Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Samtals- grupper ger friskare patienter

Patienter som får rehabilitering efter en cancersjukdom blir tryggare.
För Bob Carlsson blev vistelsen på Lydiagården en nystart efter cancersjukdomen.

Alla patienter som kommer till Lydiagården har gått igenom en livskris. Några har fått beskedet att cancern är borta. Andra vet att sjukdomen finns kvar.
– Livet ställs på sin spets när man får cancer, säger Maud Svensson, onkologläkare på Lydiagården.
När patienterna kommer i början av sin veckovistelse mäts deras ångestnivå enligt en mätmetod som kallas HAD. Efter fem dagars rehabilitering har den minskat.
– Man blir psykiskt friskare. Ångestnivån sjunker dramatiskt och det har vi sett från år till år. Vi ser att patienterna blir piggare och piggare.
Det i sin tur innebär att patienterna söker mindre vård, säger Maud Svensson, eftersom de blir tryggare i sig själva.
Bob Carlsson är en patient som vet vad det innebär att använda sig av cancerrehabilitering på internat. Sydsvenskan träffade honom på Lydiagården där han varit en vecka tillsammans med andra cancerpatienter. Sex av de åtta patienterna den veckan kom från Skåne och fick vistelsen betald av Cancer och trafikskadades förbund.
För ett år sedan fick Bob Carlsson diagnosen ändtarmscancer. Efter det följde åtta månader med utredningar, provtagningar, strålningsbehandling, cellgifter och operation i Malmö i november. Han är nu helt botad medicinskt, men själen har inte läkt, säger han.
Han åkte till Lydiagården, tillsammans med sin fru, för att göra en nystart.
– För min del har det varit ett avslut på sjukperioden. Nu ska jag lägga sjukdomen bakom mig och gå vidare.
Det var hans fru Maria Carlsson som sökte upp information om cancerrehabilitering och såg till att de fick remiss till Lydiagården och finansiellt stöd.
– Har man varit här så förstår man hur viktigt det är att komma ifrån sjukhusmiljön och bearbeta det man har varit med om. Även om man går till en kurator på sjukhuset är det här ett helt annat sätt, säger hon.
Bob Carlsson tycker att det är värdefullt att träffa andra i samma situation.
– Även om det är olika sjukdomar vi har haft är reaktionerna ungefär desamma. Man var rädd för att man inte skulle överleva och för att cancern skulle komma tillbaka.
Gå till toppen