Signerat

Henrik Bredberg: Engmansyndromet

Grattis, Barbro Engman.
Hon är en väldigt framgångsrik opinionsbildare. Hyresgästföreningen, som hon leder, måste vara nöjd.
Men svenska folket, som förtjänar en fungerande bostadsmarknad, har knappast skäl att jubla.
Vilka bostadsfrågor som än diskuteras tycks Engman prägla debatten – med sitt skrämselord marknadshyror och sina rop efter statliga subventioner, alltså skattebetalarnas plånböcker.
De senaste dagarna har två bostadsfrågor varit på tapeten.
1. Bostadsminister Stefan Attefall (KD) har drivit fram nya regler för andrahandsuthyrning av bostadsrätter. Ägaren kan idag ta mer betalt och hyresgästen kan inte längre i efterhand klaga och få tillbaka pengar.
Lagen skulle ge höjda hyror med upp till 132 procent i Stockholm, varnade hyresgäströrelsen.
Svenska Dagbladet och annonssajten Blocket har nu jämfört första kvartalet 2012 med samma tid 2013:
I Stockholms stad ökade hyran för andrahandsettan med 12 procent och det blev 29 procent fler lägenheter i utbudet. I Malmö steg hyran med 3 procent och det kom ut 18 procent fler lägenheter.
Nyheten hade kunnat vinklas ”Fler ettor till unga med ny lag”. Men nej, SvD:s rubrik var ”Hyrorna har stigit efter ny lag”.
Engmansyndromet?
2. Sveriges Radio granskar nu renoveringar i miljonprogrammet.
Det hade kunnat heta att hyresgäster äntligen får värdiga bostäder utan fukt eller asbest. Istället rapporterade Ekot igår att ”tusentals hyresgäster kan hamna på gatan” eftersom renoveringarna ”ofta” finansieras med höjda hyror.
”Folkvandring”, varnar en utredare från Hyresgästföreningen.
Höjd hyra kan bli jobbigt för många. Självfallet. Men när Ekot exemplifierar med en familj i Västerås som efter höjd hyra med 1 850 kronor i månaden istället väljer att köpa ett hus, då känns desperationsvinkeln en aning krystad.
Engmansyndromet?
Att hitta ett välavvägt hyressättningssystem är inte lätt. Bostadsmarknaden bör, som alla marknader, vara känslig för utbud och efterfrågan och samtidigt socialt acceptabel. Varför inte vidareutveckla MKB:s hyrestänkande där läget spelar större roll?
Ett krux är att debatten hela tiden fastnar i Barbro Engmans opinionsträsk. År efter år tycks hon sitta på problemformuleringsprivilegiet. Vem tjänar på det, mer än det hyresförhandlingsindustriella komplexet?
När hon blev bas för Hyresgästföreningen år 2000 tyngdes Sverige av ett bruksvärdessystem med rötterna i hyresregleringen från 1942 och av bostadsbrist i tillväxtområdena, klen nybyggnation, köer och svarta kontrakt.
Tretton år senare tyngs Sverige av i princip samma bruksvärdessystem och av bostadsbrist, klen nybyggnation, köer och svarta kontrakt.
Grattis, Barbro Engman?
Gå till toppen