Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

Församlingen som en extra familj

Påsken är kristenhetens största helg. Men på senare år har såväl Svenska kyrkan som frikyrkorna runtom i landet tappat medlemmar. Samtidigt grundas allt fler så kallade migrantförsamlingar i storstäderna. Restoration Assembly i Malmö är en av dem.

Många av medlemmarna i Restoration Assembly har rötterna i Nigeria. Men pastor Isoken Palmer, som står längst fram, betonar att alla Malmöbor, oavsett bakgrund, är välkomna till församlingen. Snett bakom henne syns Gina Okunbor och Moses Tendo.Bild: Peter Frennesson
– Min tro kan ingen ta ifrån mig. Jag är född in i kristendomen. Men i Nigeria brukade vi gå i kyrkan tre gånger i veckan – här blir det bara på söndagar.
Så säger trebarnspappan Eddie Egbe, en av besökarna vid Restoration Assemblys söndagsgudstjänst, som just dragit igång. Liksom ett fyrtiotal andra församlingsmedlemmar stämmer han upp i den inledande lovsången.
– Darling Jesus. Oh my darling Jesus…
Orden står att läsa på en stor projektorduk framme vid scenen. Men de flesta kan dem utantill, och väljer hellre att blunda. Musiken börjar långsamt och lite trevande, för att sedan växla över i medryckande sambatakt, ackompanjerad av trummor och handklapp. Ljudnivån stiger och hörselskydd sätts på plats över de minsta barnens öron.
Restoration Assembly ligger på källarplan i en industrilokal längs Västra Hindbyvägen i Malmö. Hit kommer kvinnor och män, de flesta finklädda i långklänning, kavaj och slips, för att mötas, umgås och hänge sig, innerligt och hjärtedjupt, åt Guds ord.
Pastor Isoken Palmer greppar mikrofonen. Temat för dagens predikan är ”use your gifts”, använd dina gåvor. Alla människor har tilldelats minst en gudomlig gåva, och det gäller att handskas med den på bästa sätt, menar hon.
Hon talar intensivt och gestikulerar med båda händerna. Stundom får församlingen upprepa det hon säger. Praise the lord, Lova Herren, följs av ett starkt Halleluja.
Från barnrummet hörs skratt. Därinne är barnen halvvägs in i den tecknade filmen Ice Age. Ett par småttingar med spring i benen tar en vända ut i trapphuset. Det märks att de är hemmastadda i lokalerna; de kryssar vant mellan stolsraderna, lyfts upp av välvilliga händer.
Åhörarna uppmanas att komma fram och dela med sig av sina vittnesmål och en ung tjej berättar om sin destruktiva bakgrund, en äldre herre om sin stroke och en medelålders man om sina tidigare ekonomiska bekymmer. Samtliga avslutas med trumvirvel, applåder och ett samfällt Amen.
Efter ytterligare lovsång är det dags att bryta upp. Vinterjackor krängs över kostymer och finklänningar.
Pastor Isoken Palmer bjuder på cider och kex i det lilla rummet bakom samlingssalen. Till vardags arbetar hon som distriktssköterska i Malmö. När hon lämnade Nigeria och kom till Sverige i slutet av 1990-talet, hade hon svårt att känna sig hemma i de befintliga församlingarna.
– Det var framför allt språket som krånglade till det. Men kanske upplevde jag också att de vanliga kyrkorna var lite mer reserverade och tystlåtna under gudstjänsten. Jag kan också vara tyst och stilla när jag ber, men ibland vill jag bara skrika Halleluja! Det får man här, och den friheten har stor betydelse för många.
Hon får medhåll från Eddie Egbe.
– Jag har besökt Svenska kyrkan några gånger, men upplevde en stor skillnad. Där var mest gamla människor, och de läste bara ur Bibeln. Ingen bön, ingen sång eller dans. För mig är det viktigt att också få uttrycka tron på det sättet.
Medlemsantalet pendlar stadigt mellan sjuttio och hundra vuxna. Drygt hälften har rötterna i Nigeria, resten från andra afrikanska länder och Sverige.
– Men vem som helst får komma hit – här handlar det om Jesus, inte om varifrån medlemmarna kommer. Varje sommar har vi en internationell dag, och senast räknade vi till tolv olika nationaliteter, säger Isoken Palmer.
Hon betonar att församlingen främst är en plats för Guds ord, men att den också fyller en social funktion för sina medlemmar.
– Människor träffas, lär känna varandra, umgås på fritiden. Kyrkan blir som en familj, dit man också kan komma med praktiska frågor – om man behöver hjälp, kontakter, eller någonstans att bo. Ditt problem är mitt problem.
– Absolut, det är så det funkar, säger Eddie Egbe. Här finns alltid någon att prata med, som kan dela ens bekymmer.

Rötter i Nigeria

Restoration Assembly hör till den internationella pingstkyrkan Redeemed Christian Church of God med rötter i Nigeria. I dag finns sexton församlingar i Sverige, i bland annat Malmö, Stockholm, Göteborg och Borås.

3617

Antalet Malmöbor som vid årsskiftet 2010/2011 var med i en frikyrkoförsamling. Det är 20 procent fler än år 2000. Exempel på nystartade frikyrkor: United Malmö – med rötterna i pingströrelsen, Malmö huskyrka – husförsamlingar där människor bor och ber tillsammans, och den karismatiska Malmö International Church. (Den karismatiska rörelsen betonar upplevelsen av den heliga Anden.)

Frikyrkan stor i städer

På tio år har 20 procent av frikyrkoförsamlingarna lagts ner. Men i storstäderna går utvecklingen åt motsatt håll. En bidragande orsak är de så kallade migrantförsamlingarna, där gudstjänstspråket är ett annat än svenska. Mer än 70 nya sådana har bildats under de senaste tio åren.
Källa: Evangeliska Frikykan, Sverigeundersökningen
Gå till toppen