Världen

Liberia: ”De började förstöra allt”

De överlevde det femton år långa inbördeskriget i Liberia. Nu måste de ta strid mot indonesiska och malaysiska palmoljeföretag som försöker köpa upp marken de bor på. Inte bara deras hem och inkomstkälla hotas utan även deras heliga begravningsplatser.

Trettio timmar med bil från huvudstaden Monrovia, i södra Liberia, ligger regionen Sinoe. Där fladdrar företaget Golden Veroleum Liberias gröngula flagga över kalhuggna kullar.
Den lokale jordbrukaren Benedict Manewah tittar ut över landskapet och säger:
– Vi är inte emot utveckling, men vi vill bli hörda, vi vill ha respekt och att folk lyssnar på oss.
2010 skrev Golden Veroleum Liberia, GVL, på ett 63-årigt arrendeavtal för 220 000 hektar mark i området för palmoljeproduktion.
Palmolja används till matlagning i delar av Afrika, Brasilien och Sydostasien och är en ingrediens i tvål och tvättmedel.
Företaget betalar ett årligt arrende på runt tio kronor per hektar för oavverkad skogsmark och cirka trettio kronor per hektar för mark som är redo att användas för jordbruk. Arrendet får förnyas på ytterligare trettio år.
Arrendeavtalet skrevs under i Monrovia. Inga representanter för dem som bor i Sinoe var närvarande.
Benedict Manewah bor i byn Plu, som ligger i utkanten av oljepalmsplantagen.
– Indonesierna kom hit första gången i september 2010. De sa: Vi har köpt rättigheterna att odla här, er president sålde det till oss.
Han berättar hur byborna skickade ett brev till inrikesministeriet där de protesterade mot avtalet.
– Tre månader senare kom de tillbaka och de började förstöra allt, hus, åkrar, skörden, betesmark för djuren, säger Benedict Manewah.
Han räknar upp vad han hade planterat för familjens försörjning.
– Jag hade gummiträd, kassava, brödfrukt, apelsinträd, kakao, kokospalmer.
Hans grödor drogs upp med rötterna av GVL-anställda som istället planterade palmer för palmoljeproduktion.
– Och de skeppar iväg allt till sitt eget folk hemma i Indonesien, säger Benedict Manewah.
Han pekar på en liten bit land där hans släktingar ligger begravda. Platsen låg tidigare inne i en skog men omges nu av en palmplantage.
– Ingen gör någonting för medborgarna i det här landet, de har bara sin mark, och nu får de veta att de måste lämna den.
Advokaten Alfred Brownell, en av grundarna till organisationen Gröna advokater, hjälpte lokalbefolkningen att lämna in en protest, inte till de liberiska myndigheterna, utan till den internationella organisationen Roundtable on Sustainable Palm Oil, RSPO, med aktörer från palmoljeindustrin, allt från odlare till banker och investerare.
Producenterna i Liberia är anslutna till RSPO, som startades 2003 av Världsnaturfonden och som utfärdar certifikat för hållbart producerad palmolja.
För att få certifieringen måste företagen informera om hur oljan odlats och tillverkats, samt ha medgivande från lokalbefolkningen som bor i området där oljan produceras. Det senare har RSPOs generalsekreterare Darrel Webber poängterat en extra gång i ett brev till GVL:s företagsledning.
I slutet av 2011 fick RSPO ett klagomål från bybor i en annan del av landet, Grand Cape Mount. Deras klagomål gällde det malaysiska företaget Sime Darby som har odlingar på 200 000 hektar i området.
Förhandlingar pågår fortfarande mellan företaget och byborna.
– Sime Darby har accepterat att lokalbefolkningen har rätt att odla mat och försörja sig, samt att de har rätt till kompensation för begravningsplatser och vattenkällor som påverkas av företagens praxsis att kalhugga områdena, säger Alfred Brownell.
Han uppskattar att företaget kommer att betala mer än en miljon dollar över en sextioårsperiod.
Imamen Mustapha Foboi, som ledde de 17 bybornas uppror mot det malaysiska företaget är stolt.
– Vi skapar historia, inte bara i Liberia utan i hela Afrika. Grand Cape Mount har blivit ett pilotfall.
Efter de liberiska fallen har byar i flera andra länder, som Kamerun och Gabon följt efter. RSPO granskar för närvarande 34 fall från olika delar av världen.
Alfred Brownell är trots det orolig över situationen med företaget GVL i Sinoe.
– Det är ett förfärligt fall på en väldigt avlägsen plats. Sättet de arbetar på, det är nästan maffiametoder med hot och olagliga gripanden, säger han.
Dagen efter att byborna intervjuats för detta reportage grips fyra av dem tillfälligt av lokala myndigheter, något som enligt Brownell hänt tidigare.
På plantagen säger den lokala GVL-chefen Jeff Benzin att företaget gjort misstag och att man medgivit det.
– Vi betalar ut kompensation till alla som accepterar det. Och när de specifikt pekar ut begravningsplatser så stoppar vi allting, säger han.
Men Jeff Benzin hävdar att palmoljan kan vara räddningen för Liberia:
– Industrin kan kollapsa, men plantagerna är här för att stanna.
Gå till toppen