Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Katalogiserat flum

Gertrud Sandqvist, kurator till utställningen ”I strömmen” på Lunds konsthall, sammanblandar teosofisk begreppsförvirring med vetenskap. Det menar idéhistorikern Per Sundgren.

Efter att ha läst en intervju med Gertrud Sandqvist i Dagens Nyheter (27.2) med anledning av utställningen ”I strömmen” på Lunds konsthall, som tar sin utgångspunkt i konstnären Hilma af Klint, blev jag mycket betänksam. När jag nu läst kurator Sandqvists förord i utställningskatalogen vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Om mina studenter skulle visa motsvarande brist på källkritik skulle de inte godkännas.
Sandqvist har okritiskt låtit sig förledas av det budskap som sprids av teosofer i böcker, tidskrifter och numera också på hemsidor och bloggar. Precis som andra religiösa sekter försöker teosoferna legitimera sitt budskap genom att göra alla kända personer som haft den minsta kontakt med teosofer eller teosofiskt tänkande till övertygade teosofer. Gandhi hade förvisso sympati för en del teosofiskt tänkande, men han var inte teosof, utan anhängare av hinduismen. Jawaharlal Nehru var ateist och tog kraftigt avstånd från allt religiöst tänkande som han såg som ett avgörande hinder för Indiens utveckling. Och nog är det en överdrift att påstå att det är Blavatskys beundran för österländskt tänkande som ”är startskottet för Indiens nyvaknade självkänsla och kamp mot den brittiska kolonialmakten”.
Det riktigt stora kapet är dock Albert Einstein, ikonen framför andra på naturvetenskapens område. Einstein ”lär ha haft Blavatskys berömda bok ’The Secret Doctrine’ på arbetsbordet hela sitt liv.” Här borde, för de flesta, tvivel uppstå. Är det något som utmärker Einstein så är det hans benhårda avståndstagande från allt tänkande som inte vilar på rationell och vetenskaplig grund. Uppgiften om Blavatskys bok kommer från den biografi över Madame Blavatsky som skrivits av Sylvia Cranston, under hela sitt liv djupt engagerad i den teosofiska rörelsen och i avsaknad av den skolning och kritiska distans som är en förutsättning för vetenskapligt arbete. Av biografin framgår att Cranston 1982 träffade teosofen Eunice Layton som kunde berätta att hon under 1960-talet då hon var verksam vid det teosofiska centret Adyar i Indien ska ha träffat en systerdotter (niece) till Einstein. Från denna systerdotter kommer uppgiften om boken på Einsteins skrivbord. En enkel faktakoll visar att Einsteins syster Maja var barnlös.
Men inte nog med detta. Sandqvist har uppenbara svårigheter att skilja på teosofiskt tänkande och vetenskap. Terminologin är flytande och vetenskapliga charlataner som teosoferna Annie Besant och Charles Leadbeater betecknas som ”de bägge andliga naturforskarna”. Ja, det antyds i förordet, i Dagens Nyheter sägs det rakt ut, att detta klärvoajanta skådande ska ha förutsett vetenskapliga landvinningar som röntgen och radioaktivitet. ”Einstein bevisade den gamla ockulta uppfattningen att materian endast är omvandlad energi.” Att på detta sätt påstå att modern naturvetenskap bevisar det som sedan länge stått uttryckt i gamla religiösa skrifter har förstås ingenting med vetenskap att göra, men är en viktig del i det moderna flum som utgörs av New Age, med sina rötter i teosofiskt tänkande.
idéhistoriker vid Södertörns högskola
Gå till toppen