Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

”Det ska gå fort”

Hon trodde nog inte ens riktigt själv att det var möjligt. Men har Viktoria Lindh ett mål så ska hon uppnå det. Att det denna gång råkade vara att köra rally, som hon inte visste någonting om, stoppade henne inte.

Viktoria Lindh har förverkligat sin dröm om att köra rally. I år är tredje året hon kör grenen RS där hon tävlar i Asfaltcupen, en serie i södra Sverige. Förra året slutade hon fyra i sin klass vilket betyder att hon får flytta upp en klass inför årets tävlingar i som drar igång i mars.Bild: Foto: Laura Mendelin
– Mamma och pappa har berättat att när jag var liten så stannade jag alltid när det kom en bil eller en motorcykel och de fick dra mig därifrån.
Intresset för fart och bilar har alltid funnits hos Viktoria Lindh.
– Men någon nörd är jag inte, påpekar hon bestämt.
– Jag kan ju ingenting om det egentligen.
Men drömmen har alltid funnits där – den om att en dag köra själv. Och för två år sedan gjorde hon slag i saken.
– Då bara bestämde jag mig. Jag hade sparat pengar och köpte en bil. Jag hade aldrig testat innan, inte mer än gokart med jobbet.
Hon fick hjälp av sin pappa, som också kör rally, att bygga om bilen och anmälde sig till sin första tävling i Asfaltcupen som är en serie i södra Sverige. Rallygrenen, som heter RS, går nästan enbart på asfalt och ofta i industriområden.
– Det är inte racing och inte rally i skogen. Det är något mittemellan, förklarar Viktoria Lindh.
– Och sen gick det ju jättebra, redan från första tävlingen.
Med en andraplats på första tävlingen kan man inte annat än hålla med.
Och det fortsatte bra. Tills tävling nummer tre, och näst sista varvet.
– Då tappade jag bilen i en kurva. Det regnade jättemycket och var halt. Vi kom ut ur en sväng till en raka och underlaget byttes till betong. Bilen började kasta sig fram och tillbaka och vi tog i en grind och en lyktstolpe innan vi stannade.
Hon oroade sig mest för Tord Lindh, kartläsaren, eftersom skadan var störst på hans sida.
– Jag sprang ut och stängde inte ens av bilen, för jag tänkte att han kanske hade skadat sig.
– Vi skadade oss inte alls men av bilen blev det inte mycket kvar.
Tord Lindh är inte bara Viktorias kartläsare – radarparet är dessutom gifta.
– Vi kompletterar varandra bra i rallyn också. I kraschen var han lugn och satt kvar och stängde av bilen.
Olyckan avskräckte henne inte det minsta. De fortsatte serien det första året och året därpå, i fjor, gick det riktigt bra – Viktoria Lindh slutade fyra totalt av runt 70 bilar.
Hon tävlar i ekonomiklassen, där får man inte göra så mycket förändringar med motorn i bilen som måste vara minst tolv år gammal. Sedan delas man in i A, B eller C-förare där C är den lägsta klassen som man börjar i.
På två år har hon avancerat från lägsta förarklassen till B-förare.
Både Viktoria och Tord kör motorcykel. Snabba hojar, såklart.
– Det brukar de säga kännetecknar mig även på jobbet – att det ska gå fort. Jag har svårt att sitta ner och ta det lugnt.
Lockad av fart. Och av äventyr. När kollegan erbjöd henne ett fallskärmshopp från en luftballong tvekade hon inte en sekund.
Backar vi bandet en aning så har Viktoria Lindh hunnit med mycket innan hon började med rallyn. Efter gymnasiet läste hon till internationell marknadsekonom i Stockholm och New York och på det en exportsäljarutbildning.
Hon har jobbat utomlands, en praktiktjänst i New York och som reseledare och guide på Malta.
I dag arbetar hon med industriprodukter. Som sälj- och marknadschef för ett företag reser hon mycket, bland annat till olika länder i Afrika.
– Det är inte alltid lätt att resa själv. Jag är ofta ensam som kvinna, men det gör jobbet bara mer kryddigt.
Näst intill ensam kvinna är hon även på rallybanan.
– Det är ju jätteroligt när man slår killarna, det måste vara jobbigt för dem, säger hon leende.
Viktoria Lindh har lärt sig köra själv och kan inte förklara hur hon gör rent tekniskt.
– Jag bara kör, och jag tycker att jag känner i bilen hur jag ska köra för att få mest effekt ut ur kurvan.
Att hon är orädd och att hon hela tiden pushar sina gränser kan vara det som gör henne bra, men hon vet inte riktigt.
Det lär även finnas någon slags talang bakom framgångarna. Resultaten talar sitt tydliga språk – prishyllan är fullproppad.
– Ja, jag vet inte var jag ska börja ställa dem om det fortsätter så här, skrattar hon.
Till den här säsongen har Viktoria Lindh sålt den gamla bilen och köpt en nyare.
Hon är fortfarande kvar i ekonomiklassen men i år som B-förare i Asfaltcupen.
– Eftersom man inte kan träna någonstans blir de första tävlingarna mer att köra in sig på den nya bilen, men självklart satsar jag på att bli bäst. Jag har inte tänkt skrota den på tredje tävlingen i alla fall.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen