Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Sitter still i båten

Framtidskommissionens slutrapport lär bli en hyllvärmare, inte en klassiker. Men det verkar vara vad regeringen avsett.

Fyra alliansledare och en kommission.Bild: BERTIL ENEVÅG ERICSON / SCANPIX
Igår levererade regeringens framtidskommission sin slutrapport som kan sammanfattas på följande sätt:
Det går bra för Sverige – även om det finns utrymme för förbättringar – men ett liv på den globala solsidan kan inte tas för givet i all framtid.
Inga stora överraskningar där alltså.
Kommissionen, ledd av alliansens fyra partiledare, ställer frågor men levererar inga svar.
Men som statsminister Fredrik Reinfeldt (M) underströk – det var heller inte meningen. Kommissionens uppgift var att identifiera ”en rad utmaningar som Sverige kan komma att ställas inför”.
Det är utmaningar som i praktiken var identifierade redan när kommissionen hösten 2011 fick sitt uppdrag: den demografiska utvecklingen, hållbar tillväxt, integration, jämställdhet, demokrati och deltagande, samt rättvisa och sammanhållning.
Inga överraskningar där heller.
Kommissionen får närmast ses som en del i alliansens marknadsföring av sig själv som det pragmatiska, kloka alternativet i svensk politik, medvetet om utmaningarna, berett att lyssna och diskutera, öppet för andras tankar och åsikter.
Faran för de borgerliga är att en bild av regeringen som visionslös och förvaltande sätter sig. Men kanske är det en rättvisande beskrivning av ministären Reinfeldt II.
Rapporten i sig lär hamna på någon hylla där den kommer att samla damm och glömmas bort. Så vad var poängen med det hela?
Kontrasten till en annan kommission, Lindbeckkommissionen, som tillsattes 1992 i samband med den ekonomiska krisen, är slående.
Kommissionen, ledd av nationalekonomen Assar Lindbeck, fick i uppdrag att analysera den svenska ekonomins problem och leverera konkreta förslag till åtgärder. Beställningen effektuerades också i form av 113 rekommendationer, av vilka en majoritet också förverkligades i en eller annan form.
Lindbeckkommissionens förslag låg bland annat till grund för Riksbankens självständighet, det finans- och penningpolitiska regelverket med den offentliga sektorns överskottsmål.
I december 2006, ett par månader efter valsegern, tillsatte alliansregeringen en annan kommission, Globaliseringsrådet, ledd av förre Folkpartiledaren Lars Leijonborg. Rådets uppdrag var att analysera och komma med förslag om hur Sverige skulle hävda sig i en tid av fortsatt globalisering. I slutrapporten, presenterad våren 2009, föreslogs bland annat slopad värnskatt och åtgärder för att göra arbetsmarknaden flexiblare.
Globaliseringsrådets intressanta och fullmatade rapport förpassades till arkivet.
Kanske delvis för att råd om slopad värnskatt eller nytänkande om hur rörligheten på arbetsmarknaden kan ökas inte var vad statsminister Reinfeldt önskade höra.
Att, som i fallet med Framtidskommissionen, statsministern gör sig själv till ordförande för en grupp som har till uppgift att peka på utmaningar utan att leverera lösningar är förstås ett bra sätt att slippa just ovälkomna förslag.
Alliansen vill gärna sitta still i båten. Och kommissionens rapport lär inte ge upphov till några svallvågor.
Gå till toppen