Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: Jämställdhet som överlevnadsstrategi

Nu får vi som är feminister, av alla kön, resa oss upp ur konsensusträsket, utmana motståndet och kräva plats och inflytande.
Det skriver Gudrun Schyman inför tisdagens Studentafton i Lund vars rubrik är ”En överlevnadsstrategi för kvinnor”.

Jämställdhet som samhällsvision har förmodligen aldrig varit mer relevant än nu. Det patriarkala dominanstänkandet leder till misslyckanden på område efter område – privat, socialt och globalt.
Kapitalismen är i kris och kräver ständiga räddningsaktioner. Centralbankerna utser premiärministrar, inte folket i fria val. Urholkningen av demokratin får högerextrema, fascistiska och nationalistiska organisationer att vädra morgonluft. I Sverige är SD i opinionen tredje största parti.
Klimatet är hotat. Sedan början av 1970-talet har den materiella konsumtionen fördubblats. Långtidsutredningen, som ska ge regeringen underlag för den ekonomiska politiken, räknar med att den privata konsumtionen åter nästan fördubblas fram till år 2030.
Stereotypa könsroller fråntar oss rätten att vara människor, oavsett kön. Det mest destruktiva uttrycket, mäns våld mot kvinnor, våld i namn av heder, det systematiska våldet mot kvinnor i krig, ökar. Precis som våldet med rasistiska och/eller homofoba förtecken.
De samhällsförändringar som nu sker är mycket större och mer komplexa än vad de gamla ideologierna klarar av. Konservatismen, liberalismen och socialismen formulerades för över hundra år sedan, av män, för män och med mäns begränsade erfarenheter och kunskap om livet, helheten och villkoren för halva befolkningen – kvinnorna.
Den konflikt som bär partierna på höger–vänsterskalan är insikten om klassamhällets konflikter. Miljöpartiet har förtjänstfullt fört in en dimension om ekologisk hållbarhet. Men dagens samhällsförändringar är större än blockpolitiken och hittar inte sin lösning – varken i avregleringar eller i förstatliganden.
Det krävs att nya synsätt får se dagens ljus. Vi behöver en fördjupad demokratisyn, baserad på jämställdhet, jämlikhet och frihet från diskriminering. Vi behöver en framtidsvision som grundar sig på helhet och som vågar se samband och sammanhang. Det är här feminismen kommer in.
Feminism handlar inte om att kvinnor ska ta makten över män. Feminismen är inte enbart en fråga om kvinnors liv och rättigheter. Den patriarkala ordningen är i grunden odemokratisk och det berör alla människor, män som kvinnor.
Att vara feminist är ett politiskt ställningstagande utifrån en erövrad kunskap om makt och diskriminering. På samma sätt som vi kan vara antirasister, oavsett hudfärg och etnisk bakgrund, kan vi vara feminister oavsett kön.
Har jag kunskap om hur den struktur ser ut som utifrån kön bygger olika förväntningar och ser på människor som olika mycket värda, ser jag konsekvenserna och vill jag inte vara en del av detta, utan vill förändring, så är jag feminist. Oavsett kön.
Då ser jag att det är samma mekanismer, idén om dominans, idén att hålla isär och över- och underordna, som ligger till grund för all annan diskriminering, också.
Då ser jag att diskriminering utifrån etnicitet, sexualitet, könsidentitet, funktionalitet och ålder vilar på samma grund.
Då ser jag att kvinnor, liksom män, finns i alla grupper och då förstår jag att arbetet för jämställdhet innebär ett arbete mot alla former av diskriminering.
Då ser jag att en diskriminering inte kommer ensam.
Då ser jag att rasism, sexism och antifeminism hänger ihop.
Då ser jag att majoriteten fattiga i världen och i Sverige är kvinnor.
Då ser jag att invandrade kvinnor är dubbelt diskriminerade – både utifrån etnicitet och utifrån kön.
Då ser jag hur olika maktfrågor hakar i och förstärker varandra och hur könsmaktsordningens idé om dominans går igen i alla relationer, både privata och offentliga, både lokalt och globalt.
Då ser jag att vi måste våga ställa om både produktion och konsumtion men också vårt sätt att se på varandra.
Så vad gör vi när utvecklingen inte går åt det håll vi vill?
Fortsätter att huka under de gamla ideologiska fanorna och accepterar att feminismen ses som ett politiskt bihang? Låter oss vaggas till ro med fortsatta försäkringar om att jämställdhet visst ska komma men först måste vi se till regeringsfrågan? Jag vägrar. Jag står inte ut. Alltid detta malande om att det finns något viktigare som ska komma först. Alltid detta sedan. Jag är trött på att vänta. Jag vill ha jämställdhet NU! Inom min livstid.
Nu får vi som är feminister, av alla kön, resa oss upp ur konsensusträsket, utmana motståndet och kräva plats och inflytande. Det som behövs är strukturell analys, genuin ilska och kollektivt handlande! Vi har demokrati och vi ska använda den.
Gudrun Schyman
”En överlevnadsstrategi för kvinnor”. Det är rubriken för en Studentafton i Lund på tisdag, 16:e april, där Gudrun Schyman deltar tillsammans med Kakan Hermansson och Nour El Refai. Plats: Stora salen i AF-borgen. Tid: Klockan 19.
Gå till toppen