Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

Suells herrgårdspark blev Folkets park

”Lugnet uti Möllevången”,oljemålning av CC Dahlberg, från cirka 1850.
Möllevångsgården som också kallats ”Lugnet i Möllewången” byggdes under upplysningens tidevarv och är alltså jämnårig med franska revolutionen.
En gång var byggnaden full av kreativitet och kultur.
Den 11 augusti 1793 sålde handelsmannen Thomas Niclasson och hans hustru Gertrud Christina Kockum sina två jordar i Möllevången. Köparen var Frans Suell. 
Han var på flera sätt en föregångsman.
Edvin Trulssons staty av Frans Suell, här med attribut från hattrevolutionära fronten.
På Norra Vallgatan blickar Frans Suell sedan 1947 ut som staty ut över hamnen som tillskrivs honom. Under tidigt 1990-talet blev hans hatt ofta pyntad med en brandgul trafikkon – det vill säga något år innan Thomas Öberg i Bob hund gjorde trafikkonen till sin scenrekvisita.
Men Frans Suell är också känd som Malmös förste industrikung. Hans farfar Frans Suell den äldre – invandrad från Holstein – fick 1726 privilegiet att starta tobakstillverkning i Malmö. Hans tobaksfabrik låg i Michelsens hus (det tre våningar höga, storslagna tegelhuset på Adelgatan bakom Residenset, senare kallat Kronomagasinet och rivet 1877).
Men det var först när hans sonson tog över fabriken som det blev fart på affärerna.
Frans Suell inköpte Jörgen Kocks hus mellan Stortorget och Västergatan, flyttade tobakstillverkningen dit . Genom att ta initiativ till hamnen skapade han nya förutsättningar till Malmös handel. Han startade ett sockerbruk och en tygfabrik, och drev även ett kalkbruk i Limhamn och en tegelfabrik i Lomma. Och så lät han 1796 bygga en liten herrgård på sin nyinskaffade mark i Möllevången, ett sommarhem och en tillflyktsort långt bort från den smutsiga, stinkande och trångbodda staden. Han och hustru Anna Catharina af Trolle kallade sitt tusculanum för Lugnet.
Huset omfattades i bottenvåningen av garderober, bagarstuga, skafferi och sju rum (det vita, gröna, bruna, röda och blå rummen samt den gula förstugan och salongen). På andra vången fanns förstuga, kök och sju rum (gula rummet, blå och vita förmaken, salen, gröna kammaren, kabinettet och den blå sängkammaren). Därtill en välvd källare och en stentrappa. Byggmästare bör ha varit en av de två som vid denna tid var verksamma i staden, endera Carl Friedrich Horn eller Isac Beckström. Den andre kan då vid ungefär samma tidpunkt ha uppfört Rönneholmsgården.
Möllevångsgården på 1890-talet.Bild: CV Roikjer.
På Lugnet studerade Frans Suell naturen, i sällskap med sina böcker – han var stor bibliofil, anställde en utländsk trädgårdsmästare och la ner mycket omsorg och pengar på trädgårds- och parkanläggningar.
Att utnyttja barn som billig arbetskraft i tobaksfabriken hindrade inte att industrimagnaten ansågs vara folklig och sågs som en, vad vi i våra dagar skulle kunna kalla demokrat. Han var därmed inte sen att för allmänheten öppna sin parkanläggning som kom att bli Folkets park nästan hundra år senare, 1891.
Redan i början 1800-talet lustvandrade Malmöborna under vackra sommarkvällar och söndagar till parken där musikdirektör HJ Tengvall stod för underhållningen.
Möllevångsgården 1902 med delar av Folkets park och med AW Nilssons fabrik till vänster.
Några år efter Frans Suells död 1817 köptes egendomen av svärsonen Lorens Kockum men såldes på nytt vid hans död 1825. 1836 startade apoteket Lejonens första innehavare Johan Fredrik Barkman en brunnsinrättning. Här serverades ”alla sorters både varma och kalla artificiella hälsovatten såsom Carlsbader, Marienbader, Selter, Spa, Pyrmonter, Embser, Geilnauer, Soda Eger, Faschinger m.fl.”.
På mitten av 1840-talet hade Möllevången som brunnsort spelat ut sin roll och Suellska corps de logiset bytte ägare flera under seklet för att i början av 1900-talet byggas om och inredas med små lägenheter, medan den intilliggande lantgården efter en brand flyttades till andra sidan parken, till hörnet av Falsterbrogatan och Ronnebygatan. Där låg fram till 1938 en låg vitmålad byggnad med namnet ”Möllevången” i svarta bokstäver på gaveln.
Det inkapslade Lugnet som tecknarenHolger Vång såg det 1964i Bertil Widerbergs bokMalmö.
Med åren blev det Suellska huset allt mer bortglömt och inkapslat av en expanderande och omgivande bebyggelse. Inte minst AW Nilssons korg- och barnvagnsfabrik på Möllevångsgatan expandera och lät inkorporera byggnaden som magasinslokal. När fabriken lämnade kvarteren 1965 återstod i stort inget av den ursprungliga rumsindelningen och flera lager av om- och tillbyggnader gjorde huset svår att känna igen. Först i början av 1970-talet skalades byggnaden fram och restaurerades.

Läs mer: Smörmadar och bridge i Suells herrgård
Läs mer: Bertil Widerberg, Malmö, 1964. Ebbe Svenburg, Malmö genom konstnärsögon, 1961. Leif Ljungberg, Malmö Fornminnesförenings årsskrift 1941. Erik Hofrén, MFÅ 1964. Alvar Platen, MFÅ Minnesskrift 1920.
Gå till toppen