Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Böcker

I språkmaskinen Noréns huvud

Litteraturvetaren Ulf Olsson har studerat Lars Noréns författarskap. Eva Ström kommer närmare dess kärna.

Språkmaskinen.

Author: Ulf Olsson. Publisher: Om Lars Noréns författarskap. Glänta Hardcore.. PublishYear: 2013.
Lars NorénBild: Foto: Patrik Gunnar Helin
Den som vill skriva om Lars Noréns författarskap har onekligen material. Noréns tongivande författarskap är också mycket produktivt. Många vill se en kurva mot en allt större begriplighet från de experimentella 1960-tals diktsamlingarna till den mycket direkta ”En dramatikers dagbok” via de realistiska pjäserna. Icke så Ulf Olsson, kritiker och professor i litteraturvetenskap. Istället betonar Olsson författarskaps kontinuitet och han ifrågasätter bilden av dagbokens öppet bekännande Norén.
”Språkmaskinen” kallar Ulf Olsson sin korta men innehållsdigra studie, där han betonar släktskapet med de tidiga dikternas språksjok och dagbokens likaledes icke-sorterande skrivmetod. Ord som tvång, arbete, övervakning blir vägledande nyckelord. Samhällsmaskineriet når in i varje del av mänskligt liv, mal ner och verkar. I denna stora kvarn produceras språk som i en autonom process, släkt med tortyr. Samhället är stumt, monolitiskt och allomfattande, ett kallt och obönhörligt öga av makt och maktfullkomlighet.
Den tidiga Norén ville inte sortera och samma flödande karaktär har också röstflätningen i dramerna, sjuttiotalets dagbokspoesi och strömmen av förbiilande dagar i ”En dramatikers dagbok”. Det dokumentära uppdraget i Noréns verk är märkbart från berättelserna av utstötta outsiders till titthål in i borgerlighetens slutna rum. Ytterst handlar det om att genom språkmaskinen bli delaktig i världens kamp och våndor. Språkmaskinen tycks som en självalstrande tuggmaskin som sätter i sig världen. Språket kan ibland vara en fruktansvärd våldsakt, som samtidigt är språket den enda bot som finns mot våldets gift.
Olsson poängterar genomgående språkets maskinella tvångskaraktär hos Norén. Också en dagbok innehåller moment av tvång eftersom skriften underkastar sig dagarnas flöde i ett maskineri som drivs av tid. ”En dramatikers dagbok” kan ses som ett försvarstal för att Norén med pjäsen ”7:3” tillhandahållit en plattform för ultrahöger och nyfascism, menar Olsson. Efter att ha sett sitt författarskap som medvetet anti-fascistiskt använder Norén, skriver Ulf Olsson, dagboksformen för att etiskt undersöka frågan: Vem är du?
Men effekten av dagbokens minutiösa detaljskildringar blir inget hävdande av jaget, utan tvärtom en paradoxal jagförlust. Dagbokens estetiska program är uttalat antisubjektivt. Norén säger sig vilja skriva data och fakta, inte känslor och tankar: han försöker beskriva själva instrumentet. På ett åskådligt sätt binder Ulf Olsson samman de tidiga diktsamlingarnas ”språkmaskin” med dagbokens instrumentkaraktär. Genom författaren Norén strömmar en mångfald av språk, vilket Olsson ser som kärnan i Noréns estetik, en öppenhet och mångfald med en vilja till förändring och överskridande. Häri ligger det antifascistiska, menar Ulf Olsson, i sin koncentrerade studie över Lars Noréns författarskap.
Gå till toppen