Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inpå livet

”För dem som kommer idag är det nog svårare”

De kom i tiotusentals. Unga tyskor, rekryterade för att jobba som hembiträden i Sverige. Annemarie Leyer är en dem.
Hon lämnade ett fattigt liv i efterkrigstidens Tyskland för att sköta hushållet i en svensk familj.

Annemarie Leyer jobbade som hembiträde från tidig morgon till sen kväll för en låg lön. Men, konstaterar hon, så var hon också van vid att jobba hårt.Bild: Håkan Röjder
När den 20-åriga Annemarie Leyer fick höra att hon kunde få jobb som hembiträde i Sverige tvekade hon aldrig.
– Det var spännande, komma ut i världen och stå på egna ben, säger hon.
Livet hemma i Berlin var tufft. Annemarie Leyers pappa stupade i kriget, mamman gick bort några år senare i ALS. Även om de hade tur som bodde i en lägenhet med en odlingsbar gräsplätt på gården, var det svårt att få livet att gå ihop för Annemarie Leyer, hennes syskon och de släktingar som tog hand om dem.
Men Sverige, det var något annat, det visste hon. Redan som fjortonåring, 1952, hade Annemarie Leyer varit här, som ett av Berlinbarnen. Barn som levde under svåra sociala förhållanden fick resa hit över sommaren för att bo på en svensk bondgård, äta upp sig och få färg på kinderna. Annemarie Leyer hade dessutom stannat kvar i åtta månader, som elev på en småländsk hushållsskola.
Nu, 1958, kom hon till en tvåbarnsfamilj i Stockholm.
– Båda jobbade, så de behövde hjälp med barnen och hushållet, säger hon.
Svenskan hon lärt sig som fjortonåring sipprade efter hand fram ur bakhuvudet. Liksom andra hembiträden hade Annemarie Leyer ledigt en dag i veckan. Övriga dagar jobbade hon från morgon till kväll.
Lönen var 170 kronor i månaden, lägre än de svenska hembiträdenas.
– Men det vågade man ju inte säga något om. De stod väl högre i rang. Fast jag upplevde aldrig att någon sa något dumt om mig som var tysk och kommit hit. Dessutom var det så vanligt med unga tyskor som arbetade i hemmen. Men de som kom direkt efter kriget har berättat att folk någon gång sagt jävla nazist till dem när de exempelvis pratat tyska på spårvagnen.
Hon delade rum med den sjuåriga dottern i familjen. Privatliv var det sällan tal om.
– Dörren gick som duvslag. Jag hade väl önskat att jag fick vara mer för mig själv. Och att pengarna jag tjänade hade räckt till att åka och hälsa på familjen i Berlin, men det var inte möjligt.
Däremot fick hon följa med familjen till deras lantställe vid kusten utanför Halmstad. En plats som än i dag är Annemarie Leyers favoritutflyktsmål.
– Under alla år som gått har jag fortsatt att åka dit på utflykter. Packat bilen med filtar, pastasallad, och ungarna och allt och kört upp för att njuta av naturen.
När Annemarie Leyer hade arbetat av sina två år hos familjen, som alla tyska hembiträden som kom hit var tvungna att göra, gifte hon sig med en tysk man. Han var också arbetskraftsinvandrare och jobbade som maskinkonstruktör. De bosatte sig i Malmö.
Paret fick tre barn och rotade sig. Annemarie Leyer började jobba som dagbarnvårdare och senare som barnskötare inom förskolan. Hon skrattar åt ett minne: hur hon tog med barnen ut och plockade ogräs som de åt till sallad.
– Föräldrarna undrade nog. Men har man bott i Berlin under och efter kriget vet man vilka sorter man kan äta och inte. På den tiden åt man allt man kunde, varenda asfaltplätt vändes och odlades upp och på balkongerna hade man kaniner så att det kunde bli stek någon dag.
I dag är Annemarie Leyer 75. Hon har varit änka i trettio år, men har både barn och barnbarn i närheten. I trappen bredvid bor en väninna sedan många år. Hon kom också hit som tyskt hembiträde och de ses på kaffe titt som tätt.
– Vi fick det bra. För dem som kommer i dag är det nog svårare. Även om man är utbildad kanske man inte är efterfrågad här.
Har du flyttat till ett nytt land för jobbets skull? Mejla till inpalivet@sydsvenskan.se

Hälften av kvinnorna stannade i Sverige

Den svenska undantagslagen för arbetstillstånd gällde mellan åren 1943 och 1972.
Kvinnorna var hänvisade till att arbeta som hembiträden i minst två år. Därefter var de fria att söka andra jobb i Sverige.
5 000 till 10 000 unga tyskor arbetsanmäldes i Sverige varje år under 1950-talet. Hur många som kom sammantaget finns det dock ingen tillförlitlig statistik över. Uppskattningsvis hälften av dem stannade kvar i landet efter sina två år som hembiträden.
Svenskstudier fick de tyska kvinnorna oftast själva ordna och finansiera. Någon integrationstanke från samhällets sida fanns inte.
Gå till toppen