– Pedagogik och teknik har inte gått hand i hand. Lärarna är inte rustade för kommunikationssituationen i dagens skola, säger Viveka Lyberg-Åhlander. Hon är programdirektör inom logopedutbildningen vid Lunds universitet och forskar kring lärares röstproblem tillsammans med Birgitta Sahlén, som är professor i logopedi.

Ända sedan 1700-talet har man dokumenterat röstproblem hos tre yrkesgrupper: präster, militärer och lärare.

– Du ser inte en präst i dag som inte använder mikrofon, säger Viveka Lyberg-Åhlander.

Men i skolan tvingas lärarna lita till att rösten bär, trots att klassrummen har förändrats.

– Det kan pågå en massa saker. Där kan finnas trettio datorer med fläktar som surrar. Bildskärmar och mobiler som kräver uppmärksamhet gör också att man inte längre har ögonkontakt som förr.

Birgitta Sahlén och Viveka Lyberg-Åhlander är i upptakten till ett omfattande forskningsprojekt om lärarröstens betydelse för barns förståelse och lärande. I en förstudie instruerades en grupp elever av en lärare med normal röst, medan en annan grupp fick samma instruktioner av en hes lärare.

Resultatet blev att eleverna som fick lyssna på den hesa läraren blev osäkra och gjorde fler fel.

Eleverna fick inte se läraren, som i själva verket var en och samma person, inspelad vid två olika tillfällen.

– En bullrig miljö påverkar din förmåga att förstå, komma ihåg och återge vad som har sagts, det vet vi redan. Att lyssna på en hes lärare kan ge samma resultat. Speciellt drabbas språksvaga barn eller barn med hörsel- eller uppmärksamhetsproblem, säger Birgitta Sahlén.

– Hesa lärare kan dessutom ha svårare att skapa en relation till sina ungar, säger Viveka Lyberg-Åhlander. Andra studier har visat att den hesa läraren kan uppfattas som ”inte snäll” eller ”dum och trist” av barnen.

I vårt digitala samhälle är alltså den mänskliga rösten fortfarande avgörande för elevernas inlärning. Det är något som lärarhögskolorna inte har tagit höjd för. De senaste årtiondena har blivande lärare inte fått någon hjälp att hantera ett av sina viktigaste redskap – rösten.

– På 1980-talet försvann logopederna från lärarhögskolorna, säger Viveka Lyberg-Åhlander. Och idag är lärarna den helt dominerande yrkesgruppen på sjukhusens röstmottagningar. En enkät till 500 lärare som hon utvärderade i sin avhandling visade att 13 procent hade pågående problem med rösten. Men även de övriga visade symptom.

Var tredje lärare med pågående röstproblem hade så stora problem att de ibland var hemma från skolan.

– Kvinnorna är överrepresenterade. Det beror bland annat på att de har röstlägen som är dubbelt så höga som männens. De ligger på nästan samma nivå som barnens röster, och då blir det svårare att överrösta dem.

– När vi lyssnar på unga tjejer i dag tycker vi att deras röstlägen ligger högre än för några år sedan, säger Birgitta Sahlén. Det går mode i röster, man påverkas av tv-serier och annat.

Efter förstudien om röstens betydelse för förståelsen hoppas de nu få möjlighet att på allvar förändra de blivande lärarnas förutsättningar.

– Vi hoppas få medel till att ta fram en pilotutbildning, säger Birgitta Sahlén. Och det handlar om såväl ledarskap och kommunikation, där rösten är en viktig del, som medvetenhet om röstbelastande faktorer som till exempel rumsakustik. Rösten är inte bara ett viktigt arbetsinstrument, den är också en platsmarkör. Läraren måste orka och våga ta plats i klassrummet.