Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Böcker

Ett svar utan fråga

Det mest intressanta med Per Wirténs skildring av Herbert Tingsten finns i det oformulerade, skriver Mats Svegfors.

Herbert Tingstens sista dagar – berättelsen om ett liv.

Author: Per Wirtén. Publisher: Albert Bonniers förlag.. PublishYear: 2013.
Per Wirténs svar är ”kulturradikalism”. Men på de 350 sidor han har skrivit om Herbert Tingsten blir det inte alldeles klart vad frågan är.
Är detta då inledningen till en negativ recension av Per Wirténs bok ”Herbert Tingstens sista dagar – berättelsen om ett liv”? Nej, så är det inte. Ett antal av bokens teman är sammanvävda, emellanåt mycket medvetet, inte så sällan mer omedvetet helt enkelt därför att det är ofrånkomligt. Per Wirtén söker sig fram. Han följer den slingrande väg som Tingstens liv beskrev, också när den svänger åt fel håll. Boken blir därmed rolig och givande att läsa.
En självklar fråga i Wirtén bok är naturligtvis: ”Vem var Tingsten?”. Frågan är extremt otacksam att behandla eftersom Herbert Tingsten själv så lysande har besvarat den i sina memoarer. Om det fanns något att tillägga gjorde Tingstens dotterdotter Jill Tingsten Klackenberg det häromåret.
En mindre självklar fråga är: Vem är författaren själv, det vill säga Per Wirtén? Somliga personer, om än stora i sin tid, förminskas och försvinner i historiens töcken. Andra växer och växer. Herbert Tingsten tillhör den senare kategorin. Han håller på att anta gigantens proportioner i bilden av 1900-talets offentlighet. Vem vågar vara pretentiös nog att bruka Tingsten för att förstå sig själv och för att teckna en självbild inför andra? Men Per Wirtén är själv en intressant person, en intellektuell och fristående socialdemokrat, en mycket rar art. Många skulle säga att detta vittnar om just socialdemokratins problem. Men det handlar mer om partiernas problem än Partiets problem. Om partier, alla partier, i allt väsentligt är organisatoriska och inte ideologiska företeelser är det svårt att förstå att man kan vara både tillhörig och icke tillhörig. Man kan ju inte sympatisera med en idé som inte finns.
En synnerligen intressant fråga som Wirtén återkommer till handlar om Tingstens relevans. Som publicist behandlade Tingsten tidens stora frågor: förhållandet öst-väst, demokrati-diktatur, atomvapen, svensk utrikespolitik. Men, något tillspetsat, han behandlade inte tidens viktiga frågor, främst socialpolitiken i vid mening. Likväl var det just på en central social fråga, ATP, som Tingsten förbrukade sitt förtroende som chefredaktör. Och visst är det en paradox: Tingsten hade ett avgörande politiskt inflytande i en enda fråga. Den låg utanför hans eget huvudspår. Den ledde till en blockuppdelning i svensk politik som Tingsten avskydde och konsekvent bekämpade. Och till skillnad från de flesta andra stora sociala reformer i svensk nutidshistoria var lösningen på pensionsproblemet behäftad med avgörande konstruktionsfel. I sak hade alltså Tingsten fel.
Något glasklart svar på frågan om Tingstens relevans ger inte Per Wirtén.
Per Wirtén använder Tingsten för att gå under sin egen och vår tids yta. För Wirténs egen del blir svaret att ”kulturradikal” nog betecknar och beskriver det han själv står för med större pregnans än ”socialdemokrat”. Och med detta antyder han att det finns en helt annan ingång till den socialdemokratiska självförståelsen än den som partiorganisationens och fackföreningsrörelsens officiella och organisatoriska historia erbjuder. Kulturradikalismen skulle därmed kunna tänkas ha en relevans som vi inte riktigt inser idag.
Men håller då kulturradikalismen som skiljelinje? Inte det i konventionell mening. Kulturradikalismen har under stora delar av 1900-talet förenat socialdemokrater och liberaler. Men en vidare fråga, som Per Wirténs bok om Tingsten väcker, är om det finns en nyformulering av synen på kultur och livsvärden som är relevant.
I den nya borgerlighetens Sverige, konsumtionsfrihetens och den liberala marknadens samhälle, finns ett mycket uttalat hedonistiskt drag. Det är en konsumism utan hämningar, en materialism utan värden och en individualism utan gemenskap. En kapitalism utan ansikte håller på att ta över och likrikta.
Denna borgerliga livsvärld alienerar nog både den kulturkonservative och den kulturradikale. Något finns att formulera. Faktiskt förtvivlade Tingsten under hela sitt liv inför just den uppgiften. Ja, Tingsten var, och är, relevant. Per Wirténs bok ger ett svar i sin bok. Men det är nog den aldrig tydligt formulerade frågan som är bokens verkliga behållning.
Gå till toppen