Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
EU

En jätte knackar på

Många svenskar har svårt att acceptera Turkiet som ett EU-land.
Men president Gül låter trosviss när han intervjuas i DN.
”Kanske har det att göra med att svenskarna inte är helt informerade om Turkiet. Jag tror att attityden kommer att skifta när kunskapen når fram.”
Kanske det. Fast mer än en halv miljon svenskar reser till Turkiet per år, så okänt är landet inte.
Jag läser i intervjun på planet till Istanbul, medan jag njuter av den goda – nåja, med flygmats mått mätt goda – turkiska maten: kyckling och aubergine.
Förrätt gravad lax. Franskt vin. Cheesecake.
Crossover. Men också en påminnelse om att Turkiet hör hemma i samlingen. Är ett av länderna som självklart räknas.
Även om det är lite svårt att tro att jättelandet med världens sjuttonde och Europas sjätte största ekonomi och den goda ekonomiska utvecklingen och stora – nästan 75 miljoner människor – unga befolkningen kommer att vara ”nummer ett” år 2050, som president Abdullah Gül påstår i intervjun.
På måndag kommer han till Sverige på statsbesök.
Under veckan ska jag ta en närmare titt på Turkiet. Landet som ligger i Europa, men mest i Asien, är EU:s närmaste granne och länge redan har stått i farstun och knackat på, men mötts av stor kyla från flera andra stora länder. Nu verkar Frankrike lite mindre hårdnackat emot och Tyskland lite mindre bekymrat över det muslimska jätteriket.
Förhandlingarna fortsätter med lite större entusiasm, alltså.
Det frågan om Turkiets medlemskap till sist kokar ner till är: inne eller ute, med eller mot?
Vill EU ha turkarna utanför tältet och kissa in, med sällskap från Mellanöstern? Eller inne i tältet och kissa ut, tillsammans med oss andra?
Dagens Turkiet är inte redo, nej. Inte det land som bekämpar sin egen kurdiska befolkning. Inte det land som håller flest journalister fängslade för den udda artikel 301 om kränkande av turkiskheten. Inte det land som ockuperar norra Cypern.
Men det gäller att vända utvecklingen rätt – en stor demokrati av västerländskt snitt är självklart en bättre granne än ett land präglat allt mer av religion, allt mindre av demokrati.
Det är svårt att se poängen med att stänga Turkiet ute den dag landet uppfyller Köpenhamnskriterierna.
Gå till toppen