Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Ytligt sett om tonårstjejer

Karin Arbsjö undrar varför det alltid är tonårstjejers beteende som problematiseras.

Lauren Greenfields fotoutställning ”Girl Culture” visas på Malmö museer.Foto: © Lauren Greenfield/Malmö museerBild: © Lauren Greenfield/Malmö museer
Just nu visas fotoutställningen ”Girl Culture” av amerikanska Lauren Greenfield på Malmö museer. Greenfield är dubbelt aktuell – hennes fascinerande dokumentär ”Drottningen av Versailles” om en mångmiljonär och hans troféhustrus fall från snuskigt rika till lite mindre snuskigt rika, finns på SVT Play fram till den 14 februari.
”Girl Culture” skapades för över tio år sedan och handlar om tjejers förhållande till sina kroppar. Bilderna visar flickor från fyra år upp till vuxen ålder som sminkar sig, rakar armarna, bantar. De som är på bantningsläger tittar in i kameran och ser ledsna ut. De som ska på bal har stolta, utmanande blickar. Några få ägnar sig åt annat än utseende: Sitter på avbytarbänken vid softballplanen. Går på graviditetsbingo.
Det är en hård värld som skildras i de färgmättade fotografierna. Där finns en obönhörlig hierarki som ingen tycks komma undan.
Men när jag går runt på utställningen slås jag av hur yrvaket och fördömande vuxenvärlden kan bemöta så kallad tjejkultur. Inte minst under 90-talets Spice Girls-era, då bilderna togs. Magtröja? Smink? Sexualitet? Ni håller på med något farligt! Tonårstjejers världar skildras ofta utifrån, de målas upp som offer eller skuldbeläggs. Känslan växer av att inte heller de här bilderna tar sig under den hårdsminkade ytan.
Skolklasserna som kommer till Malmö museer för att diskutera utseendeideal – varför är det ledsna tjejer i underkläder de ska titta på och prata om? Det är tröttsamt att bilder av killar så sällan problematiseras på samma sätt. Angreppssättet känns daterat.
”Damned if you do, damned if you don’t” är en klassisk härskarstrategi som brukar användas mot kvinnor. Försöker du passa in i en medialiserad kvinnlighet, som tjejerna i ”Girl Culture”, fördöms du. Att ironisera över kvinnor som är för kvinnliga, över sådant som Carolas urringning, är kutym.
Men om du i stället börjar göra som killarna? De senaste månaderna har en talande fejd om ”Fake Geek Girls” blossat upp i amerikanska nördkretsar. En rad manliga serietecknare har tagit strid mot vad de anser är falska kvinnliga nördar, alltså tjejer som bär tröjor med superhjältetryck eller går på maskerader utklädda till seriefigurer fast de inte har läst samtliga seriestrippar.
Tjejerna anklagas för att vara bimbos som använder nördattribut för att få uppmärksamhet.
Det är oklart var de arga männen drar gränsen för att vara en äkta nörd (Vid pungen?). Det framgår inte heller om de vid varje möte med en manlig frände börjar med ett quiz för att säkerställa hans kunskap om Starwars.
Men likt gläfsande vakthundar försvarar de sitt revir. Om deras nördkultur feminiseras riskerar den att förlora i status.
De som ropat ”Fake Geek Girl” har inte stått oemotsagda – just nu florerar en rad skämt om hur fånigt det är att man som tjej aldrig anses vara tillräckligt nördig – men diskussionen pekar på något viktigt: Att manskultur är norm. Det är det som tjejerna håller på med som problematiseras.
Vad som delvis väger upp det förenklade och ytliga i utställningen ”Girl Culture” är de intervjuer som hör till vissa av bilderna. Lily, sex år, har Britney Spears som största idol. Hon säger: ”I love girls. They rock. And they rule.”
Sedan 1990-talet har många feminister skiftat fokus. Den tidens diskussion om utseendeideal och rosa täcken har bytts ut mot ett uppvärderande av så kallad tjejkultur. Det stora problemet är trots allt inte att en sexåring vill vara som Britney Spears. Det stora problemet är om hon växer upp och vill vara en kille därför att killar värderas högre, anses vara roligare, tjänar mer pengar, än tjejer.
Utseendefixering och ätstörningar är viktiga frågor men det är mer konstruktivt att peka på modevärldens makthavare och de som tjänar pengar på idealen, än på de enskilda tonårstjejerna.
Lauren Greenfield har följt med i tiden sedan hon gjorde ”Girl Culture”. Hon har börjat studera pengars makt över våra liv, som i ”Drottningen av Versailles” och i kortfilmen ”Kids and Money” om ungdomar i LA, som också visas i samband med utställningen på Malmö museer.
2013, när det ekonomiska läget krympt framtidstron och klyftorna ökat, bör man också prata om sådant som pengar och makt om man vill närma sig tonårsliv på ett relevant sätt.
Gå till toppen