Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Safari långt från turistflockarna

Att åka på safari i Kenya är populärt, så populärt att man ibland blir snuvad på själva naturupplevelsen. Vi hittade den rätta vildmarkskänslan i en av landets mest okända nationalparker.

Hörde ni lejonen inatt?
Vi skakar på huvudena. De få gånger vi vaknat ur vår slummer har vi inte hört något annat än regnet som obönhörligt öste ner utanför stugan.
Tydligen har något eller några av lejonen inne i nationalparken hittat en lucka i stängslet och gett sig ut på upptäcktsfärd under natten. Parkvakterna är just nu ute och letar efter rymlingarna. Riktigt hur nära lejonen var är svårt att bedöma, deras vrål kan höras på ett par kilometers avstånd.
Det känns kittlande att ett hungrigt och dyngsurt lejon kan ha cirklat runt vår stuga under natten. Man förstår varför bönderna i närheten har byggt fantasifulla kojor fyra meter upp i luften. Dit kan de, med hjälp av långa stegar, ta sin tillflykt om oönskat besök skulle dyka upp.
Vi befinner oss strax utanför Meru nationalpark, norr om Kenyas huvudstad Nairobi. Vi anlände igår med bil från Nairobi, en vacker dagstur genom de centrala högländerna och över på norra sidan av ekvatorn.
Lodgen vi bor på, Murera Springs Eco Lodge, är nyöppnad och drivs av svenske Svante Naess. Han bor sedan ett par år tillbaka i Nairobi och har själv organiserat bygget av lodgen som är solcellsdriven och konstruerad enligt ekologiska principer. Det kan beskrivas som en lyxig stugby, som ligger i en skuggig glänta någon kilometer från vägen, omgiven av porlande bäckar och höga träd. Livet på lodgen är ombonat och komfortabelt, men egentligen befinner vi oss mitt i bushen.
– Det var inte utan att man kände sig lite som Dr Livingstone när man kom hit första gången. Vi gick omkring i meterhögt buskage och högg fram den här platsen med machete, minns Svante Naess.
Området kring Meru nationalpark är fattigt och många lever på sina enkla jordlotter. En av de främsta exportvarorna i regionen är khat, en växt som tuggas för rusets skull. I Sverige är det förbjudet men i ett flertal afrikanska länder är det både vanligt och legalt.
Många som lever här hoppas att den nyrenoverade nationalparken ska kunna komma dem till nytta. De flesta som jobbar här på lodgen, som servitörer eller vakter, kommer från trakten.
– Det känns bra att kunna erbjuda arbete till dem som bor i närheten, istället för att hämta folk långt bortifrån, säger Svante Naess.
Merus mest kända invånare är antagligen ett lejon: lejonhonan Elsa, som växte upp tillsammans med djurentusiasterna och viltvårdarna George och Joy Adamson, innan hon till slut släpptes ut i vildmarken. Fallet var unikt eftersom det var första gången som man kunde dokumentera att ett lejon kunde gå från fångenskap till ett liv i det fria, och dessutom träffa en partner och fortplanta sig.
Paret Adamson hade tränat henne hårt, bland annat genom att släpa döda kadaver efter bilen som hon fick jaga. Elsa återvände till sina fosterföräldrar för att visa upp sin nyfödda kull, men dog senare av malaria och begravdes i Meru. Bestsellern ”Född fri”, som också filmatiserades, spred den gripande storyn världen över.
Under åttiotalet hade Meru stora problem med tjuvjakt. Tjuvjakten decimerade djurbeståndet i Meru, turisterna försvann och parken förföll. Elsas ”pappa”, George Adamson, sköts själv till döds av tjuvjägare i grannparken Kora.
Men för drygt tio år sedan började den kenyanska regeringen att ta itu med problemen på allvar, främst genom att öka bevakningen och ge vakterna bättre betalt, så att de inte lika lätt skulle låta sig mutas. Nu är parken på väg tillbaka till sina forna glansdagar. Infrastruktur har rustats upp, djur har planterats in och stammarna har så smått börjat återhämta sig. Men ännu är turismen i sin linda. ”Complete wilderness” är Merus försäljningsargument. Det är möjligt att andra parker i Kenya har ett rikare utbud av djur, men det som talar till Merus fördel är den fullständiga naturupplevelsen, menar Svante Naess. Ensamheten.
– De mest kända parkerna, som Masai Mara längre söderut, är fantastiska, men du är sällan ensam. Stannar du vid ett rovdjur, elefant eller giraff samsas du kanske med tjugo andra fordon. Här ser du på sin höjd ett par stycken andra bilar under en hel dag, säger han.
Nu på morgonen har regnet lättat vilket bådar gott för dagens safaritur. Luften är sval, Meru ligger på omkring 900 meter över havet. Tillsammans med chauffören James kör vi mot parkens entré. Längs vägen syns knotiga kreatur och män som slår högt gräs med machete, plåtskjul och färgglada skyltar som gör reklam för mobilföretag.
Höga doumpalmer med spretiga grenar avtecknar sig mot horisonten. Termitbon, som ser ut som jättelika sandslott av röd fuktig jord, kantar vägen. Savannen är platt sånär som på enstaka höga stenkullar, som de europeiska kolonisatörerna kallade kopje. Någonstans bakom molnen gömmer sig silhuetten av Mount Kenya, landets högsta berg.
Längs bilens sida galopperar en flock zebror, vars svartvita kroppar färgats röda efter att de har rullat i dammet. Två grantgaseller med höga horn fajtas så att de vita bakdelarna dansar. En vattenbock strövar ensam. Och där: ett stort träd som skakar fram och tillbaka – giraffer är sällan särskilt diskreta när de äter.
– Nu letar vi efter noshörningar, säger James.
I Meru finns både svarta och vita noshörningar. Den svarta, som inte alls är svart utan grå, lever på buskar och träd och är därför svårare att få syn på. Den vita noshörningen äter gräs och är lättare att hitta ute på öppna ytor. Det dröjer inte länge innan vi ser två vita noshörningar, omgivna av ägretthägrar. Lite längre bort betar en hjord med hundratals bufflar på en sluttning. De ser moloket på oss där vi passerar.
Då och då infinner sig en viss frustration, en urgammal drift att hoppa ur bilen och springa huvudstupa rakt in i bushen. Men med så mycket vilda djur runt omkring är det bäst att hålla sig i skinnet. Jag nöjer mig med att ställa mig i takluckan. Blickar ut över den vida savannen och njuter av ödsligheten, vinddraget och dofterna.
Efter en tids sökande får vi till slut upp kornet på lejon. En annan jeep med fotosugna turister har gjort detsamma, men det gör inte så mycket, det är trots allt ett av få andra fordon vi möter under dagen. Lejonet är en hona som slöar under en akacia. Genom kikaren känns det som om hon stirrar rakt mot mig.
– Var är de? Jag undrar var elefanterna är? säger James och ser fundersam ut.
När vi minst anar det dyker de upp bakom ett backkrön. En grupp om fyra som river upp tuvor med snabeln. Den ena hanen kliver ut mitt på vägen med erigerad penis, så lång att den nästan släpar i marken. Full av testosteron – vanligtvis ett tecken på aggressivitet.
– Såg du hur han skakade på huvudet? Det är inte bra. Han vill inte släppa förbi oss.
James varvar motorn för att skrämma bort elefanten som i sin tur markerar genom att ta ett steg mot oss. James backar.
– Gå iväg, muttrar han för sig själv.
Vi tar det säkra för det osäkra och gömmer oss bakom en kulle medan den stora elefanttjuren tuggar gräs i godan ro.
Han vet att han är störst. Det här är hans territorium och vi kan bara avvakta till han ger oss tillåtelse att passera. Till slut lämnar han i alla fall så pass mycket utrymme så att vi kan slinka förbi med vår fyrhjulsdrivna Toyotajeep och återvända till lodgen.
Med oss i bagaget har vi the big four: elefant, lejon, buffel och noshörning. Leoparden som skulle fullborda safarikvintetten, ville inte visa sig. Men safari är trots allt mer än att bocka av djur på löpande band. Att se de stora djuren, som man tidigare bara sett på djurparker eller på naturprogram på tv, är en mäktigt, men naturupplevelsen handlar om så mycket mer. I Meru finns exempelvis uppemot 400 fågelarter, många av dem färgstarka skapelser som imponerar minst lika mycket som vissa av de större djuren.
Även boendet är en del av helhetsupplevelsen på safari – oavsett om man väljer att bo i tält eller hyddor för den ultimata vildmarkskänslan eller mer behagligt i safarilodger som denna. På lodge bor man naturnära utan att ge avkall på civilisationens bekvämligheter och efter en dag ute på savannen är det skönt att med ett svalkande dopp i poolen, en öl och en vällagad måltid.
Före middagen ger vi oss ut på en promenad utanför lodgen. Luften är ljummen och full av torrt jorddamm. Några barn vaktar en grupp getter. De vinkar, skrattar och ropar ”How are you, how are you?” I kvällssolens varma ljus avtecknas konturerna av vuxna som långsamt vandrar genom det kulliga landskapet. De är på väg från fälten med hackor på axeln.

Resa dit

Meru ligger cirka 35 mil norr om Nairobi. Till Nairobi flyger man reguljärt med bland annat Kenya Airways, KLM, Brussels, Ethiopian Airlines, Qatar Airways.
Safari i Meru kan bokas på egen hand men många går genom en researrangör som syr ihop ett helt paket där inträde till parken, transporter, guide, boende mm, ingår. Kombineras gärna med safari i andra parker. JK Safaris (jksafaris.se) och Safari Patrol (savannen.com) är två svenska reseagenter som har Meru i sitt utbud.
Man kan även boka safariturer direkt via hotellen.
Det rekommenderas inte att köra bil själv inne i parken eftersom vägarna kan vara av dålig kvalitet.
Åker du på egen hand ligger inträdet till parken på cirka 60 dollar per person/dag. Att hyra en safariguide med bil för en dag i Meru kostar cirka 2 700 kr. Det blir ofta billigare om man är ett större sällskap som kan dela på bilen.
Tänk även på att det tar en dag att ta sig till Meru från Nairobi och en dag att åka hem, och att kostnaden för chaufför och fordon då tillkommer, om du inte kör själv.

Bo

Kring Meru nationalpark finns än så länge bara en handfull boenden. Några av dem erbjuder hel- eller halvpension. Priserna kan variera mycket beroende på upplägg. Säkrast är att mejla och be hotellen skicka en prisuppgift.

Det är även möjligt att tälta eller att använda de enkla stugorna inne i parken, se www.kws.org för priser och information.

Vårt val: Murera Springs. Välskött ekolodge strax utanför nationalparken. Bokas genom JKSafaris (jksafaris.se) eller direkt via lodgen (wildernessgetawaysea.com). Pris från 1 000 kr per natt och person i helpension.

Elsas Kopje, elsaskopje.com. En något lyxigare och dyrare lodge som ligger naturskönt inne i parken.

Rhino River Park, www.rhinorivercamp.com. Lyxig camping/stugby väldigt nära noshörningsreservatet i Meru.

Meru

Yta: 870 kvadratkilometer.

Visum: ja, kan köpas på kenyanska ambassaden i Stockholm eller på flygplatsen i Nairobi för 50 amerikanska dollar.

Bäst tid att åka hit: jan–mars.

Mest regn: april–juni, nov–dec.

Vaccinationer: malariaprofylax rekommenderas.

Valuta: kenyanska shilling.

Språk: främst engelska och swahili.

Tidsskillnad: + 1 timme sommartid, + 2 vintertid.

Gå till toppen