Vellinge

Skånskt försvar under jorden

– Att gå ner i skyddsrummet var inga problem men att vara därnere i tolv timmar kan jag inte tänka mig.

Det är kulturföreningen Calluna som nu ger allmänheten möjlighet att titta både på underjordiska skyddsrum och kulsprutevärn alldeles intill Falsterbo kanal. Men när de byggdes krigsåret 1939 såg det inte ut som det gör nu.
– Man måste tänka sig att kanalen inte fanns, säger guiden Bertil Björck.
Ett 20-tal personer lyssnar uppmärksamt när han berättar om SK 24, där SK står för skyddsrum och siffran berättar hur många liggande personer som kunde inrymmas.
– Det här skyddsrummet var inte för allmänheten utan för soldater som skulle vara förlagda här, säger Bertil Björck vidare.
Han säger också att den som är lagd åt klaustrofobi, cellskräck, nog inte bör gå ner när han väl har öppnat ståldörren.
Alla åhörare klättrar ner i mörkret där det finns några ficklampor och fotogenlampor.
– Det var ju inte så dumt där nere utan väldigt fint. Egentligen var det främst min man som ville komma hit och titta men man går ju här förbi så ofta och historien kring dem är ju viktig, säger Gunill-Louise Femtvik.
Bertil Björck berättar också att det var rätt svalt därnere men att soldaterna skulle kunna hålla värmen genom att elda i kaminen. I den skulle de också ha en emaljerad låda för att kunna värma kaffevatten och mat.
Nästa anhalt bland tallarna är ett kulsprutevärn som på var sin sida har stågropar, 1,60 meter djupa, där två vaktsoldater skulle stå.
För att bygga ett kulsprutevärn krävdes att man först schaktade av marken. Sedan göts en bottenplatta, därefter väggarna och så la man en stålplatta i taket och sedan betong ovanpå. Värnet rymde max sex soldater.
– Men man insåg att vid en träff skulle smällen fortplanta sig i betongen och därför la man ”figurhuggna” gråstenar ovanpå, berättar Bertil Björck vidare.
Någon frågar om den som på den idén var svensk.
– Ja, han var nog ifrån Bohuslän liksom stenen, svarar Bertil Björck.
Berit Mårtensson från Kämpinge berättar att hon varit signalist i yngre dagar.
– Strax efter kriget fick vi välja att utbilda oss inom civilförsvaret eller att gå en tre veckor lång kurs hos Lottorna. Det valde jag, säger hon.
Det visar sig att även Gunill-Louise Femtvik varit signalist och genast kan då båda berätta om stora övningar de varit med i och om hur de fick lära sig att skjuta med pistol.
Värnen och skyddsrummen började byggas 1939 och ingick i det svenska försvaret ända fram till början av 1990-talet.
– Lyckligtvis behövde de inte användas, säger Callunas ordförande Ingemar H Johansson.

Svensk försvarslinje

Per Albin-linjen består av en serie strandbunkrar varifrån en tänkt angripare från havet skulle beskjutas och var motsvarighet till den berömda franska Maginotlinjen och en liknande i Tjeckoslovakien. Den svenska försvarslinjen var liksom i fallen Frankrike och Tjeckoslovakien till för att motverka ett angrepp från i första hand Nazitysklands sida.
Per Albin-linjens upprättande föregicks av en svensk inspektion av de tjeckiska gränsvärnen. Till slut omfattade den nästan 1 100 kustvärn.
I juni 1939, ett par månader innan kriget startade, begärde försvarsmakten de första statliga medlen till att bygga värn i Skåne och på Gotland. Man utgick ifrån scenariot att tyskarna skulle angripa söderifrån, varför de första värnen byggdes vid den skånska sydkusten med början i juli. När kriget bröt ut var redan 260 värn färdigbyggda. Sedan begärdes ytterligare ett antal miljoner till projektet. När tyskarna invaderat Danmark och Norge i april 1940 inriktade man sig först och främst på Öresundskusten. Betongbunkrarna byggdes av drygt tretusen arbetare som jobbade hårt och under vintertid i sträng kyla.
Gå till toppen