Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

En match mot sporten

På fredag har Teater Mutations pjäs ”Stå hund” premiär på Inkonst. Med sin nya föreställning vill de ifrågasätta det goda i sport.

”Stå hund” med Agnes Forstenberg är en monolog om sport, kontroll och självhat. Våldet är ständigt närvarande.Bild: Anna Bank
Agnes Forstenberg är ensam på scenen. Klädd i svart kavaj, vitt linne och svarta byxor. Hennes händer är lindade med vitt bandage. Som en spjutkastares eller en trapetskonstnärs. Hon spottar ur sig monologen, hätsk och frustrerad.
Pjäsen, skriven av Annika Nyman, är texttung och aggressiv. Den handlar om en idrottare som blivit avstängd men vill tillbaka till laget. Hennes maniska försvarstal tar sin utgångspunkt i Annika Nymans egna tankar om kroppen. Om en ständigt närvarande känsla av att hon borde vara sund och stark, att hon borde skärpa till sig, rycka upp sig och inte slappa.
– Sport sägs vara något sunt, något som vi uppmuntrar barn att syssla med, något som ska förmedla goda värderingar. Men sporten bär på en tanke att disciplin, karaktär och strävan är det mest åtråvärda. Egentligen handlar det ju om att man vill vara bättre än någon annan, säger skådespelaren Agnes Forstenberg.
Annika Nyman insåg att önskan om en fast, hård och rak kropp egentligen är ett sorts kvinnoförakt. Sportens ideal är en specifik typ av manlig kropp och för att uppnå den måste det utövas ett strängt våld mot den egna kroppen.
Våld, och särskilt våld mot kvinnor, har varit ett återkommande tema för Teater Mutation. De vill utforska gränsen för det accepterade och det oaccepterade våldet. De är intresserade av den dubbelmoral de ser i ett ständigt fördömande av våld samtidigt som de allra flesta människor konsumerar våld som underhållning. Allt ifrån kriminalromaner, deckare på tv och just sport.
Det har för båda varit spännande att fundera på hur det är att vara en idrottande kvinna och förhålla sig till de manliga idealen. Idrottande kvinnor nedvärderas ständigt, de är långsammare, svagare och tävlar inför mindre publik. Att som tjej kunna tävla med killarna har alltid varit det största erkännandet.
Teater Mutation startade för tre år sedan när de då åtta aktiva personerna alla läste till dramatiker eller skådespelare på Teaterhögskolan i Malmö. Det handlar om att skapa ett eget rum där de som kvinnliga skådespelare eller dramatiker får ett större utrymme. Därför arbetar de nästan alltid kvinnoseparatistiskt.
– Teatervärlden lider av en genusproblematik. Det är känsliga samarbeten där alla investerar med både sin personlighet och kropp och det gör det svårt att lyfta kritik. Blir det dålig stämning sabbar det hela produktionen, säger Annika Nyman.
Som skådespelare har Agnes Forstenberg ofta märkt i efterhand hur hon, när hon spelar mot män, nästan alltid förminskar sig själv. Hon ler mer och får problem med att höras.
– Det behöver inte vara en dominant man med eller uttrycklig sexism utan det sätter sig omedvetet i kroppen på mig. Dessutom vet vi att de roller vi genom Teater Mutation får möjlighet att spela ofta upplevs befriande för publiken. Här får kvinnor både vara äckliga och otrevliga.

Stå hund

Vad: En monolog om sport, civilisation och vikten av kontroll. En samproduktion med Regionteatern Blekinge-Kronoberg.
Var: På Inkonst.
När: Premiär på fredag den 5 april klockan 19.
Medverkande: Agnes Forstenberg.
Av: Annika Nyman.
Gå till toppen