Det skriver tjugo professorer vid högskolans fakultet för kultur och samhälle.

Med anledning av den pågående debatten om de planerade nedskärningarna vid Malmö högskola vill vi, professorer vid fakulteten Kultur och samhälle, föra en principiell diskussion.
Vi har förståelse för Malmö högskolas ambition att förbättra samordningen, relatera till omvärlden och öka flexibiliteten. Det är också viktigt att utbildningsutbudet kan omprövas och förnyas. Men vi är allvarligt bekymrade för vad vi uppfattar som en brist på förtroende för den erfarenhet, vetenskapliga kompetens och den förändringspotential som högskolans samlade kollegium representerar. Vi hade också gärna sett att högskoleledningen intog en tydligare position i den offentliga debatten för att i klartext försvara sin högskola och den speciella funktion som Malmö högskola fyller i en ung och växande region.
Vi betvivlar inte att ett intensivt arbete pågår för att stärka högskolans position. Men hur ställer sig högskoleledningen till regeringens och högskoleverkets på bristfälliga grunder formulerade nedskärningskrav? Och hur tänker högskolan tillvarata den interna kompetens som i en linjestyrd organisation saknar röst?
Enligt rektorn, prorektorn och Malmö högskolas samtliga dekaner har fattade beslut angående nedskärningar, inställda kurser och program på Malmö högskola utgått ifrån en gedigen process (Aktuella frågor 15. 2.), något som Ulrika Holgersson och Helena Tolvhed ifrågasätter (Aktuella frågor 13.2 och 20.2).
Vi håller med Holgersson och Tolvhed. Det som rektorn med flera påstår har varit en gedigen process har varit extremt forcerat. Ansvariga lärare på fakulteten för Kultur och samhälle hade mindre än två decemberveckor på sig att komma in med argument för det strategiska värdet av respektive utbildning i den framtida högskolan. Denna snabbutredning, som förväntades omfatta en lång rad kvalificerande kriterier som arbetsmarknadens behov, kvalitet, prestationsgrad, forskningsanknytning och resursanvändning, låg till grund för det förslag till reducerad verksamhet som presenterades för dekanen på Kultur och samhälle den 6 januari och för fakultetens personal den 21 januari. Fakultetsstyrelsen informerades överhuvudtaget inte.
Det ovan nämnda är principiellt intressant. Det handlar om möjligheten till inflytande för kollegiet, alltså för de anställda som är vetenskapligt skolade och ämneskunniga när det gäller inriktning och strategiska mål. Att kollegiet har ett direkt inflytande är av stor betydelse för en vetenskapligt grundad verksamhets kvalitet och utveckling.
Men genom den av Malmö högskolas lednings beslutade nya delegationsordningen har kollegiets representanter, det vill säga fakultetsstyrelserna, endast en rådgivande roll. Det är en nyordning som har möjliggjorts av den statliga så kallade autonomireformen.
Tanken bakom autonomireformen är att skapa större handlingsfrihet för högskolor och universitet. Men som statsvetarna Shirin Ahlbäck Öberg, Li Bennich-Björkman och Sten Widmalm påpekar (Upsala Nya Tidning 1.3) har reformen lett till en drastisk försvagning av det kollegiala inflytandet och ett införande av linjestyrning, det vill säga ett hierarkiskt beslutsfattande av företagsmodell.
Redan i fjol varnade 41 professorer vid Linnéuniversitetet i en öppen skrivelse till universitetsstyrelsen för effekterna av omställningen. Nu ser vi resultatet slå igenom i Malmö: rektor och de av rektor tillsatta dekanerna har den strategiska beslutanderätten, fakultetsstyrelsen och därmed kollegiet förlorar sin förändrande roll.