hoppade från andra våningen och sprang barfota iväg.
– Då var det nära. En annan gång saktade en polisbil in när jag talade i mobil. Jag försökte verka oberörd och tittade rakt fram. Som tur var kom bilen inte tillbaka.
Han byter ständigt bostad. Och ändrar hela tiden frisyr. Han cyklar aldrig, åker aldrig bil. Han riskerar inte att bli stoppad av en polispatrull.
– Jag lever trots allt ett bättre liv här än i Irak. Här går jag säker för terrorister. Det är viktigast för mig.