Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Böcker

Murakami släpper noveller

Haruki Murakamis tidiga noveller rör sig i bekant terräng, skriver Niklas Qvarnström.

Elefanten som gick upp i rök.

Author: Haruki Murakami. Publisher: Övers Eiko och Yukiko Duke. Norstedts.. PublishYear: 2013.
Under stort hemlighetsmakeri lät det japanska författarfenomenet Haruki Murakami tidigare i år meddela att han kommer med en ny roman i april. Översättning lär inte dröja särskilt länge, men hans många ivriga svenska läsare kan dryga ut väntan med en reviderad återutgivning av novellsamlingen ”Elefanten som gick upp i rök”.
Det var med de här sjutton novellerna, tillkomna under åttio- och tidigt nittiotal, som Murakami i all blygsamhet introducerades på svenska 1996. Då var det nog inte många som anade att dessa underliga berättelser om män som kokar spagetti, mystiska telefonsamtal och försvinnanden, om små människor som går in och ut ur tv-apparater och välanpassade nygifta par som rånar McDonald’s-restauranger, skulle utgöra en sorts blueprint till (inte mindre underliga) internationellt bästsäljande romaner.
Den vardagssurrealism som utmärker ”Kafka på stranden” och ”1Q84”-trilogin, musikreferenserna i ”Norwegian wood” och de kök där vad som helst kan hända; allt finns med som litterära embryon i novellerna. Den som inleder volymen skulle till exempel senare bli första kapitlet i Murakamis omfångsrika kritikerfavorit ”Fågeln som vrider upp världen”, som kom på svenska 2007.
Läsaren befinner sig följaktligen i välbekant terräng. Det vill säga i ett gränsland där vardagliga detaljer får lika stort utrymme, och registreras med samma nollställda saklighet, som dialogen mellan ett grönt odjur och en understimulerad hemmafru. Det är charmerande och understundom suggestivt, men så här samlade på parad blir berättelserna lätt en provkarta över underligheter. En exempelsamling.
Personligen är jag mest förtjust i de noveller som saknar rena övernaturligheter, och vars mysterier snarare består i udda beteendemönster och svårförklarliga beslut. Som med den oklanderligt klädde affärsman som ägnar fritiden åt att bränna ner lador, eller den kvinna som inser att hon måste lämna sin man på grund av ett par äkta tyska lederhosen.
De historierna får sig berättaren till livs som förtroenden från ytligt bekanta, eftersom han är författare och kan få användning av dem i sitt skrivande. Annars arbetar jagberättarna i samlingen gärna med elartiklar. Samtliga är namnlösa, och det förblir de flesta andra personer också – sånär som på dem som alla råkar heta Noboru Watanabe.
Minnesgoda läsare identifierar genast det som namnet på den katt som försvinner i ”Fågeln som vrider upp världen”, men så heter också en god vän till Murakami: en japansk bokillustratör, mer känd som Mizumaru Anzai.
Jag hittar en av Anzais naivistiska bilder på nätet: En man står med ryggen mot i ett kök och kokar spagetti. Vid hans fötter ligger en ihoprullad katt. Det kunde ha varit vem som helst, men det kan bara vara Haruki Murakami. Lika omisskännligt som att varje bok han skriver, med blandat konstnärligt resultat, bara kan vara skriven av honom.
Gå till toppen