Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Digitalt & teknik

En helt ny dimension

Nu kommer 3D-skrivarna på bred front och bara fantasin verkar kunna sätta gränserna för vad man kan skriva ut. Nya kroppsdelar, kläder, mat, vapen, arkitektmodeller och medicin är några exempel.

Året var 1984. Olof Palme var statsminister i Sverige. Ronald Reagan var president i USA.
Hade vi i dag kunnat återvända till den tiden skulle vi finna att i stort sett allt var annorlunda.
Den första Macintoshdatorn hade precis kommit ut på marknaden. Men persondatorer för alla var ännu långt borta och internet existerade för de flesta ens knappt i begreppsvärlden.
I det läget skickade den amerikanske uppfinnaren Chuck Hull en patentansökan för en ny teknologi som nu – 29 år senare – är på god väg att växa till en av de mest omsusade tekniksnackisarna. I de inskickade papperna kallade Hull sin uppfinning för "Apparatus for Production of Three-Dimensional Objects by stereo lithography".
Tre decennier senare kallar vi det för 3D-skrivare. Det vill säga en skrivare som istället för att skriva ut text på papper, skriver ut fysiska objekt utifrån modeller som görs i datorn.
Och det går snart inte en vecka utan att nya – och faktiskt ganska omskakande – nyheter dyker upp inom området.
I somras fick till exempel en 83-årig kvinna i Belgien en ny käke utskriven och inopererad. Det handlade inte om ett undantag. Långt över 30 000 människor världen över beräknas redan ha leder eller ben inplanterade som är tillverkade av 3D-skrivare.
Och forskare i Skottland håller just nu på att få fram maskiner som kan skriva ut mediciner.
Försök att skriva ut celler och organ pågår och räknas kunna testas inom några år. Lyckade försök med att skriva ut konstgjord mat har gjorts vid Cornell University i USA.
Så där går det vidare, det finns knappt ett område som 3D-skrivarna inte nosar på: om det så gäller kläder, smycken, glasögon och designprodukter eller större saker som cyklar – ja, till och med hus. Det är nästan så att man blir lite yr.
Men samtidigt som utvecklingen tar rasande stora kliv framåt, har de flesta människor inte ens sett en 3D-skrivare. Det gör det hela lätt förvirrande. Särskilt som allt fler skribenter höjer fenomenet till skyarna. Men lugn, bara lugn. Vi är faktiskt inte de enda som är vilse.
I sin nyutkomna bok "Makers" jämför Chris Anderson (känd som redaktör för tidningen Wired och för sin storsäljande bok "The Long Tail") med hur det var när Steve Jobs lanserade Apples banbrytande laserskrivare för 25 år sedan. "Precis som med de första laserskrivarna, är 3D-print fortfarande lite dyrt och svårt att använda", skriver Anderson. "Det är ännu inte för alla".
Anderson pekar på att de första användarna av laserskrivare faktiskt också var lite vilse, då på 1980-talet. Plötsligt upptäckte människor över hela världen att de inte kände till det minsta om saker som typsnitt och textflöde. Med tiden har vi dock allesamman lärt oss att bemästra tekniken. Och snart kommer situationen att vara precis densamma vad gäller de skrivare som producerar fysiska objekt istället för text på papper.
Men vad innebär då egentligen 3D-utvecklingen ur ett större perspektiv?
– Förändringen av tankehorisonten är det mest intressanta, säger Carl Heath, forskare och designer på statliga forskningsinstitutet Interactive Institute i Göteborg.
– Möjligheterna att innovera förändras ju radikalt med 3D-skrivare. Om jag har tillgång till den här typen av verktyg, behöver jag inte vänta i tre veckor på att ett företag tar fram en prototyp åt mig. Jag kan rita och printa och pröva direkt, efter bara några timmar. Kostnaden är så låg att även småskaliga verksamheter kan få väldigt snabba utvecklingsprocesser. Det kan gälla allt från möbeldesign till hårdvara.
Carl Heath har en bakgrund inom utbildningsområdet och har arbetat tio år med it-utveckling inom utbildningssektorn. Och när det gäller just skolan finns en enorm potential för 3D-skrivare.
– Ta bara ämnen som träslöjd och syslöjd, säger Carl Heath.
– Datorerna finns redan på skolorna idag. Med 3D-skrivare går det att göra väldigt mycket mer. Man skulle lätt kunna kombinera till exempel matematik och slöjd.
Som ett led av hela datorutvecklingen håller synen på vad skolan är på att förändras. Carl Heath tror att 3D-skrivarna troligen kommer att bidra till den utvecklingen.
– Den traditionella synen på skola är ju en fysisk byggnad och en plats där du lär dig saker i en simulerad miljö. Sedan har tanken varit att eleverna ska tillämpa kunskaperna på en annan plats, i ett annat rum och i ett annat liv.
– Men vad de här teknologierna gör, är att de bjuder in världen utanför in till skolan. Har du en dator har du ett fönster till världen utanför och det erbjuder en enorm möjlighet att inte torrsimma.
Allt verkar med andra ord ligga redo för de nya generationerna. Vissa är för övrigt redan på banan. Som Linn och Julia Källström i Linköping, 8 respektive 6 år gamla. Deras pappa Martin Källström är grundare av lifeloggaren Memoto – en kamera som fotograferar hela bärarens liv. Som digital entreprenör lever Martin Källström av naturliga skäl nära den nya tekniken.
– Jag ville så klart ha en själv, men det var tanken att låta mina barn vara en del av den nya generationen som växer upp med 3D-skrivare som gjorde att jag tyckte det var värt att lägga 15 000 kronor på en skrivare, berättar han.
– Mina barn är vana Minecraftspelare. Det betyder att de redan kan tänka i 3D och är vana att bygga. Vi upptäckte snabbt att det inte var några svårigheter för dem att skapa saker på det här sättet.
Barnen använder två olika 3D-program i sina datorer. Det ena är mer intuitivt och kan jämföras med att skulptera i digital lera via skärmen, det andra är mer statiskt.
Barnen har hittills gjort djur, hus till djuren, nyckelringar och flera andra saker i programmen i datorn. När modellerna är färdiga tar det sedan några timmar för skrivaren att förvandla dem till fysiska objekt. Skrivaren skriver ut i plast, lager för lager, och materialkostnaderna är mycket låga. Plasten kostar 400 kronor kilot och de leksaker som barnen skriver ut väger ofta bara runt 100 gram.
– Det bästa är att man kan få saker som ingen annan kan få, säger Linn Källström.
– Och att man kan välja färg på dem, säger lillasystern Julia Källström.
Vad tror de då om framtiden?
Linn Källström säger att hon hoppas att tekniken används i affärerna.
– Någon sitter i affären och skriver ut saker som de själva har designat. Det skulle jag vilja jobba med, för då skulle alla få leka med leksaker som jag designat!
Just detta visar sig vara en ganska träffande omvärldsanalys.
– Jag skulle tippa att det första som vanliga människor kommer att komma i kontakt med, är småskaliga designerobjekt, säger Carl Heath.
– I Japan har de första fotobåsen dykt upp, där man sätter sig för att ta ett passfoto, men istället för en bild får man en liten actionfigur av sig själv. Jag kan också tänka mig att vi kommer att möta den moderna reparatören snart. Killen som gör nya nycklar och lagar skor inne på snabbköpet kommer nog också att kunna fixa småsaker som går sönder i ditt hem, som när hängarna till duschdraperiet går sönder eller en liten plastbit inne i diskmaskinen bryts av.
3D-skrivarnas löfte kan ses som enormt. Därmed kommer de också ofrånkomligen att betraktas som ett hot av vissa.
Chris Anderson skriver: "Som Marx noterade, tillhör makten dem som kontrollerar produktionsmedlen". Så vad utmanas om vem som helst kan tillverka saker? Vad i vår kultur förändras om produktionsmedlen tillhör oss alla?
Chris Anderson siar i sin bok om en ny industriell revolution. Hur det än blir med den saken kan förändringen komma att få djupgående kulturella effekter.
– Jag vill att mina barn ska känna frihet och egenmakt, känslan att de kan göra vad det vill, säger Martin Källström.
– Om jag skulle få önska fritt, så skulle 3D-skrivarutvecklingen ge dem större individualism och göra dem mindre beroende av varumärken. De behöver ju inte bygga sin självbild på de varumärken de i dag förhåller sig till. De kan istället bygga sin självbild på vad de skapar med sin fantasi och sina händer. Det skulle faktiskt istället kunna vara det som formar jaget.
Det låter nästan ideologiskt. Och tittar man noga på framväxten av en 3D-skrivarkultur, så märker man att det mycket riktigt också uppstått en rörelse med lätt ideologiska drag. Den har ännu inte gjort så mycket väsen av sig i Sverige, men är desto livaktigare i USA. Den kallas för maker-rörelsen eller makervärlden. Därav titeln på Chris Andersons bok.
– Det är en rörelse som handlar om skapande med hjälp av i huvudsak ny teknik – men inte enbart, säger Darja Isaksson, vd för den digitala byrån Ziggy.
– Ideologin är spretig, men det finns inslag av hur vi bygger ett annorlunda och mer hållbart samhälle. Vi kan öka hållbarheten genom att handla och producera digitalt och där är 3D-utvecklingen väldigt intressant.
Den andra sidan av maker-rörelsen handlar om att det är viktigt för människor att vara skapande varelser.
– Man kan se det som en motreaktion på dagens konsumtionsfeber, där allt skapande har skett av en chefsdesigner på H&M och där all produktion görs av människor på andra sidan världen som vi aldrig ser, säger Darja Isaksson.
– Tanken här är att själv lokalt skapa det vi behöver i vår vardag. I Sverige har maker-rörelsen inte blivit lika utbredd som i USA, där det finns tydligt statligt sanktionerade initiativ. Men det börjar ta fart nu. Själv ser jag väldigt många 20- och 30-åringar som brinner för att både innovera och producera själva. Och för att sprida kunskapen om det här till andra. Nätverken har börjat att växa.
Att utvecklingen kommer att förändra förutsättningarna för innovation ser Darja Isaksson som självklart.
– Titta bara på hur mycket medievärlden har förändrats av internet. Egentligen är det ju produktions- och distributionsvillkoren som har förändrats. Precis samma förändring är nu på gång vad gäller produktinnovation. Tidigare var det bara företag som Ericsson som hade råd att labba fram nya konsumentprodukter. Det var väldigt dyrt, på samma sätt som att det var dyrt att producera en tidning. Men i dag är det nästan gratis att göra en tidning digitalt.
– 3D-skrivare och billig elektronik gör att källarföretag för första gången kan ta fram relevanta konsumentprodukter. Det innebär att helt andra typer av företag kan existera. Det här spelar i sin tur stor roll för de stora företagen, eftersom konsumenternas förväntningar förändras som en följd av utvecklingen. Hela innovationstempot kommer att skruvas upp. Vi är inte där än. De stora jättarna på marknaden har fortfarande inte ont av det. Men det kommer att ha rört på sig rejält redan om fem år. Och det har definitivt förändrat vår värld om tio år.
3D-utvecklingen utmanar vår konsumtionskultur. Den utmanar storföretagen. Kanske kan den också dra tillbaka massa produktion från Asien till vår del av världen. Men den kommer också att leda till helt nya strider.
– Detta kommer absolut att vara ett slagfält för upphovsrättsfrågor – precis som det har varit på musik-, film- och mjukvarusidan, säger Carl Heath.
– De första copyrightskyddade 3D-skisserna har redan dykt upp i olika typer av fildelningsmiljöer. Det är ju ingen större svårighet att printa sina egna Legofigurer med den här tekniken. Eller allt möjligt annat som också är copyrightskyddat. Problematiken kommer så klart att eskalera i takt med att det blir möjligt att printa i flera olika material och göra mer komplexa fysiska produkter därhemma.
I somras var det för övrigt någon som printade en vital del till ett automatvapen i USA och provsköt det med stor framgång. Vilket säger något om hur vid problematiken kan komma att bli.
– Delas den typen av 3D-objekt kommer förutsättningarna för kontroll av vapen förändras helt och hållet, säger Carl Heath.
Vad gäller framtiden får vi alltså helt enkelt vara beredda på att allt kan vara möjligt. Det är så klart en svindlande tanke. I Philadelphia, USA, räknar forskare med vid slutet av året kunna skriva ut exakta kopior av dinosaurier, inklusive muskler och senor. Målet är att skapa robotdinosaurier som kan berätta för oss exakt hur dinosaurier rörde sig.
Med andra ord inte så långt ifrån vad 6-åriga Julia Källström svarar när hon får frågan om vad man kommer att kunna skriva ut i framtiden med hjälp av 3D-skrivare. Hon säger:
– En drake.
Antagligen är det i de här sammanhangen dags för oss att lyssna lite mer på barnen. För bara fantasin kommer att sätta gränserna.

Så fungerar en 3D-skrivare

En vanlig skrivare tar pixlar från din datorskärm och förvandlar dem till bläckprickar på papper. En 3D-skrivare skriver ut 3D-objekt till riktiga fysiska objekt.
Vissa skrivare använder sig av en teknik där väldigt många tunna lager av till exempel plast appliceras ovanpå varandra tills objektet tagit form, andra använder sig av laser för att härda flytande material.
Det är inte nödvändigt att själv forma figuren som ska skrivas ut. Det finns 3D-scanners som använder laser och kamera för att förstå hur ett objekt ser ut från alla vinklar. Den bild som skapas i scannern kan sedan printas ut som ett fysiskt objekt.
Ekonomiskt erbjuder 3D-skrivarna inte några fördelar vad gäller massproduktion. Det blir inte billigare att tillverka väldigt många objekt. Alltså pekar mycket på att den närmaste 3D-utvecklingen kommer att handla om individualiserade produkter.
Ett forum för 3D-skrivare finns på: www.animate.se/
Källa: Makers, Chris Anderson.
Gå till toppen