Kultur & Nöjen

”Vakterna kan inte hålla koll på alla tjejers rövar”

Enligt arrangörerna är slagsmål, fylla och droger de största riskerna i klubblivet. Många kvinnor upplever andra former av våld och otrygghet.

Än är det inte så mycket folk i de mörka lokalerna. Klockan är halv tolv men kvällen har just börjat på Etage. Det är lönehelg och Joakim Harde som är nattklubbschef tycker att det är mycket folk för att vara så tidigt. De flesta rör sig i grupp genom lokalen. Mellan dansgolven, barerna och så ner för trapporna till utomhusbaren i gatuplan där gasolbrännarna hettar huvudena.
26-åriga Michaela Månsson står framför spegeln på damtoaletten. I det gulaktiga ljuset fixar hon till håret. En av kompisarna kom inte in på klubben Centiliter och Gram på andra sidan Stortorget så nu är de på Étage fastän Michaela Månsson inte tycker om att gå hit.
Hon upplever att stämningen på dansgolvet brukar vara intim och närgången. Ibland för närgången. Och det är oftast de yngre killarna som söker sig för nära enligt Michaela Månsson.
– Morgonen efter vi har varit här tänker jag alltid ”Vafan tjejer, varför går vi hit?”. Jag tycker inte om när killar kommer och juckar bakifrån eller tafsar på en. Det är förnedrande.
Systrarna Ramona Holkkola och Evelina Holkkola står vid ena kanten av den rundade svarta bardisken. De har gått hit ikväll för att dansa. Det är oftast där, på dansgolvet, som någon de inte känner kommer fram och söker kontakt.
– Är du trygg i dig själv är det lättare att känna av personkemi. Men trots det finns det alltid de som går över gränsen. Då gäller det att säga nej tydligt, säger Evelina Holkkola.
Utanför Babel på Spångatan har någon lagt tre rejäla pizzor. Klackar och jympaskor tar en omväg runt kräket och sällar sig till kön intill husväggen.
Även i rökrutan runt hörnet är det trångt med folk. De är många som trotsar kylan för rökbegäret men också för att få en stund att prata utan att överröstas av den höga musiken. De flesta står i små klungor. En av dem är 25-åriga Victoria Steele.
Flera gånger har hon känt en ovälkommen hand på sin rumpa i trängseln inne på en klubb. En gång slängde hon en drink i ansiktet på en kille som tafsade.
– Då fick jag höra ” Vafan gör du din hora”, säger hon.
Hon tycker att vakterna borde vara mer uppmärksamma. Men kompisen Tannaz Benisi tror inte att det går att skapa en totalt tafsfri klubbmiljö.
– Vakterna kan inte hålla koll på alla tjejers rövar.
Angelica Skärberg står med sina kompisar och tar en cigg, utan ytterkläder i kylan. Hon har som de flesta andra aldrig tagit hjälp av vakterna.
– Men det är mitt eget fel för jag har inte sagt till. Oftast är vakterna män och jag tänker att jag vill klara mig själv. Jag brukar säga nej men vissa fattar sämre än andra. Det är ju egentligen rätt sjukt, det borde ju räcka att säga till en gång, säger hon.
Men Angelica Skärberg poängterar att hon inte tycker att det bara är killarnas fel. Hon menar att det finns en kultur som säger att det är killar som ska ragga på tjejer och att det kan vara en del av problemet.
Att klara sig själv och våga säga ifrån är något som de flesta berättar om. Men alla klarar inte det. Natalie Ibron och Ylva Dernbrant menar att det är något det lärt sig med åren. Ju äldre de blivit desto färre obehagliga situationer uppstår.
Ylva Dernbrant minns en gång då hon var yngre och en kille hon pratat och dansat med plötsligt stack ner handen innan för hennes byxor framtill. Den gången blev hon chockad och minns bara att hon drog upp den och gick därifrån. Även Natalie Ibron har varit med om att personer tagit på hennes kropp trots att hon visat att hon inte varit intresserad.
De har båda svårt att säga hur det påverkar dem. Anledningen tror de är att det är en så allmän och gemensam erfarenhet.
– Säg den tjej som inte råkat ut för något, frågar sig Natalie Ibron retoriskt.
Tanken är svindlande. Och de verkar inte särskilt hoppfulla.
– Jag får ångest av att tänka på att min lillasyster kommer att möta allt detta, säger Ylva Dernbrant och korsar de frusna bara armarna framför bröstet.
Gå till toppen