Det är något med handleden i mörkret. Hur den vrider sig runt sin egen axel, likt en pumpande manet som stiger upp ur vattenmassorna. Det är också något med fingertopparnas plockande i luften. Som om de formulerar en kommentar till sitt eget fäste. En kommentar till vad handen är på kroppen: en länk mellan människa och värld.
Aldrig har jag stirrat så mycket på ett par händer under en dansföreställning som jag gör i ”Soot” av butoh-pionjären Su-En (Susanna Åkerlund), när hon gästade Dansstationen i veckan. ”Soot” handlar om sotpartiklar. Om rester efter förbränning som rör sig i ett eget, riktningslöst rike. Lee Berwicks tryckande musik påminner om blåsten i en skorstenshals. Om vinden som sluter om ett smutsigt skrov. Där lägger sig dansverket med örat mot.
Premiuminnehåll
Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.
