Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Böcker

Ny deckarserie står stadigt

Johanna Mo undviker trist polisrutin och bäddar snyggt för fortsättningen, skriver Bo Lundin.

Med missklädsamt snörp och rynkade näsor skrivs det om ”det svenska deckarträsket” på kultursidorna. Så trevligt då att kunna konstatera att genredebutanten Mo har torr mark under fötterna när hon introducerar kommissarie Helena Mobacke i det som uttryckligen är början på en ny serie.
Mobacke basar för en utredningsgrupp som enligt hennes egna funderingar består av ”den självgode strebern, den arbetsovillige mysfarbrorn, den tillbakadraget intelligenta och så den normale pålitlige”. Själv är hon åter i tjänst efter lång sjukskrivning efter dramatiken med en mördad son, ett kraschat äktenskap och ett rejält sammanbrott.
Pusselbitarna är lagda, men inte närstuderade. Exakta omständigheter kring sonens död får vi leta efter i vrårna utan att någonsin komma fram till en tydlig bild. Utredningsgruppens särdrag hinner få fäste, men inte fördjupas: det här ska tydligen få ta sin tid.
Gärna det, för Johanna Mo skriver väl och har god hand med människor. En tonåring har knuffats framför tunnelbanetåget i Sandsborg, gruppen börjar söka ledtrådar, intervjua resenärer, leta motiv i offrets släkt och bekantskapskrets. Det kunde ha blivit trist polisrutin, men Mo lyckas utan åthävor hålla intresset vid liv och tempot uppe – och har givetvis god hjälp av att ännu en person hamnar framför tåget och alltsammans startar om med nya förutsättningar.
Upplösningen ger väl inga häftigare aha-upplevelser, men skildringen av Mobackes självtvivel och rädsla för ett nytt sammanbrott är lugn, saklig och skicklig – och mycket läsvärd.
Det här kan bli bra. Denna första del har klarat av introduktionerna, nu gäller det att få full rotation på alltsammans. Och eftersom den som mördade kommissariens unge son fortfarande går fri någonstans därute, så är det snyggt bäddat för fortsättningen.
Gå till toppen