Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Två år kvar för Per Eriksson

En del applåderar hans oräddhet. Andra kritiserar hans snabba beslut. Om två år tänker Per Eriksson lämna sitt uppdrag.

Per Eriksson hamnade i blåsväder innan han ens hade tillträtt som rektor. Lärare och studenter hade helst sett Pär Omling, fysikern och före detta generaldirektören för Vetenskapsrådet, som ny rektor. Universitetsstyrelsen valde istället Vinnovadirektören och före detta rektorn för Blekinge tekniska högskola.
När det blev känt att Per Eriksson är praktiserande kristen - tidigare pingstvän - nu tillhörande Hyllie Parkkyrka, en frikyrka ansluten till Baptistkyrkan, blev det hetsig debatt. Lärare vid Naturvetenskapliga fakulteten hävdade att Erikssons frikyrkliga bakgrund stod i kontrast till Universitetets värderingar. Frågan nådde ända upp i riksdagen där kristdemokraten Lennart Sacrédeus rasade över kristofobi i akademiska kretsar.
– Det som var lite komiskt var att det hjälpte till att göra mig känd, och jag blev rejält känd som kristen, vilket var bra, säger Per Eriksson, nu fyra år efteråt.
Varför var det bra?
– Ibland finns en idé om att man inte kan förena tro och forskning, men ju mer internationella vi blir desto mer kommer vi att se att tron spelar roll för folk.
Men det skulle komma mera. Sydsvenskans granskning visade att Per Eriksson blev professor och rektor för Lunds universitet på osanna och överdrivna meriter. En oberoende granskning slog senare fast att de oriktiga uppgifterna var "försumbara och ursäktliga". Per Eriksson kunde sitta kvar.
– Det är inget att sticka under stol med att det där var tufft, samtidigt var det en legitim diskussion. Men jag är naturligtvis glad att det slutade bra, säger han nu.
Några problem att vinna personalens förtroende har han inte upplevt, säger han.
Per Eriksson sticker ut. Han var först med att inrätta en vice rektor med ansvar för innovationsfrågor. Han har engagerat sig i hemlöshetsfrågan, långt utöver sin roll som rektor. När det kom ett erbjudande om att hyra de gamla Astra Zenecalokalerna - det som nu är Medicon Village - tvekade han inte. Dekaner var emot. Rektor Per Eriksson för. Det blev som han ville, kontraktet skrevs på utan att Universitetet egentligen visste vilka som ville eller kunde flytta in.
– Jag följer min egen övertygelse, jag försöker lyssna in och göra efter bästa förstånd. Men i vissa fall får man använda sitt mandat och också sätta det på spel.
Får du kritik för det?
– Nej, jag tycker snarare att jag har fått mycket respekt för det. Men den kritiska granskningen är viktig, du kan aldrig dra igenom saker som du inte vinner gehör för, du kan göra det kortsiktigt, men sen kommer räkenskapens dag. De kritiska rösterna har gjort besluten bättre.
Som pingstvän sågs han som avvikande och lite konstig redan som ung. Han minns att kompisarna hemma i Sölvesborg inte tyckte att familjen hörde till "allmänheten".
– Jag sprang hem till mina föräldrar och frågade vad är "allmänheten"?
Att öva sig i att stå för en övertygelse när majoriteten tycker annorlunda har stärkt ledarskapet säger han.
– Tron är också viktig i tider när man kan bli angripen, att det finns ett fundament att lita på. Att tillhöra en församling, en vidgad familj, som bryr sig, har omsorg och ber för en. Det är en väldig styrka.
Själv vill han gärna sammanfatta sitt ledarskap med fyra p och fyra u:
– Pengar, personer, profilering och prioritering. Och så fyra mjuka u: uppmuntran, uthållighet, uppriktighet och uppmärksamhet. Det gäller att se vilka sidor du själv har och omge dig med andra som har andra sidor.
Har du förändrats som ledare under de här åren?
– kanske att jag inser att det är ett gigantiskt universitet med fantastiskt duktiga människor och att den viktigaste uppgiften är att tjäna dem. Det försöker jag.
Vi träffas i Per Erikssons stora kontor i Universitetshuset. Han sitter lätt framåtlutad, pratar ivrigt och skrattar ofta - gillar att dra historier. Han återkommer gärna till samma favoriter. Men så blir han allvarlig.
– Ingen kan förstå vad man är med om när man leder ett så stort universitet. Får man någonsin insikt om alla delar? Nej, det får man inte, hävdar han.
Stöd hämtar han i sin arbetsgrupp, hos vicerektorerna och prorektorn som han delar ledarskapet med. Och hos sin fru, ungdomskärleken som han gifte om sig med 2002.
– Ja, när vi hinner ses, skrattar han.
Han sover oftast gott om natten. Men i höstas var det annorlunda, då snurrade tankarna kring hur Universitetet skulle klara de stora ekonomiska åtagandena för Max IV och ESS. Utan pengar från regeringen hade Universitetet tvingats till omprioriteringar i storleksordningen 100 miljoner kronor.
– Jag var väldigt bekymrad då.
Per Eriksson har flera hjärtefrågor, en av dem är innovationer. När det blåste kring vice rektor Carl Borrebaeck med särskilt ansvar för innovationsfrågor, apropå hans många olika roller som företagsledare, rektor, forskare och styrelseledamot beklagade Per Eriksson att Universitetet inte har fler ledare som han.
– Jag hyllar devisen att man ska kunna bedriva både fri och obunden forskning som drivs av egen nyfikenhet, men också kunna adressera de utmaningar som finns inom näringsliv och samhälle, det är legitimt för ett Universitet att göra både och.
Relationen med näringslivet, regionen och kommunen beskriver han som "all time high". Men så har det inte alltid varit. Bristen på studentbostäder var länge en olöst fråga.
– Alla var överens om att det var någon annans fel. Men så kunde vi inte ha det. Nu har både Lunds kommun och Universitetet ändrat sig, säger han.
Alla minns väl när Per Eriksson upplät sin gröna soffa till en bostadslös student. Hemlöshetsfrågan har han också drivit med stort engagemang. Han har sålt hemlösas tidning på stan, pratat på konferenser och skrivit debattartiklar.
Är det rätt att använda ditt mandat som rektor för att driva en politisk fråga?
– Man får väl skilja på det ena och det andra. Jag har tidigare hemlösa personer som är mina vänner. När det gäller engagemanget så ställer jag mig till förfogande och stödjer forskare vid Socialhögskolan.
Han fick upp ögonen för hemlöshetsproblemen under ett USA-besök. Där såg han människor som sov på gatan och letade mat i soptunnorna, trots att landet var så rikt. Senare mötte han samma situation i Stockholm.
– Folk låg på Drottninggatan och sov när jag gick hem. Och det värsta var att man vande sig vid det, säger han och fortsätter:
– Hemlöshet är det ultimata uttrycket för fattigdom. Jag tycker att vi har förlorat en värdegemenskap i vårt svenska samhälle. Många har bilden av att vi har ett bra skyddsnät i Sverige, men det har vi inte.
Om två år går rektorsförordnandet ut. Per Eriksson tänker inte sitta kvar efter det.
– Nej, jag är nöjd med att gå i mål med sex år.
Han minns den svindlande känslan när det var klart att han skulle utses till rektor, men konstaterar samtidigt att allt inte blev som han trodde.
– Att mäta höjden på julgranen på Stortorget ingick inte i arbetsbeskrivningen, inte heller att man blir fullständigt dränkt i e-post och ärenden. Det är en daglig kamp att få tid att tänka och arbeta strategiskt.
Än finns mycket kvar att göra innan han stiger av.
– Jag är väldigt bestämd på att vi ska ha bra akustik i aulan, pelarsalen och atriet - det ska bli ett avtryck från min sida, säger han.
Han har inte heller gett upp kampen om att Lunds universitet ska få förfoga över mark och byggnader, rekryteringen av internationella studenter är ett ständigt diskussionsämne efter införandet av studieavgifter, och så de stora åtagandena kring Max IV och ESS.
– Folk brukar säga att det är svårt att förändra en organisation. Jag brukar svara att det är lite enklare om man leder den.

Per Eriksson

Född: Sölvesborg.
Ålder: 64 år.
Fritid: Spelar tennis. Fiol på julafton och midsommar.
Familj: Gift. Vuxna barn.
Bor: Malmö.
Karriär: Disputerat i telekommunikationsteori, LTH. Rektor BTH (1989–2000), generaldirektör Vinnova (2001–2008). Professor i signalbehandlingssystem (2007). Rektor Lunds universitet 2008.
Gå till toppen