Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Han gillar att lyfta blicken och upptäcka

Först tog han sig till Växjö – sedan till Berlin. Gnosjöandan rotades i Jonas Christensen under uppväxten i Värnamo. Att bli akademiker var inget han räknat med.

”Jag tror det är väldigt viktigt med förebilder”, säger Jonas Christensen som nämner både Olof Palme och Ronald Reagan som egna förebilder.
Han ville bli entreprenör. Han skulle flytta till Växjö för att plugga till civilekonom och samtidigt hjälpa till i sin pappas företag hemma i Värnamo.
Så blev det också. Men först längtade den 19-årige Jonas Christensen efter att resa ut i världen. Så han tog en utbytestermin i Berlin. Året var 1982, och han mötte ett samhälle väldigt olikt det småländska. Han skulle återkomma till Tyskland.
I kaféet på institutionen för socialt arbete på Malmö högskola är det bara kaffemaskinen som hörs tidigt på morgonen. Men Jonas Christensen har för säkerhets skull bokat ett av mötesrummen där han brukar sitta med sina studenter. Idag är han lektor i socialt arbete med inriktning organisation här. I morgon, fredag, fyller han 50 år. Men han har inte hunnit fundera över hur det känns ännu.
– När man har fullt upp och allting rullar på hinner man inte ha någon ålderskris.
1988 var Jonas Christensen färdigutbildad civilekonom. Under studietiden hade han under perioder gjort uppehåll för att resa och arbeta på fler ställen i världen. Nu bestämde han sig för att åka till Östtyskland. Han fick se hur ett väldigt slutet samhälle fungerade. Samtidigt kände han ödmjukhet inför människorna som levde i och värderade sitt samhälle. Upplevelsen kom att göra stort intryck på honom som person och, så småningom, som forskare.
– Ett samhälle kan aldrig vara svart eller vitt, säger Jonas Christensen.
Det blev tidigt 1990-tal med stora politiska omvälvningar i Tyskland och Östeuropa. Jonas Christensen kompletterade sin utbildning med pedagogik och provade på att jobba som lärare. Men han bestämde sig för att läraryrket inte var något för honom. Även om han hade fastnat för pedagogiken.
Jonas Christensen fick en tjänst på ett konsultföretag. Arbetet med etableringar och strategisk utveckling tog honom till Polen, Baltikum – och Tyskland. Här vaknar hans intresse för mötet mellan pedagogik och förmedling av budskap. Insikterna är stimulerande. Han söker och blir antagen till forskarstudier vid Lunds universitet.
När Malmö högskola bildas 1998 vänder Jonas Christensen sig dit och får en tjänst som adjunkt, samtidigt som han fortsätter sina forskarstudier. Där får han utrymme för sitt intresse för Tyskland och Baltikum, och deltar aktivt i internationaliseringsprojekt. Han gifter sig och får barn, tvillingar. Livet får andra prioriteringar. Hans tredje barn föds 2002. Två år senare skiljer han sig. Det är en tuff period.
– Jag har varit inne i väggen och vänt. Inte så att jag blivit utbränd, men det har tärt på krafterna, säger han.
Jonas Christensen lägger fram sin licentiatavhandling i ämnesdidaktik 2007. Studien består av djupintervjuer med lärare i Litauen, vars yrke befinner sig i en förändringsfas. Själv har Jonas Christensen rotat sig i Malmö, träffat sin särbo och börjat köra motorcykel igen.
Han trivs i Malmö. När han flyttade hit fick han upp ögonen för integrationsdebatten. Här frågade folk om bakgrund, något han aldrig varit med om i Småland – eller i Tyskland.
– I Värnamo frågade folk alltid ”Vad vill du göra?” förklarar han. Det intressanta är inte var personen kommer ifrån, utan vad personen kan bidra med, säger Jonas Christensen.
Han tror att nyckeln till integration är att förmå folk att känna sig behövda.
– Vi behöver bekräftelse på att vi tillhör, säger han.
Han intresserar sig särskilt för samspelet mellan individ, samhälle och organisation. För att förstå samhället på alla plan måste vi förstå människor i deras egen miljö. Han tycker det är lika viktigt nu som han gjorde när han var 19 år och student i Tyskland.
– Jag upptäckte hur stimulerande det är att lyfta blicken.
Jonas Christensen blev inte entreprenör. Men bakgrunden som civilekonom har ändå berikat hans sätt att jobba som forskare. Han pratar gärna om behovet av pedagogik i företag och organisationer.
– Vi behöver utveckla den pedagogiska kompetensen i hela samhället, säger han.
Men nog är Jonas Christensen företagsam. I veckan ska han föreläsa på ett lärosäte i Italien, och passar samtidigt på att fira sin födelsedag där.

Jonas Christensen

Aktuell: Fyller 50 år den 29 mars.
Bor: Malmö.
Utbildning: Fil dr i pedagogik och utbildningsvetenskap, civilekonomexamen.
Familj: Särbo och tre barn sedan tidigare.
Intressen: Samhällsfrågor, cykling, pingis, vinterbad och att köra motorcykel.
Äventyrare: Nej, ingen risktagare. Stimuleras däremot av att utmana sig själv.
Lyssnar gärna på: Rolling Stones.
Gå till toppen