Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Filmare söker elvaårsmagin

Den australiska regissören Genevieve Bailey har filmat elvaåringar över hela världen. I går visades hennes film ”I Am Eleven” på Buff i Malmö – för barn från hela världen.

Före visningen av ”I Am Eleven” på Filmstaden i Malmö berättar läraren Melinda Malmström att flera av hennes elever aldrig varit på bio tidigare.
– Barnen hade hört att man får äta popcorn, men jag har fått förklara att det inte är tillåtet på en skolbiovisning.
Nu kommer inte de 80 barnen i biosalongen från någon vanlig skola, utan från Mosaikskolan vid Värnhem där nyanlända invandrarbarn får ett startår. På skolan talas 37 språk, och många är bra på engelska vilket gör att de inte har några problem att följa med i ”I Am Eleven”, som saknar svenska texter.
Ämnet engagerar också: dokumentärfilmen skildrar 25 elvaåringar i 15 olika länder – bland annat Australien, Japan, Marocko, Indien, Storbritannien, USA och Sverige – och barnen berättar om sin syn på livet, kärleken och framtiden. Det är en humanistisk och positiv film som understryker hur lika barnen är, trots stora skillnader i livsvillkor.
Efter visningen får regissören Genevieve Bailey och producenten Henrik Nordstöm många frågor av eleverna, som inte minst vill veta hur elvaåringarna har det idag.
Filmprojektet startade 2005 då Bailey hade en livskris hemma i Australien.
– Jag gick igenom en svår tid. Min far dog och jag var med om en allvarlig bilolycka. Jag ville göra något positivt, och kom ihåg att livet var fantastiskt när jag var 11 år. Så jag tänkte: är det fortfarande en speciell ålder?
Bailey började kuska runt i världen med sin kamera. På vägen – i Tjeckien – träffade hon skåningen Henrik Nordström. De blev ett par och han blev producent för filmen. Genom Nordström hamnade också paret i Malmö, där Bailey träffade två elvaåringar på Möllevångstorget, Sahin och Osama.
– De berättade att de skulle på rapskola hos Behrang Miri. Så jag hoppade på en buss med dem, och så hamnade de i filmen.
Under sina resor försökte Bailey och Nordström att träffa barnen på ett naturligt sätt.
– Det enklaste sättet var att gå till skolor. Men ett problem var att lärarna plockade fram de bästa eleverna, eller de som ville spela teater. Så vi försökte hitta barnen mer slumpvässigt. Vi gick hellre till torgen.
Filmprojektet tog sju år att genomföra, och ”I Am Eleven” fick en lyckosam biolansering i Australien. Nu turnerar Bailey och Nordström runt med filmen på festivaler över hela världen. Den går hem överallt, och särskilt den säregne brittiske pojken Billy väcker skratt.
– Det finns alltid en fin energi på visningarna och barnen vill prata efteråt. De ser barn vara sig själva, att barn också kan ha en röst – och då vågar de ställa frågor, säger Bailey.
Filmen sticker också ut för barn som annars är vana vid en film och tv-diet som består av fantasy, datoranimationer och Idol-tävlingar.
– Så mycket som visas i tv är våldsamt eller någon form av tävling. ”I Am Eleven” handlar bara om att se världen genom barns ögon.
”I Am Eleven” visas även på Buff i morgon kl 16.15 på Spegeln i Malmö. Barnen i filmen framträder enbart med sina förnamn.
Gå till toppen