Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Förändrar världen från Sandby

Det går att förändra världen från Södra Sandby. Vid köksbordet har producenten China Åhlander arbetat fram filmer som visar en verklighet de flesta blundar för. Guldbaggen blev ett bevis på att hon nått ut.

På ett grytunderlägg i ena hörnet av köksbordet står den – den guldförgyllda eftertraktade baggen. Några veckor har gått sedan ”Äta, sova, dö” ropades upp som allra bästa film och China Åhlander gick fram till scenen för att motta hyllningarna.
– Fantastiskt. Ingen trodde att ”Äta, sova, dö” skulle slå så. Vi var oprövade kort. Varför det gick så bra? För att vi ställde höga krav på oss. För att vi är petiga och inte släpper ifrån oss saker om det inte är bra, säger hon.
Att tala om ett personligt genombrott vill hon inte. Efter snart trettio år som filmarbetare som bland annat platschef, inspelningsledare och producent har hon haft ett finger med i spelet på en rad kända produktioner. Ett gott rykte gjorde att hon blev kontaktad av regissören Gabriela Pichler för att arbeta med den sedan så prisbelönta filmen.
Men hon bad faktiskt först om betänketid.
– Jag brukar kalla det att gå in i ”slave mode” när jag går in i en filmproduktion. Jag blir så djupt involverad. Det är påfrestande för familjen. Eftersom jag har suttit mycket här vid köksbordet har det blivit mycket: ”Schssss, jag kan inte prata nu”.
Någon längre tid funderade hon aldrig. Nu har hon levt med produktionen sedan september 2010. Under tiden har det blivit ett arbetsrum i hästgården i utkanten av Södra Sandby som familjen köpte för tre år sedan. På väggen hänger den knallgula filmaffischen där huvudpersonen Raša skriker ut sin ilska.
– Favoritscen? Det måste vara den om körkortet.
Uppsagda Raša har äntligen lyckats tjata till sig ett jobb. Hon kör runt och säljer och underhåller brandsläckare. Efter en körning ropar plötsligt chefen på henne. ”Kom hit lite, och ta med ditt körkort!” Körkort? Raša blir stående i hallen.
– Det är så filmiskt berättat. Långa obrutna tagningar och inte uppklippt. Ljussättningen är bra och skådespeleriet – ja, allt är bra i den scenen, säger hon.
Karaktärerna gestaltas av förstagångsskådespelare och filmen är inspelad i nordvästra Skåne. I orter som inte är som idylliska Österlen, poängterar hon.
– Där det bor vanliga människor som vi känner igen oss i. Där solidariteten finns. Ute i landet polariserar man inte så starkt som i storstäderna.
Hunden Minus som också har en roll i filmen hoppar upp i träsoffan och somnar. China Åhlander stryker henne över pälsen.
– Solidaritet. Vi måste damma av det ordet.
Hennes engagemang finns i både svåra, stora, globala frågor, liksom i lokala och tillfälliga. Hon problematiserar gärna och ställer obekväma frågor.
– Jag ifrågasätter och jag gillar att andra ifrågasätter mig. Då skärper man sina argument.
I vardagsrummet trängs filmerna i bokhyllan. Både egna och andras. China Åhlander sätter på kortfilmen ”On Suffocation” som hon gjort tillsammans med regissören Jenifer Malmqvist.
Snaran ligger runt hans hals. Fångvaktaren trycker på knappen och sakta hissas mannen upp. Så strular tekniken, livet får ytterligare några sekunder. Men snart ligger repet där igen. Fångvaktaren tittar bort.
Efter den sju minuter korta filmen knäpper hon av tv:n.
– Just det, jag glömde säga att den är väldigt hemsk.
Hon vill provocera, öppna ögonen, förändra världen, få folk att reflektera. Filmen ska visa hur systemet blir viktigare än en människas liv. Hon rabblar fakta.
I 78 länder är det till exempel ett brott att vara homosexuell. I fem av dem kan det vara straffbart med döden.
– Just att filmen är berättad utan ord, gör den ännu starkare.
Lunchen närmar sig och hästarna ska ha mat. China Åhlander tar på fleecejackan med ”Äta, sova, dö”-loggan, kliver i stövlarna och går ut i stallet. Att ha djuren nära underlättar både skötsel, ridning och körning. Tidigare var de inackorderade i Flyinge.
– Efter inspelningarna åkte jag till stallet. Folk undrade hur jag orkade. Men det var ju det som gjorde att jag orkade. Med djur kan man inte vara speedad. De har en helt annan rytm. Deras puls smittar av sig. När man kommer hem är man tillbaks i kroppen igen.
Djurintresset har funnits sedan uppväxten. Familjen bodde i Kulturkvadranten i Lund. Under lågstadiet hoppade hon över staketet in till Kulturen och tog hand om getterna innan hon gick till skolan. Ett tag funderade hon på att bli bonde.
I den första egna filmen, ”Thure Andersson i Rävetofta”, kombinerade hon sina stora intressen.
Thure Andersson trampar i den leriga åkern efter den enskäriga plogen och sina hästar. Han är bonden som aldrig var intresserad av att köpa någon traktor. Att vara nära jorden och känna lukten av myllan, när man går bakom hästarna, det är behagligt, säger han.
Själv har hon med entreprenörskraft bevisat både att det gick att klippa kommunens gräsmattor med hjälp av hästarna och köra hästtaxi i Lund.
Samtidigt har filmen alltid varit en del av livet. I hemmet frågades aldrig om man ville gå på bio. Det skulle man bara. Man skulle se både bra och dålig film.
Pappa och Lundaprofilen Lars Åhlander var redaktör för filmtidskriften Chaplin och förlagschef på Svenska filminstitutet och italienskfödda mamma Renata Åhlander grundade BUFF, Barn- och ungdomsfilmfestivalen i Malmö.
Hon var också med när China gjorde sin första filminspelning som sexåring.
– Det skulle vara en dokumentär om ett barn, det vill säga jag, som möter Andy Warhols bilder i en utställning på Moderna Museet 1968. Men när vi kom dit var utställningen precis utbytt och det hängde revolutionsaffischer på väggarna. Det blev en helt annan film och det var lite synd om mamma. En del affischer var rätt hemska.
Under året som gått har båda föräldrarna gått bort. Samtidigt har det gått väldigt bra för China Åhlanders filmskapande.
– Det känns väldigt konstigt, men pappa hann se filmen i alla fall och tyckte mycket om den.
I livet efter Guldbaggen ska hon vila en värkande rygg och fundera på nästa projekt. Hon är kräsen.
Har det trillat in många förslag?
– Jag har fått flera manus, men annars tror jag inte att Guldbaggen förändrar så mycket. Kanske kommer den att underlätta lite för att få finansiering till mina kommande filmer. Men annars … Jag harvar på som vanligt!
Suffocation betyder kvävning.

China Åhlander tycker till om:

Lund:
– Jag gillar Lund, speciellt arbetarkvarteren i gult tegel och kullerstenarna. Ska jag bo i Skåne kan det absolut vara Lund. Annars hade jag gärna bott i Italien. Lund kanske tänker lite väl akademiskt ibland. Som om annan kultur inte får plats. Och var tog alla små affärer vägen? Nu ser det nästan ut som på Nova i Lunds centrum. Samma utbud av kedjor. Det är sorgligt. Men att Anagram ligger i Lund är bra, de gillar jag att arbeta tillsammans med.
Att köra hästtaxi:
– Nog det roligaste jobb jag haft. Jag fick lära folk pruta. En hästdroska passar in i Lunds stadsbild.
Uppföljare till ”Äta, sova, dö”:
– Jag skulle själv vilja se en uppföljare, men samtidigt är det fint med en film som står för sig själv och som få folk att fundera över hur det går för karaktärerna. Då gör åskådaren sin egen uppföljare. När man läser att de varslar 900 på Telia vill vi att de ska tänka på de här karaktärerna och känna att det finns människor bakom varslen.
Sitt eget liv som en dokumentär:
– Ha, ha, då skulle det behöva klippas bort en hel del dötid. Men egentligen så tycker jag att varje människas liv är intressant och värt en egen dokumentär. 

China Åhlander

Ålder: 49.

Bor: Södra Sandby.

Familj: Maken Mattias Engström, barnen Anna, 15 år, och Simon, 17 år.

Djur: Två connemaror, en nordsvensk häst och en shetlandsponny, tre katter och två hundar, korsningar mellan jack russell och kinesisk nakenhund.

Talar: Svenska, engelska och italienska.

Har varit delaktig bland annat i filmerna: ”Äta, sova, dö”, ”Thure Andersson i Rävetofta”, ”Gammalsvenskby”, ”Svinalängorna”, ”Födelsedag”, ”Maria Larssons eviga ögonblick”, ”Den bästa av mödrar”, ”Snapphanar”, ”Porträtt av en hederlig man.”

Gå till toppen